Här ska ni få en nöt att knäcka i julruschen. En slags julnöt i mänskligt (svenskt) beteende.
Igår, när jag skulle till stan och handla julklappar, gick jag på en gång- och cykelväg när jag hörde att någon närmade sig bakifrån. När killen i fråga (okänd för mig) kom upp jämsides med mig saktade jag in en stund för att vi skulle slippa gå bredvid varandra en aldrig så liten stund. Han speedade och jag sackade, man kan säga att vi samarbetade helt enkelt. För att slippa gå bredvid varandra.
Vad hade hänt om jag istället hade snabbat på för att hålla jämna steg med honom? Bra fråga.
Hade han kanske varit glad över att få promenadsällskap till stan och börjat prata med mig?
Eller hade han saktat ner och accepterat sin plats bakom mig? Han var yngre än jag och äldst går först, kan man ju tänka.
Tredje möjliga alternativet vore förstås att han inte alls hade accepterat att gå efter mig utan istället hade speedat upp ytterligare för att säkra sin plats framför mig. (Vilket jag givetvis skulle svara med att speeda jag också.)
Vad hade han gjort? Vad hade du gjort?
(Idag eller imorgon eller någon annan dag ska jag testa så jag vet svaret.)
26 kommentarer:
Stannat! Och hade han också stannat så hade det varit:
1. Någon jag kände
2. En "våldtäckare"
3. Rånare
4. Kurtisör
Vad jag skulle gjort därefter vettefan!
mvh R
Hahaha... det hände mig häromdagen... jag hade så bråttom att jag inte hade tid att sakta av. Men mina ben var mycket kortare än hans och dom pinnade på så gott dom kunde medans hans ben tog långa älgkliv. Där gick vi båda på led. Flåsande, utan att någon tänkte ge sig. Att konversera fanns inte på kartan... vi var helt enkelt för fokuserade på att gå först (och en aningens besvärade också...).
Jag hade speedat. Ingen INGEN går om mig när jag är på det humöret. Jag kan verkligen gå fort. Och jag ska vara först.
Nu har jag ju (...) lugnat ner mig betydligt och blir inte längre triggad av att folk kommer i fatt mig och går om mig, men innan jag blev lugn (eller ja, lugnare) så gick jag som besatt! Såg urlöjlig ut ibland, men brydde mig inte om det så länge jag gick om och ifrån alla!
Hörde jag någon tänka 'dum i huvudet'..?
Så klart du ska ligga bakom och se till att han drar. Sen... på upploppet springer du förbi!!!
/Småländskan
Julnöt saru? Don efter person dårå.
Ja jag hade då aldrig speedat på, det kan jag då säga rakt av.
Möjligen saktat in.
Och kanske saktat in ytterligare.
Ett tredje alternativ för mig hade också varit att stanna. Stanna och ta upp telefonen eller låtsas mobilfota lite.
Allt för att inte behöva gå och vara social, ens för en ynka kort bit.
Så är jag helt enkelt.
Och lat.
Sen kan jag ju inte gå så fort. Jag sprang 2006 minns jag, flera meter, säkert hundra meter på väg till ett pendeltåg.
Det vill jag inte uppleva igen. Så sakta mak är min grej.
Jag hade nog låtit honom speedat eller stannat. Kanske kunde vara en riktigt trevlig prick
Jag har råkat ut för det. Jag gick förbi en tjej som speedade upp till hon kom förbi mig. Då saktade hon farten och när jag som höll en jämn fart gick förbi henne igen så speedade hon upp igen. Och så höll vi på i 30 min (ända till jag kom fram till jobbet)
Jag tycker inte om att ha någon som går precis bakom mig så jag hade troligen speedat upp rejält först men om han ändå kommit ikapp mig så hade jag stannat för att knyta skosnörena - bägge två om det skulle ha behövts.
Jag hade mer än gärna gått sist!
Har då koll på läget för annars får jag så många läskiga tankar om vad personen i fråga ska göra!!??
Hoppas att du har det bra i dessa (stress) tider!!
Kram Eva
Eftersom jag går ganska sakta och inte är tävlingsinriktad alls så tror jag att jag hoppar över just den frågan. Fast iofs händer det att folk anpassar sin fart till min för att få ta del av mitt trevliga sällskap. Men då måste de ju veta att jag är det först.
Däremot var det roligt att se hur många som ens märker att någon går om dem!
Jag hade gjort som Ulrika. Saktat in, alternativt stannat och låtsas leta efter något i handväskan. Speed är numera ett helt okänt begrepp för min kropp. Men jag blir bättre. Nu kan jag hålla jämt tempo med gatans rullatorfarbror. Framsteg!
Jag hade glasklart släppt förbi, att ha någon flåsande i nacken är inte min grej.
I byn vi bor är det inte så troligt att det råkar komma upp någon bakom en, man får vara glad om man möter någon överhuvudtaget. Skulle jag råka stöta på någon så är det ganska troligt det är någon jag känner och då stannar jag mycket gärna och pratar en stund, ellr promenerar en bit tillsammans...
God Jul på dig....
Du är ju tillbaks! I min stressade förvirrade värld har jag bommat det och nu känns det som värsta bästa julklappen att hitta dig med pennan (eller ja, tangentbordet kanske..) i högsta hugg!
God Jul på dig och de dina Nilla!
*kramar*
Nu kommer en stor Godjulkram härifrån
Har aldrig tänkt på saken på det sättet, jag bara går :)
Jag önskar dig en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!
En hälsning i juletid,
Hjärtligt kram och julefrid!
God jul! Hälsa gärna syrran också.
Kram Segsliten
Jag tvärstannar! Har lite "folk-bakom-ryggen-fobi" just i dylika situationer. I annat fall, typ i köer, affärer och så får jag ju stå ut. Annars kommer jag ingenstans alls.....
Det händer när jag hinner ifatt en person så där att jag piper fram "det är bara jag"! och det har faktiskt lett fram till en del roliga samtal!
God fortsättning!
Har du testat??? Vi väntar på svaret! Ja och sen är vi spända på att "höra" om hur det går med den beiga. Jag skriver "vi" eftersom jag vet att det är flera än jag som undrar.
En god fortsättning på allt önskar
/Småländskan
Raraste Nilla, jag stannar och släpper förbi, eftersom jag annars börjar tävla... Har mailat dig , btw!
Renée: Bäst att ha med sig något vapen, känns det som...
Mika: Va bra! Då slapp jag göra experimentet. Det känns bra att du gav honom en match! Komma där och tro att han är något.
Stortosmått: Haha, nä, inte dum i huvudet men jävligt rolig!
Småländskan: Haha, kanske ska testa den. Han kommer undra vad det är för racertant som kommer farande på upploppet hehe.
Magica: Men kom på en bättre själv då! Vore synnerligen intressant att se.
Ulrika: Mobiltelefonen är ju guld värd! Inte så mycket till att ringa med men när man INTE vill prata med någon, shit vad den sitter fint i handen då!
Ewa: Nä, tror du? En okänd karl? Såna har jag lärt mig att man ska akta sig för.
Shamrock: Ja, vad gör man inte för att roa sig? (Det var jag.)
Knaster: Bara han inte hade snubblat på dig då...? Hade du satt dig ner lite i kanten av gångbanan, tror du?
Mina dagar: Man vet ALDRIG vad såna där typer som går bakom andra kan hitta på. Det är därför jag inte flyger t ex. (När man ska gå på flyget du vet, alla i en lång rad.)
Maj: Ja men herrejösses, det är klart man har koll på vilka som går om en! Hur skulle det annars se ut?
Tjockisen: Men du som tränar (tränade?) body pump och allt! Vad har hänt?
Åsa: Jag säger detsamma. De är oberäkneliga de där flåsarna.
Lina: Oj, det måste vara en liten by.
Märta: Tack det samma! Tillbaka och tillbaka, högst osäkert.
Ewa: Tack för kramen!
Anneli: Jag kan inte gå utan att tänka, det är mitt problem. Gott nytt tillbaks!
Carina: Tack det samma!
Segsliten: Hej! Kul att du ska börja blogga igen!
Cina: Jag har också en sån fobi, tror jag. Men det beror på avståndet. Mindre än tio cm och okänd person, det gillar jag inte.
Småländskan: Vilken beiga? Nä, jag skojar bara. Men jag har lite svårt att få ro till att skriva när det ska firas så mycket jul runt mig hela tiden.
Spader: Men kära Spader, tävla som är så kul!
Hade jag varit han hade jag speedat upp ytterligare och förmodligen retat mig på att du drog upp farten så. Om det inte gick hade jag stannat för att kolla något i handväskan, mobilen eller så. Gått jämsides med dig, hade jag förmodligen inte gjort någon längre stund... :-)
Det var jag som speedade förbi dig!
Tack för din mening i går.
Det blev en intressant text.
Men nu är det en ny dag.
Skicka en kommentar