Om det blir så mycket poet av mig vet jag inte.
Efter den jublande responsen på min första dikt infinner sig frågan: Hur ska jag kunna toppa den? Är det överhuvudtaget möjligt?
Nej, svarar den som är rakryggad och ärlig.
Och lika bra är väl det.
Vad skulle jag göra utan mina måndagmornar när jag måste till jobbet, som kontrast till mitt övriga liv?
Jag skulle kanske inte ens inse att jag är lycklig när det inte är måndagmorgon!
I morse vaknade jag en kvart innan mitt alarm pep som en Malena Ernman i sjönöd.
Att vakna utan synbar anledning gör mig extremt stressad.
Har jag vaknat alldeles för tidigt, för att sedan inte kunna somna om och därför måste gå omkring med dimmor i huvudet hela dagen, eller har jag försovit mig?
Någon däruppe, som inte älskar mig, trycker i denna sekund på pulsknappen som snabbt accelererar framfarten av blodet i mitt blodomlopp. The bloodlopp. Rally, verkligen rally. Det är ett under att inget blod råkar skvätta ur i kurvorna. Hjärtat gör sitt bästa för att hänga med, den gamla trotjänaren: Rrrrrrrrrrrrrrr, ungefär. Tänk ett flipperspel, eller ett skenande pariserhjul.
Fast nu när jag tänker på det; det där kan väl aldrig vara hälsosamt?
Kanske ska bli poet iallafall.
Eller en sån som sitter på museum och visar vägen.
21 kommentarer:
Det är väl bara sunt med lite fart? Här eller där?
Hela texten i tredje stycket uppifrån låter som poesi tycker jag.
Du vet att det inte är sunt. Lika mycket som jag vet att det inte är sunt det som pågår i min kropp.
Så. När börjar vi vår fantastiska karriär som poeter? Eller författare? Eller varför inte ... lyxhustrur?
Eller varför inte jobba som en sån där som går omkring på biblioteket och sch´sar på dom som vågar prata.
Lagomt stressigt tror jag.
Fast jag tror att poet passar dig bättre ändå!
Stress är ju inte bra! Kanske ska du satsa på jobbet som museievägpekare.
Tack, det där känner man igen! Ibland bankar hjärtat så jag tror det är jordbävning. Fast ibland är det nästan det, alltså dom spränger för riksväg 45 någon km härifrån.
mvh R
Jag vaknar ofta ca fem-tio minuter före klockan går igång, det är inget att hetsa upp sig över. Coola ner qvinna!
Märker att jag behöver läsa allt det här om diktandet med ordning när jag kommer hem, lite små jobbigt nu :-/ Ha det bra!
Kom att tänka på att poeter ibland drabbas av prestationsångest. Och kan få elaka recensioner av avundsjuka kritiker. Då måste de sitta vid havet i månader (okt-nov) och må riktigt dåligt. Som en två månader lång måndagmorgon-dåligt. Kanske museiepekare är bättre iaf!
Misstänker att ditt blodtryck mår sämre av att sitta still, understimulerad, på en stol i ett tyst museum o peka finger åt en staty med stympad o naken karl ;)
Jag föresteller mig att ett jobb där man går omkring väldigt sakta och tittar på saker skulle vara trevligt. Tyvärr är jag inte riktigt säker på vilka jobb som innehåller just dessa uppgifter. Måste forska vidare om detta.
Hum det tål att tänka på *ler*!
:)
JA....Kajan is my man!
Ja...ett lugnare tempo borde du skaffa dig.
Bli poet du ;)
Ha en bra dag och kram på dig!
Du kanske ska satsa på att bli estradpoet. Jag tycker mig skönja en viss talang för den poesiformen hos dig:)
Vilka är det som sitter på museum och visar vägen? :)
Museipoet låter som ett drömjobb. :-)
Oskoskånskan: NEJ, det tycker jag absolut inte.
Knasterfaster: Om jag spär ut den med lite luft kanske det blir en dikt? =O
Stortosmått: Vad sägs om mitten av augusti?
Ulrika: Nej, jag har hyschat tillräckligt i mina dar som lärare. Blä.
Gafflan: Museivägpekare känns som mitt jobb. Åtminstone något år medan jag går ner i varv.
Renée: Haha! Gäller att hålla reda på vilket som är vilket så man inte åker in till akuten i onödan.
Magica de Hex: Kan du lära mig hur man gör?
Fru Venus: Välkommen tillbaka när du rakat Budapest rent på bakelser! =)
Märta: Definitivt museivägpekare! Måndagmorgon i två månader i streck skulle jag dö av.
Madlar: Nej, det tror jag absolut inte. Det vore kanon för mitt blodtryck.
Tjockisen: En museivägpekare som går lite fram och tillbaka kanske?
Tigris: Mmm, men tänka är jag väldigt bra på.
Crea: Comprendo!
Camilla: En poet utan skrivångest isåfall. (Har blivit varnad för poetyrkets baksidor.)
Cat: ??? Estradpoet? Qué es?
Åsa: Utmattade lärare kanske...?
Katarina: Eh ja... Bara jag slipper dikta på beställning, för det går inte.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Estradpoesi
Cat: Nej, fy, då skulle ju folk titta på mig! *tvi vale*
Nilla! Din kommentar om tävlingen, det var inte så att den var hemlig eller?
Hojta till i så fall! =)
Men det finns inte en chans att du kommer sist i någon skrivtävling. No way!!!
Skicka en kommentar