Under många år av mitt liv stod boken Gräv där du står av Sven Lindqvist i min (vår) bokhylla. Jag läste den aldrig, och har den inte längre i min ägo, men nu poppar den upp i mitt huvud eftersom jag dragit in en polis i storyn om Benny och Britta. Vad vet jag om poliser och deras arbete? Ingenting! Jag läser inte ens deckare. Så nu sitter jag här och undrar hur i helvete jag ska komma vidare. Men framför allt tänker jag: Gräv där du står, människa! Ge dig inte ut på okända vatten. När man nått min ålder har man tillräckligt av material för hundrasjuttioelva berättelser enbart utifrån allt man själv upplevt och iakttagit. Det är bara att ösa ur skattkistorna man samlat på sig.
Men, men (kära du). Man kanske inte ska ge upp så snabbt? En liten utmaning kan ju vara utvecklande?
Nej, det tror jag inte. Men har jag dragit in den lille polisgossen kan jag väl inte bara slakta honom?
Så jag tragglar på med den kunskap jag har på området (vilken är noll) och får se hur långt jag kommer ...
Död eller inte död - det är frågan
Ynglingen i uniform återkommer inte. Benny och Britta spanar och väntar tålmodigt medan de båda poliserna är inne i grannens hus och tills de ser polisbilen sakta rulla iväg. Under tystnad brygger de kaffe, och med varsin kopp kryper de upp i soffan och känner sig illa till mods.
'Hon kanske är försvunnen?'
'Eller död. Tänk om hon ligger död här bredvid...' Britta sneglar mot väggen. 'Usch.'
Benny konstaterar att hon i så fall kan ha blivit liggande länge, med tanke på att de aldrig ser någon besöka henne.
'Usch', upprepar Britta och söker sig med blicken upp till ventilen på väggen. 'Men då skulle det väl lukta?'
'Mm, inte nödvändigtvis ...' mumlar Benny. 'Det beror på hur länge hon legat där ... och kanske på vad det är för material i väggen ...'
'Men hade polisen verkligen gett sig av om de hittat en död kropp där inne?'
'Om de kunnat konstatera att inget brott begåtts', svarar Benny och låter som att han vet.
'Det kan de väl inte komma fram till så snabbt? De är ju poliser, inte sjukvårdspersonal ...?'
'De har sina manualer, ska du se. Det kan mycket väl vara en likbil på väg nu.'
Utan att de märkt hur det gått till sitter de nu nära varandra, raka i ryggen, längst ut på soffans sits. Väggen bakom soffan lutar lätt över dem, som om den är på väg att attackera med sin potentiellt döda kvinna på andra sidan. Britta sniffar försiktigt i luften och känner en konstig lukt, en svag, svag. Benny är snabbt på fötterna och sniffar enträget fram och tillbaka längs med väggen.
'Vad hemskt om hon legat död länge utan att vi märkt något', kvider Britta. 'Vi borde ha bjudit in henne på fika, sa vi inte förra sommaren att vi skulle det?'
'Jo, men hon kanske inte hade velat ...'
'Nej, hon har ju alltid varit en sån som hållit sig på sin kant.'
'Lite udda.'
'Ja, definitivt.'
Ute mullrar åskan och feta regndroppar faller, en i taget, på uteplatsens korrugerade plåttak.
'Men ändå hemskt att vi som är hennes närmaste grannar inte märkt något, att hon kanske legat död jättelänge utan att en enda människa saknat henne.'
'Nåja, det vet vi ännu inget om ...'