I Nils klädkammare

Benny och pappa Nils befinner sig fortfarande i klädkammaren. Det innebär inte att de suttit där alla veckor sedan jag skrev sist, men ändå orimligt länge. Två vuxna män som gömmer sig i en klädkammare för att slippa konfrontera en familjemedlem; det känns helt enkelt inte värdigt. Nils har tryckt ner dörrhandtaget, till synes beredd att ta sig ut och fånga upp Britta åt sin son, men skjutit upp dörren har han inte gjort.

’Hon kanske vill säga förlåt?' föreslår han.

'Det kommer hon inte göra, hon tycker inte ens att det var någon stor grej, bara en liten olyckshändelse som jag inte borde bry mig om', säger Benny med en röst som gnäller som ett gammalt osmort gångjärn. Han har satt sig på kassaskåpet med armarna i kors, och där tänker han sitta kvar, det ser man på honom. Förmodligen ända tills Britta förstått vad hon ställt till med och kommer krypande på alla fyra. 'Hon har inga känslor i kroppen!'

Nils undrar om inte denna avsaknad av känslor bara är tillfällig? 'Hon kommer kanske snart vara sig själv igen? Den gamla vanliga omtänksamma Britta.'

'Britta har aldrig varit omtänksam', fnyser Benny.

'Nä, nä ...' 

'En självupptagen kärring är vad hon är.'

'Ja, ja ...' 

'En självupptagen jävla kärring.'

'Mmm, men har du frågat henne varför?' undrar Nils och man måste beundra hans förmåga att då och då lyfta blicken och klämma till med en konstruktiv fråga. Man skulle kunna tro att han är utbildad psykolog, men han har ingen akademisk utbildning alls; en pensionerad autodidakt frisör är allt han är, och Benny blänger på sin far.

'Tycker du att jag ska fråga henne varför hon är en självupptagen jävla kärring?' 

'Nej, det kanske inte skulle falla så väl ut', medger Nils, men nu är Benny uppe på benen och på väg ut ur klädkammaren. På bänken i köket hittar han sin mobil och sedan är han i full färd med att sms:a. Han lägger ifrån sig mobilen och ser så där nöjd ut som man bara gör när man tvålat till någon man verkligen hade behov av att tvåla till. 

'Ha!' 

'Va?' Nils kommer ut i köket och undrar vad som händer.

'Jag skrev och frågade varför hon är en självupptagen jävla kärring!' All bitterhet och självömkan är puts väck. På stadiga ben och rak i ryggen blickar Benny ut genom fönstret bort mot tallarna som sträcker sig mot himlen med sina vackra kronor. 'Tack för rådet!'