torsdag 1 juli 2010

Om man inte märker av övergångsåldern, hur vet man att man haft den?

Ja, hur i hela fridens namn ska man kunna veta det när man är vig som en tjugoåring och fräsch som en nyponros med en glittrande daggdroppe i?

Möjligtvis kan en misstanke vara befogad om man börjar närma sig åttio, och det är minst tjugo år sedan man sist hade mens. Möjligtvis. Men det är det enda tecknet jag kan komma på.

Och säker kan man inte vara; Sara var ju nittio, som ni vet.

10 kommentarer:

Malla sa...

ja, jag vet inte, men om jag inte märkt det då jag är 80, ska jag kika tillbaka på din blogg och försöka minnas :D

Åsa Hellberg sa...

Haha.
Jag har funderat på hur jag kommer att upptäcka det som inte har någon livmoder längre, men kanske är det lika bra att inte upptäcka det alls?

Madlar sa...

Hmm, om du verkligen inte har några som helst tantbesvär är det värt att ringa närmsta universitetssjukhus, de vill troligen gärna ha dig som forskningsprojekt. Kan dessutom vara en lönande bisyssla trots att du är 80 o jobbar fortfarande ;)

Fru Venus sa...

Hmm...Bökigt det här...man har ju inte ens varit i närheten av något som påminner om PMS...så nu är det bara att vänta på att den ryska armén drar sig tillbaka från slagfältet!? Tack Doktor Nilla ;-)

Singelmamman sa...

Själv har jag ingen aning. Jag krisar lite för säkerhetsskull. Ofta.

Osloskånskan sa...

Jag vill inte ha mens till jag fyller sextio!

frunatmaken sa...

Det tål att funderas över.

Anonym sa...

När börjar den där övergångsåldern? Och från vad går man över? Och till...?

Agneta - Stort och smått som visst är urloggad i vanlig ordning, trots att jag är på jobbet.

nillas liv på pinnen sa...

Malla: Bara du kommer ihåg då, när du är 80, att du ska kolla min blogg från 1 juli 2010...?

Åsa: JA! Det är min teori just nu.

Madlar: Va, tror du de vill ha mig? Va?

Fru Venus: Enda tecknet, Venus! Enda tecknet.

Singelmamman: Man kan aldrig krisa för mycket.

Oslo: Nähä? Går den att operera bort, månntro?

frunatmaken: Ja, men fundera är ju vår speciality, så att säga.

SoS: Svar i ovenstående inlägg!

Märta sa...

Kan man inte bara skita i hela grejen? Ignorera och fortsätta som vanligt? Eller måste man övergå till vad det nu är man går över till..