Najblöurajmöu (vem kom på skånskan egentligen?)

NaBloWrimo - vilken strålande idé!

Ska vara Tjockisensjunger för att komma på något så briljant.

Ursprungsidén NaNoWrimo (National Novel Writing Month) kan man däremot diskutera; vem fan kan skriva en roman på en månad? Kanske någon, men hur blir den romanen? Kanske bra, vad vet jag, men författaren lär bli utbränd. Själv skulle jag i alla fall få ont i nacken.

När jag i framtiden blir författare kommer jag bara skriva ungefär tre timmar om dagen, just med tanke på min nacke. Men också med tanke på min skåning, som jag vill ägna ca fem timmar om dagen. När man träffas sent i livet får man dubbla samvarotiden (grundlagen sjätte kapitlet). Den lilla valpen vi ska köpa kommer också behöva sin beskärda del av min tid, och ibland kommer jag behöva hoppa in och vicka som lärare för att dra in lite pengar.

Men tillbaka till ämnet: NaBloWrimo

Gud så roligt! Och man behöver inte begränsa sig till ett inlägg om dagen för Tjockisensjunger säger att man ska skriva minst ett om dagen. Yay!

Ser trött ut idag

Och det speglar mitt inre tillstånd.

I förrförra inlägget utgjöt jag min lycka över att jag fått till kuddarna i soffan så himla skönt. De som jag lutade mig emot, alltså. Har inte lyckats med det sedan dess, och jag förstår inte hur det kan vara möjligt. Det är fyra kuddar som ska placeras så att min rygg och nacke får optimal vila, hur kan det vara så svårt? Fattar inte. Kuddjävlar.

Men å andra sidan fattar jag heller inte att friidrottare, som tävlar i VM och OS, inte en gång för alla kan få till tekniken. De tränar ju hela tiden! Dag ut och dag in, och ändå är det rena rama lotteriet om de ska lyckas med avstampet, eller vad det är, när det väl gäller.

Med det sagt ska jag nu kolla på avsnitt fem av australiensiska Gift vid första ögonkastet. Det antyds att Jess och Dave redan under bröllopsresan diskuterar skilsmässa, och då ska man veta att dessa honeymoons endast är tre dygn långa! De som verkade komma så väl överens under första dygnet, hur kunde det gå så snett???

Det ska jag nu ta reda på.

Följdverkningar av att vara i en relation

Viktuppgång

Eftersom jag återupptäckt GODIS. Det är väldigt gott. Jag slutade äta sötsaker för kanske två - tre år sedan, men nu har jag hittat hem igen. I synnerhet till lakrits, choklad och efterrätter med grädde i. Godsaker som med fördel inmundigas i SOFFAN.

Emojis-missbruk

Om jag inte skickar tillräckligt många emojisar så tror min skåning att mina känslor har svalnat. Alltså blir det några hundra varje dag. Kanske kan verka lite hysteriskt, men alla som känner en skåning vet vad jag pratar om.

Blödighet

Kollade i eftermiddags på fyra avsnitt av den senaste australiensiska Gift vid första ögonkastet och tårarna rann i floder. So not me! Vad fan har hänt?

Kan i och för sig bero på att jag har bihåleinflammation, jag blir alltid öppnare och mer ödmjuk inför livet när bihålorna spökar. Maginfluensa har samma effekt. Känslan av att livet är ett underverk, bara man inte har bihåleinflammation eller maginfluensa. Det i kombination med påminnelsen om att man kan åka till Nya Zeeland på honeymoon kan väl få vem som helst att gråta rännilar? Jodå.

En dikt till Skåne

Nu ligger jag jävligt skönt i soffan, måste bara säga det först. Det är inte alltid jag lyckas bulla upp kuddarna på ett optimalt sätt, men nu har det alltså hänt. Och jag tänker att jag kommer skriva ett ovanligt långt, innehållsrikt och viktigt inlägg bara för det.

Inlägget:

Skåne, Skåne vackra land
gräs och grus och mycket sand
söt och go med fin diftong
ljuder som en sällsam gong

Likt en dingdong äppelkorg
likt en prins med egen borg
kom du in i mitt liv en dag
med hästar, skoj och andra förslag

Jag tänkte: det här kan aldrig stämma
känns inte alls som hämma
en karl som är så här
måste vara lite sär

en mördare av någon sort?
eller bara några hjärnceller kort?
För någon som är så bra,
kan väl inte finnas, hurra?


Och där tog dikten slut för idag. Inspirationen flödade i början men ebbade ut i slutet när jag hade uttryckt det som pockade på. Kanske kommer en fortsättning, men sitt inte och vänta imorgon bitti, för det är i nuläget oklart när nästa skov av inspiration kommer över mig. Kan dröja bortåt ett år.

Att andas

Att andas har aldrig varit min grej. Jag gör det för att jag måste, men det är fan inget nöje. Jag kan komma på en ofantlig mängd aktiviteter jag gillar bättre.

Som tur är tänker jag sällan på min andning, har man levt femtiofem år orkar man liksom inte längre. Men så kommer någon jävel och vittnar om att hen varit i skogen eller vid havet och 'fyllt' lungorna med 'fantastisk' luft.

Jag tror de ljuger. Det kan vara så att de även ljuger för sig själva, att det är ett slags självbedrägeri. Ett sätt att överleva. Och förmodligen förstår de inte hur omgivningens förtroende för dem sjunker som ett blysänke när de mal på om sina sprängfyllda lungor.

Var får de luft ifrån, kan man undra? Kan de inte bara krypa ner i ett hål och täppa för?


Dagens ord på Skrivpuff: Andas

Nä, så där var det förstås inte

Kursen i motiverande samtal hade jag inte gått då, den går jag nu. En mycket intressant kurs, speciellt om man hade varit en maskin att programmera, för man får lära sig precis vad man ska säga och svara i olika situationer, och hur man ska göra det. Så himla fint att ha ett sådant facit i livet. Det enda som ställer till det är att man är en vanlig jävla människa, men det kanske går att fila bort.

I alla fall så lyckades jag ragga upp min skåning utan motiverande-samtal-kursen i bagaget, och det är jag väldigt glad för. Han och jag är en utmärkt kombo, för vi är båda defekta och tilltrasslade och kan haka i och ur varandras palissader på ett fruktbart och uppiggande sätt.

Och så pratar han skånska också, den lilla guldklimpen.

Lite kärlek är väl inte så mycket begärt

Kanske var jag påflugen den där gången, men jag önskade bara lite kärlek. Ett djupt allmänmänskligt behov som är helt normalt. I krig och kärlek är allt tillåtet, och jag tog tillfället i akt och körde järnet. 

'Men jag trivs ganska bra med att vara singel', pep han och jag hummade förstående. Vi satt mittemot varandra, han hade mörkblå fluga och våra knän snuddade.

'Man kan ju tro att man trivs med något, för att man inte vet bättre', förklarade jag, och skänkte en tacksam tanke till kursen i motiverande samtal jag fått gå på jobbet. 'Säg mig, vad är viktigt för dig i livet, nu när du trätt in i den sista tredjedelen?'

Hur gör ni när ni raggar?

Hon slog ned ögonen och dröjde litet med svaret

Jag tog tag i en bok i bokhyllan, öppnade den, satte ner fingret och läste meningen Hon slog ned ögonen och dröjde litet med svaret.

En hänryckt mening, eller hur?

Som opåkallat för mina tankar till Skåne.

Dock var det i vårt fall han som slog ned ögonen och dröjde med svaret. Tåligt satt jag där och väntade. Såg på honom med stadig blick och förundrades över att han såg rädd snarare än lättad ut. En man som blir uppraggad av mig borde väl se lättad ut? Tänker att han borde känna sig ... förlöst? Eller åtminstone lite förnöjd?

Men, nej då.

Obegripligt

Obegripligt är ett fint ord.

Vidare är det lätt att applicera det på mitt liv nuförtiden. Avståndet mellan Skåne och Örebro, till exempel. Hur kunde det bli så långt och utdraget? Smålands skogar tar liksom aldrig slut, hur kunde de bli så vitt utgrenade? Man kan också undra varför tåget nödvändigtvis alltid ska stanna i Nässjö. Där bor det väl inte så många människor ändå?

Svår

Alla fina knep var som bortblåsta i morse när jag vaknade, och nu är jag för trött för lyssna på Daily Mix eller titta ut genom vardagsrumsfönstret. Titta ut genom vardagsrumsfönstret känns för övrigt som ett väldigt dåligt sätt att komma på något att skriva om. Ett tips som kom till i ren desperation, om jag får säga det själv.

Tur då att jag fick en påminnelse om Skrivpuff. En klangfull sida som droppar ett eller några ord varje dag, för var och en att väva ihop en tilldragande text kring. Dagens ord är svår, och det passar mig bra för jag är ju en tämligen svår människa. Ibland undrar jag varför just jag blev så svår, men jag har ännu inte funnit något svar.