Bennys sinnesstämning är i regel mild och försynt, men när han tänker på Hans blir han fullständigt rasande. Hur hade den djävulen mage att ragga på Britta efter att ha varit hembjuden till dem på fin middag? Vem gör något sådant!?
Först äter han Benny ur huset (Hans tog om tre gånger) och sen försöker han sätta på Britta som den berömda vispgrädden på moset. Där satt han och såg Benny i ögonen och pratade om stenar när han hade helt andra djävulska planer att iscensätta så snart tillfälle gavs.
Bennys hjärna kokar när han tänker på det. Trots att han egentligen inte vet om Hans hade planer redan vid middagen. Och, för den delen, om det var Hans som stod för raggandet. Den drivande parten i det tabelras som följde kunde ju lika gärna varit Britta. Benny vet ingenting om de centrala detaljerna i händelseförloppet. Men säg det till honom och han kommer inte lyssna.
(Med det sagt; jag skulle också blivit galen. Sannolikt hade jag kastat ut både middagsbordet och stolen den skyldige suttit på, samt tvingat vederbörande att spy upp all mat.)
Frågan är om vår Benny nu också går till handling, med tanke på den konflikträdsla han faktiskt besitter. Våld skulle jag inte förespråka, men en utskällning av Hans vore bara sunt.
Kör så det ryker, Benny!
3 kommentarer:
Vi får väl se ... Av någon anledning kom jag att tänka på Olle Adolphsons "Trubbel". till exempel raderna:
"Och när vi skildes var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som du glömt med hem till dig"
Ja, den som lever får se.
Har dock inte sett många som skilts som bästisar och bundisar, men det beror väl på vilken typ av skilsmässa man har att göra med. Ska googla på Trubbel och se!
Nu har jag läst igenom texten, som ju är en hel roman, i kortform! Förstår att den poppade upp, haha.
Skicka en kommentar