måndag 12 april 2010

Nu ska jag försöka ta mig hem

När jag gick på lekis (nu pratar vi 1800-talet f Kr) fick alla vi barn hålla i ett långt rep med öglor när vi var ute och gick. Ett långt rep med öglor som satt två och två, om ni fattar. Som en tusenfoting ringlade vi oss fram med en fröken i varsin ände, och gud nåde den unge som släppte sin ögla för att springa fritt. Gissa om man fick en obetvinglig lust att just släppa taget och bli en frispringare? JAG fick det iallafall, men så har jag heller aldrig tyckt om att lyda.
Då var då och nu är nu.
Just nu skulle jag bli väldigt tacksam om det kom en folkilsken fröken och erbjöd mig en ögla och sedan ledde mig hem. Då kanske jag rentav skulle komma hem från jobbet idag utan att, av trötthet, snubbla eller cykla på någon.
Alternativt, om någon kom hit och svepte med mig upp i en lyxhelikopter som tog mig till någon Västindisk ö och landade på en folktom kritvit strand där det hade dukats upp en buffé med skaldjur, exotiska vitlöksgrillade grönsaker och godis, bredvid ett steelband som spelade calypso, så skulle jag inte heller protestera. Då skulle jag inte behöva fundera på vad jag ska laga till middag, det vore skönt. Och så kunde jag ta ett dopp i det kristallklara vattnet efter maten, det vore också en fördel.

6 kommentarer:

Snäckskalsdalen sa...

....jag hänger med till den där ön....om jag orkar......agneta kram

* M E T T E * sa...

Uppla, sväng förbi här och hämta upp mig också!

Knasterfaster sa...

Aha, det är för att du är så gammal som du är så vis. Jag önskar också att jag kunde svepas bort till en fantastisk plats. Tur att man kan fantisera om det i alla fall!

Fru Venus sa...

Spara en ögla till mig, kommer med!

Maj Korner sa...

Du vet hur det är med de där lyxhelikoptrarna va? De har ett rep med öglor hängande under och gud nåde den som släpper taget!

nillas liv på pinnen sa...

Agneta: Ja, det kan ju vara lite jobbigt att åka så långt i en lyxhelikopter...Men jag svänger förbi dig och kollar om du orkar vid tillfälle.

METTE: Kommer som skottet!

Knasterfaster: Fantasin är det enda man har kvar att leva för i min ålder.

Fru Venus: Det var massor med öglor på det där repet så det är lugnt!

Maj: Hahaha! Där ska jag hänga och dingla för brinnande livet.