onsdag 7 april 2010

Dokumentutbränd

Nu ska jag skriva om något som eventuellt bara lärare kan relatera till.
Men det kan också vara så att detta är ett mer utbrett fenomen än vad jag tror?

Dokumentmani.
Allt ska finnas nedskrivet på papper nuförtiden, för att man ska kunna kontrollera hur det var och hur det är.
Men ingen kontrollerar hur det är och hur det var genom att läsa i dokumenten så de står där olästa i oändliga rader av pärmar. Och det går ju inte för sig när man nu lagt ner så mycket tid på att skriva dem, så då bestäms det uppifrån att vi (lärare) ska använda våra kompetensutvecklingsdagar till att hålla dokumenten levande. Igår hade vi en sån "kompetensutvecklingsdag". En 20 sidor lång handlingsplan delades ut och vår uppgift under eftermiddagen var att diskutera formuleringarna i den. För att hålla dem levande då, som sagt. Kan liknas vid att ge en död person konstgjord andning eftersom jag av erfarenhet vet att dokumenten sedan kommer stå orörda fram till en ny kompetensutvecklingsdag om ca ett år.

Jag kände direkt att jag inte skulle fixa detta och deklarerade att jag är dokumentutbränd efter det senaste decenniets dokumentmani. Det finns gränser för hur mycket meningslösa aktiviteter man orkar med, och min gräns är nådd. (Jag lovar, man skulle kunna göra en sjukt rolig parodi (med tragik i botten) av skolans inre arbete. Tyvärr.)

Vårt arbetslag lämnade inte in några förslag på finslipade formuleringar. Men vi hade en livlig diskussion om vilka konsekvenser allt skrivande av dokument och handlingsplaner får. Sammanfattningsvis så 1) tar det en massa tid som verkligen skulle kunna användas bättre, 2) fråntar det oss, per någon konstig automatik, det enskilda vuxenansvaret, 3) skapar det en osäkerhet och handlingsförlamning i situationer när man behöver handla instinktivt och mänskligt.
"Vad stod det egentligen i den den där handlingsplanen?"
"Vad får jag göra och vad får jag inte göra?"
"Tänk om jag gör fel och blir anmäld...?"
'Hanteringen' av våldtäkten på en skola i Bjästa är ett smärtsamt träffande exempel på den handlingsförlamningen.

Och nu orkar jag inte skriva mer om detta.
*utmattad*

18 kommentarer:

cat sa...

Jag blev utmattad bara genom att läsa om er dokumenthantering, så jag förstår verkligen din utmattning.
kram på dig

Malla sa...

ja, jag blev ockås utmattad. jag går ut i garaget och dokumenterar istället. Tror jag.

stort och smått sa...

Jag saknar ord, men jag skakar på huvudet...

Snäckskalsdalen sa...

På ett litet företag får man från myndigheterna reda på att: ni måste ha en arbetsmiljöplan, inrätta en sådan!

På det lilla företaget: VD:n fixar fram en pärm, skriver för hand: vi har en arbetsmiljöplan, vi vill att våra anställda skall må bra, att de inte skall utsättas för någon fara på arbetet, varken fysisk eller psykisk.

Inspektion från myndigheten, två personer anländer, ber att få se arbetsmiljöplanen, får pärmen och tycker att det är UTMÄRKT......så är det i den privata sektorn, småföretag.

Det finns inte ord.....

Åsa Hellberg sa...

Ett "Jösses" tycker jag är helt på sin plats.

GladaKatarina sa...

Håller med! *dokumentdesperat*

M. sa...

Inte bara lärare!

Jag känner så väl igen det du skriver. Jag håller på att bli tokig på all denna tid som ska pappersexiceras. Många papper vi producerar inom mitt yrke handlar om att brukarna ska stå i centrum. Brukarinflytande osv. Sånt håller vi på med på mötena. Vi är ju för f-n nästan aldrig på jobbet och möter våra brukare, känns det som ibland.

Det är stressande, för man tycker inte att man hinner med sitt riktiga jobb.

Så javisst. Man kan nog bli utbränd. På riktigt.

Suck.

Gafflan sa...

*SUCK*
Jag blir bara så jättetrött. Det borde finnas viktigare saker för er som lärare att ägna kompetensutvecklingsdagen åt än att hålla dokument "vid liv"! Jag "vänder" papper hela dagarna och översköljs av information som ska läsas, handlingsplaner som ska upprättas, dokument som ska arkiveras, kopieras, vidimeras och signeras.
Inte konstigt att jag har världens röra bland mina egna privata papper. Är nog också dokumentutbränd.

Realisten sa...

Nej du. Det här kan inte bara lärare relatera till. Jag kan det också. Tyvärr.

Fru Venus sa...

Det kan hända att det är jag som är ute och cyklar, men i och med datorns ankomst så skulle väl våra liv bli pappersfria? Eller var det bara något jag önskade mig...

reneesfotoblogg sa...

Det förefaller som om dokumentraseriet har ökat konstant sedan vi gick med i EU. I alla fall för oss lantbrukare. Det finns inte ett papper i helvete som inte ska fyllas i för varje drag en bonde gör. Dessutom är dom så krångligt formulerade så en normalbegåvad människa klarar inte av det utan måste anlita en specialutbildad konsult och gissa vad det kostar.
Tvi fan för dokument och hurra för dokumentförstörare!
mvh R

Lena sa...

Amen!

Detta om något medför kvalitetsbristkostnad... ett fint ord som jag lärt mig på en kompetensutvecklingsdag en gång.

Spader Madame sa...

Trött på dokumenten... men om de inte vore så förbaskat prettopuckade skulle de vara bra! Men på vår skola skriver vi aldrig något vettigt i våra ändå. FGS- hälften av lärarna fattar inte ens vad det är meningen att de ska göra på jobbet... ojdå, skrev Spader verkligen det där??!

Lena sa...

Jag tappade tråden redan vid dokument!!
Är nog lite allergisk vid sådana ord!

Kram
Lena

Ystrasystra sa...

Hohoho!! Nu låter du precis som min salig Fader - må han vila i frid!
Han var också lärare och var VÄLDIGT allergisk mot sånt som tog tid från det han tyckte var viktigast. Nämligen att undervisa eleverna.

Men det är ju samma i mitt yrke som sjuksköterska. Dokumentationen tar väl ca 80% av arbetstiden...

Markattan sa...

Tänk att jag blir så glad när du skriver det här.
Glad för att jag inte är lärare längre.
Fy fan för allt det dokumenterandet som går ut över planering och undervisning.

Markattan, lider med dig

♥ Carina ♥ sa...

Gäsp!!
Oj vad tröttsamt det där lät!
Natti natti

Stina med Blenda sa...

Helt klart utbrett det här.
Vården är inte heller ett undantag :(

Vad värre är att det är viktigare att dokumentera än att lägga den lilla energi man har kvar till de boende.

Dessutom har vi blivit omyndigförklarade, så för att kolla oss lite mera noggrant så ska vi nuförtiden även skriva i när de gammla har pratat med någon, tittat på något under dagen, varit på muggen, skrattat, gråtit.....ja livet i sig helt enkelt.

Sen att medicinlistor ody inte stämmer, är mindre viktigt.

*mållös blir man*