Känner att jag behöver följa upp tidigare inlägg och berätta, för alla och envar som är intresserad, att min bok A Suitable Boy numera är i Indien. Den tog flyget till New Dehli (kunde ha blivit övervikt där ... med tanke på de ettusenfemhundratrettiofem sidorna), och alltså kan jag inte längre läsa den. Min dotter, som också är i New Dehli, hade bara visat den för mig, inte skänkt den, förklarade hon. 'Köp den själv', sa hon också, den lilla hoppan.
Såklart kan jag inte köpa ett nytt ex, jag har ju fullt av anteckningar i hennes (på de trettiofem första sidorna), och nu saknar jag just det exet jättemycket. Vill helst inte läsa något annat. Men har börjat på Margaret Atwoods Robber Bride för att distrahera mig. Och den är i sanningens namn också mycket intressant. Har inte kommit så långt (i den heller), men wow vilken underbar inledning. Morgonrutiner i tofflor och morgonrock fyller sida efter sida. En kopp te här, en puss på makens flint där, men framförallt ett ljuvligt hasande runt i tofflorna från det ena rummet till det andra. Man blir glad! Och sugen på att gå i pension. Inte för att huvudpersonen är pensionär, hon är lärare i krigshistoria på stadens universitet, men hon behöver av någon anledning inte skynda sig på mornarna. Man kan bli avundsjuk för mindre.
Nå, nu kommer jag läsa denna potentiella pärla. 'Potentiella' eftersom en bok som börjar fantastiskt inte nödvändigtvis håller stilen hela vägen. Kommer denna göra det? Det får vi se!
5 kommentarer:
Ja, ja, ibland kan man sakna sina ex. Men det går över och är mest en chimär. Och funkar inte om man vill ta en ny relation på allvar, så satsa helhjärtat på Atwood, är mitt råd.
Annars, om man är det minsta hädisk, kan man kolla på historien på Netflix en kulen dag. Men bara om man är det minsta hädisk, inte annars.
Markattan
Tänkte tipsa om att den finns "att se på" men såg att någon hunnit före mig om det. Nu blev jag dessutom nyfiken på storyn så jag tror jag ska ta och häda lite. Men först ska jag hasa ut i mitt kök och hämta mig en kopp te. Det där med flintpussen hoppar jag.
Karin: Tack, jag har verkligen satsat helhjärtat, är redan på sidan 288!
Markattan och AC: Brrr, jag ryser. Har aldrig haft Netflix, inte ens sett på det hos någon annan. Har en bestämd känsla av att alla som kollar på denna kanal (?) mal ner sina själar och förlorar sig själva i processen.
Haha! Ja, så kan det ju faktiskt vara. Tur att jag aldrig så den.
Skicka en kommentar