onsdag 8 januari 2014

Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Så skulle jag inte göra det. Det är inte min grej att hångla med personer ur någon yrkesgrupp under pistolhot, och författare utgör inget undantag.

Annars är aktiviteten i sig trevlig, det tycker jag.

Nog om det, för nu ska jag berätta att svaret kom till slut. Efter fem timmar. FEM timmar. Att det var fem timmar av viss vånda behöver jag väl inte nämna? Fem timmar är helt enkelt för lång tid för ett vändande sms, och man undrar vad håller folk på med som inte har koll på sin mobil under fem timmar? Vad GÖR de?

Nåväl. Sms:et var i en positiv anda, och det var också lite roligt. (Lite.) Vilket lett till att femtimmarstraumat har börjat lösas upp så sakteliga. Tycker ändå att människor som har för vana att lägga ifrån sig sina mobiler ska ha någon slags straffpåföljd. Säg att de till exempel fick böta tusen kronor varje gång de inte svarar på ett sms inom en timme från att de fått det, då skulle det bli fart på dem! Något vi alla i slutänden skulle tjäna på.

12 kommentarer:

Singelmamman sa...

Fattar inte. Lägga ifrån sig mobilen? Alltså inte hålla i den hela tiden? Dessutom i fem timmar? Jag förstår inte.

Spader Madame sa...

Fifasiken! Skulle fan bli dyrare för mig än min shopping!

Mian sa...

Väldigt väldigt illa.
Över en timma är inte okey, absolut inte okey.
Det borde ske någon sorts automatisk straffdebitering på mobiltelefonräkningen när svaret på SMSet är fördröjt.

Karin sa...

1. Helt enig. Been there done that och det var sååå ovärt.
2. Helt enig. Precis som Lena Andersson, vars bok nu läses som följetong i radion. Mycket allvarlig form av misshandel=inte svara på mejl.
3. Grattis! Hoppas jag.

Knasterfaster sa...

Nej nu håller jag inte med. Det kan vara många tillfällen då vi avsolut inte har möjlighet att svara på sms. Jag räknar upp några exempel här:
1. Vid barns födelse och tillblivelse
2.när vi sover
3.om vi är på teater
4. Under en operation
5.på en bandymatch
6. på ett äventyrsbad
7. Om bägge armarna är gipsade

reneesfotoblogg sa...

Hångla, vad fan är det för något? Sms-sex menar du väl?

Magica de Hex sa...

Jag tror speciellt under bandymatcher. Kan eventuellt vara världens viktigaste fritidssysselsättning ...

cat sa...

Oj nu blir jag nästan lite rädd för din idé om straffpåföljd. Jag skulle bli ruinerad. Kan säga att jag inte har någon som helst koll på eventuella sms under större delen av arbetsdagen. Lunchen är så kort att jag knappt hinner äta, så titta på mobilen faller bort. Sedan har jag en förmåga att glömma ladda mobilen och även glömma att ta med den. Jag hoppas att jag kanske kan få ett undantag från straff!

Cina sa...

Jag skulle bli urfattig. Mina tonårsbarn inte. De hinner ju inte få sms.en innan de svarar en gång. Utom i vissa förekommande fall förstås då avsändaren är en mamma. Moi.

Fotograf Mette Ottosson sa...

Kan vi inte få läsa svaret och gissa vad det stod i livochdöd-smset? DET hade varit spännande! För övrigt anser jag som många tidigare talare att visst F-N svarar man så fort man kan på sms. Basta.

nillas liv på pinnen sa...

Singel: Jag fattar inte heller! Och då fattar ju jag nästan allt.

Spader: Du får börja jobba 200%, helt enkelt.

Mian: Straffdebitering räcker inte, letmetellya.

Karin: Rätt på alla frågor. Typ.

Knaster: Nä, punkt ett till sex håller jag inte med om. Men om båda armarna är gipsade, okej.

Renée: Sms-sex, vad fan är det för nåt?

Magica: Nja ...

Cat: Absolut inte. Du får skärpa dig, helt enkelt.

Cina: Mammor har en batteridränerande effekt på sina barns mobiler, helt klart.

Mette: Hmmmm....nej. Man kan inte publicera sms hursomhelst på sin blogg, har jag hört. Kan ge böter och jag vet inte vad.

Le Loup sa...

Jag ramlade in här på ett bananskal och hm, jag får erkänna att jag är en av dem som lägger ifrån mig mobilen, glömmer att sätta på den osv och inget försvar har jag mer än det att jag inte tycker om den och möjligheten att vara nåbar hela tiden, jag är nog lite bakåtsträvare ibland, tyvärr :)