torsdag 5 augusti 2010

Nu så!

Jag är med på facebook, alltså finns jag!
Men i begränsad omfattning får man väl säga. Endast mina fb-vänner har tillgång till min facebook och jag har bara en sån vän; min äldsta dotter. Det är för att se de bilder hon lägger upp som jag gått med. Eftersom jag är extremt optimistiskt lagd har jag även skickat vänförfrågningar till mina tonårsdöttrar. När jag var i deras ålder hade jag absolut inte velat ha min mamma som facebookvän. Absolut inte. Hon var gammal och fattade ingenting på den tiden. Några år senare var hon ganska ung och fattade allting.
Jag kommer få en massa vänförfågningar som jag inte vill ha från alla möjliga håll nu, säger min make. Det ska bli spännande att se om jag är så populär som han tror. Att jag står högt i kurs hos honom betyder ju inte att jag gör det hos kreti och pleti i allmänhet. I alla fall så kommer jag ignorera hela bunten för det vet jag att man kan göra på facebook. Det är helt normalt beteende där, har jag hört.
Jag har redan varit inne tre-fyra gånger sen jag gick med för några timmar sen för att kolla om det funnits någon att ignorera. Men det har det inte.

22 kommentarer:

Mika sa...

...men... jag vet ju inte ens vad du heter...

...visste jag det så skulle jag genast "adda" dig!

Den hemska tvillingen sa...

Jag låter bli, jag blir så ledsen när folk ignorerar mig.

Fru Venus sa...

Jag vill inte heller bli ignorerad, det räcker med det i verkliga livet. Sen kommer jag inte ens ihåg hur man kommer dit... gick med för att kolla ungarnas "vänner" och bilder, men nu skvallrar dom på varandra så jag får se allt jag vill och inte vill se... Jag tror du skulle bli överröst av vänförfrågningar om alla visste vad du heter ;-)

cat sa...

Du får nog snart någon att ignorera ska du se ;)

Singelmamman sa...

Ja men då struntar jag i att fråga dig. Jag kan mejla dig direkt i stället. :-)
PS. Men om du frågar mig... så säger jag ja.

Selma sa...

Det dyker upp, var lugn.

Maj Korner sa...

Jag tror säkert dina tonårsdöttrar vill vara vän med dig. Jag är vän med min. Dessutom är jag vän med en del av hennes vänner, de jag känner mig som vän till och de som troligen känner sig som vän till mig eftersom de inte ignorerat mig.

Det är jättekul att få vara med på ett hörn.

Och mammor numera är inte så gamla som mammor förr.

HERTA sa...

Men vad kul! Jag var mycket tveksam men gick med då vi skulle arbeta med sociala medier i tjänsten och jag behövde lära mig privat först. Du kommer att tycka att det är kul. Sen väljer DU ju helt själv hur Du vill ha det med kontatker osv.

Ulrika sa...

Ah, då kan jag ju skicka en vänförfrågan, men jag vet inte hur det går till.

Jag har fått två st. och tackat ja till bägge utan att sen bry mig mer om saken.

Jag är ingen fb-are verkar det som.
Men med dig som vän skulle jag säkert orka börja intressera mig för själva rörelsen som fb verkar vara.

Skicka du åt mig så ska jag svara ja, alla andra avböjer jag, vilket inte är många om sanningen ska fram.
Jag har väl varit inne en gång sen jag gick med för länge sen. Jag fattar inte galoppen helt enkelt.

Kan du förklara för mig??

Madlar sa...

Fb är ett väldigt konstigt forum, hyser hatkärlek till fenomenet. Avskyr alla spel, kedjebrevsfjant o gulliga kattungar som folk skickar till varandra. Däremot gillar jag att återta kontakt med borttappade klassvänner o liknande. Äldsta är inte med på FB men jag är kompis med hennes kompisar....så helt passe är jag tydligen inte ;)

Malde sa...

Skulle du fråga om du fick bli min vän skulle jag inte ignorera dig i alla fall!

:-)

Malla sa...

Det kommer nog tillfällen att ignorera ska du se :)

Shamrock sa...

Mina barn vill inte vara vän med mig på FB - konstigt.... eller nej

kalbomàman sa...

Jag har varit vvf:are länge... (VågaVägraFacebook) Men pinsamt nog har jag på allvar funderat på att göra en kovändning. Nu har du ju presenterat lösningen! Jag går med, men ignorerar alla som kan tänkas tråka mig för att jag fallit till föga! Du är så himla förståndig, inte bara i medelåldersfrågor. Eller ÄR det här en medelåldersfråga????

Knasterfaster sa...

Jag skulle gärna bli vän med dig på FB men vi vet ju inte vad vi heter.
Jag är vän med mina barn på FB. Jag är även vän med några av mina barns vänner på FB. Jag är vän med min brors barn på FB.Jag är vän med min brors ex på FB. om man är lite nyfiken så är det ganska kul att kolla in på Fejjan då och då. :)

mockapocka sa...

Det är inte så farligt som man kan tro. Fast samtidigt precis så farligt...skriv/visa inget som inte hela världen kan se. Då klarar du dig (man vet aldrig om den där sekretessen verkligen fungerar). Det är ett lätt sätt att få tag på folk hur som helst.
Kram

Garbo och jag sa...

Jag är också med på "fejjan", men är inte särskild haj alls på det - och inte ens populär! :-) Dom säger att man "bör" ha minst 50vänner för att det ska bli kul...

Vad vet jag...

Kramkram
Ullis

Gafflan sa...

Har inget FB-konto...

nillas liv på pinnen sa...

Mika: Jag har redan tre vänner och bara det är mer än jag mäktar med...

Tvillingen: Jag ignorerar dig inte här, så fortsätt komma hit! =)

Fru Venus: Säkrast för mig att jag inte avslöjar mitt namn då.

Cat: Ingen hittills i alla fall. =(

Singel: MAILA! Mail är något jag behärskar.

Selma: Jag väntar och väntar. Dock vet jag inte var man kollar om man fått några vänförfrågningar så jag kanske har massor som jag missat! =O

Maj: Två av tre är nu mina facebookvänner. Eller rättare sagt facebookovänner, just nu, för de har olovandes lagt ut bilder på mig...

HERTA: Jag kommer nog inte tycka det är kul. Det är dagens bestämda känsla.

Ulrika: Haha, nej, jag kan verkligen inte förklara för dig. Jag tycker det verkar som en djungel. En väldigt jobbig djungel.

Madlar: Jag har en känsla av att det hela är ett heltidsprojekt, om man ska engagera sig i det. Jag vill inte, tror jag.

Malde: Tack, det var snällt. Om jag, mot förmodan, blir biten så återkommer jag.

Malla: Inte än så länge i alla fall. Vad jag vet.

Shamrock: Hej du! Min yngsta (16) nobbar mig benhårt, de andra två har med viss reservation accepterat.

kalbo: Vet du, jag tror att det här är en medelåldersfråga. Varför skulle det inte vara det, liksom?

Knaster: Jag kanske ger dig mitt namn vad det lider...Om jag nu blir kvar på fb. Tveksamt.

mockapocka: Och var tog cybermonstret vägen? Va?

Garbo: 50, herregud! Jag tycker det är för mycket med tre.

Du och jag Gafflan, du och jag Gafflan!

mockapocka sa...

Han dyker upp ibland. Gläfser något precis bakom ryggen på mig. Men det är bra, tycker jag nuförtiden. En påminnelse. Att det inte är så privat som det verkar. Inte privat alls faktiskt. Hur mycket sekretess man än har så ser ändå alla som vill se (via någon annan tex). Jag vet faktiskt inte vad det är som gör att jag ändå är med. Jag som är så rädd och ointresserad av folk som vill "visa upp sig". Det dräller ju av det folket. Jag är säkert en av dem =# Fast det är roligt att ta del av andras vardag även om det är ett ganska simpelt forum (inte alls lika innehållsmättat och roligt som tex din blogg :o))

*Mette* sa...

OM du kollar uppe i vänstra hörnet på Facebook så ser du minst 1 ST liten röd prick. DET ÄR JAG. Klicka där du.

Mamma J sa...

Lite sent svar kanske - men jag är för närvarande livrädd för att MIN mamma skall skicka en vänförfrågan till mig. Jag såg att min ena syrra blivit vän med nyreggade mamsen och jag vill för mitt liv inte ha henne som vän på Fejan... Hon räcker bra att ha i verkliga livet - där hon emellanåt har alldeles för mycket åsikter om gudvetallt. Fy om jag skall ha henne på FaceBook också.

Jag kanske är tonåring fortfarande.

Iallafall i relation till min mor.