onsdag 29 juni 2011

Det gick åt helvete

Jag kan inte skriva.
Började med att läsa genom det jag skrev sist (för en evighet sen) och det är helt kass. En mening här och där som funkar men i det stora hela är det värdelöst.
Komplett värdelöst. Inte allt, men det mesta. I alla fall hälften.
Skulle behöva läsa om hela berättelsen från början för att komma in i den och se om allt är uruselt. Fy satan vad läskigt jobbigt.
Men ponera.
Att jag läser igenom rubbet, får tag i känslan, skriver klart resten och blir utgiven.
Då ska en massa folk tycka hit och dit om det jag skrivit.
Näe.
Jag vill inte.

24 kommentarer:

Titti (mycket f.d blogginnehavare) sa...

Sååå ja...lugn och fin nu!
Det här drabbar alla författare emellanåt. Alltså även proffsen. Som du inom en snar framtid kommer ha svart på vitt om att du tillhör!

Inte mycket värre än en bloggtorka, egentligen!

(när du läser det sist föregående så ska du inte ägna en sekunds tanke åt att den som skrivit denna kommentar inte längre är blogginnehavare)

Alltså, bara att spotta i nävarna och placera dem på tangentbordet igen!

Maj Korner sa...

Tänk inte så mycket, försök skriv istället. För jag har väldigt svårt att tänka mig att du helt plötsligt skulle börja skriva kasst. Det finns inte på kartan. Så skriv du.

Mina dagar sa...

Äh, tänk inte!

Andra intryck sa...

Nä men, klart du ska skriva! För jag vill verkligen verkligen läsa! Bara det är en anledning =)

reneesfotoblogg sa...

Du har ju i alla fall spänt bågen och det är gott nog!

nillas liv på pinnen sa...

Titti: En annan dag kanske...=(
Har ju varit här förr och vet någonstans att det är övergående. Men det känns inte så nu, gaaaaaaaaah!

Maj: Tack snälla, men det känns verkligen kasst. Jag tror inte jag ska skriva just nu, ska nog vänta till hösten eller nåt.

Mina dagar: Det är ju mitt liv att tänka! =O

Andra intryck: Men tänk om du kommer tycka det är skittråkigt då???

Renée: Hur FAN kan det vara gott nog?! Tell me du kloka kvinna!

Småländskan sa...

Joodaa (småländska), du vill visst skriva. Bara det att just nu synkar inte viljan och förmågan. Men snart så, då jävlar i havet alltså! Men detta snartet ska komma av sig självt, inte provoceras eller tänkajagmåsteskriva-frammas.
Oj, nu hittade jag helt egna ord. Såna gillar jag. Självklart kommer jag att gilla dina ord i den kommande beiga också.
Ta det lugnt, snart händer det!

Singelmamman sa...

Jaha, så har du lite skrivarågren. Låt så vara, men gå vidare. Skriv ändå. Om du tycker det är skit eller inte, spelar ingen roll. Se till att övervinn misslyckarfobin och gör klart.

Marina sa...

Som den sanna värmlänning jag är: Det ordnar sig!!

Pillargontanten sa...

Med tanek på hur du skriver, det jag läser här, så är det inte kasst!
Det kan det inte vara!
Kom igen, fånga känslan, skriv, jag vill läsa!
Och, vad gör det vad andra tycker, alla tycker ju olika, och du skriver på sitt unika sätt...
Helt underbart!

Anneli sa...

Det kommer dagar då allt känns så dåligt så att det inte känns som att det går att göra det sämre. Men så kommer det dagar då man är lysande och ett skrivande geni. Vänta några dagar :)

Knasterfaster sa...

Det är klart att du inte kan se nyktert på saken i den här värmen. Ingen vettig människa kan tänka klokt när hjärncellerna kokar. Strongt gjort av dig att orka läsa det du har skrivit. Satt du i källaren när du gjorde det?

gladmymlan sa...

det sägs ju att man själv är den största kritikern:)!
jag är dundersäker på att det bara är lite prestationsångest,
låt oss blivande läsare bedöma:)!! Skriv på!;))!

Den hemska tvillingen sa...

Och det sa alltså Fröken Nilla, hon som har till jobb att bedöma andras insatser...
Du fegar min goda madam och jag förstår dig så väl för jag ägnar mig åt samma fegande.
Ja du vet till vem du kan vända dig om du vill ha konstruktiv kritik!

Stor kram ändå (trots att du fegar)

reneesfotoblogg sa...

Det var ju det här med perspektiv på tillvaron. Om referensramar. Om prestationsångest. Inte nödvändigtvis i nyss nämnd ordning.
I klartext: Om du inte hade tagit tjänstledigt och skrivit på romanen så hade du ångrat dig resten av livet, men om du inte får den utgiven så går världen inte under för det. Do you det my drift?

glimraskimra sa...

Ja, folk kommer nog inte tycka om din roman. Det blir nog precis som med din blogg. Vi läser ju här av ren barmhärtighet... ;)

Skärp till sig nu, och skriv klart den beiga romanen. Vi vill läsa!

(Och jag lovar att bara tycka bra saker när jag skriver mitt omdöme om den sedan.) =P

Åsa Hellberg sa...

Eftersom det inte funkar att blogga kan du ju fullt ut koncentrera dig på att skriva klart din bok. Sen kan du fundera på allt det där andra.Sen. Inte nu.

cat sa...

Jodå visst kan du skriva! Man är alltid sin egna värsta kritiker.

nillas liv på pinnen sa...

Smål: You say?

Singel: Det kanske är skrivarågren jag har? =O

Martina: Säger ni det i Värmland? Det har jag aldrig hört.

Pillargon: Nä? Gulle dig!

Anneli: Det är väldigt fascinerande det där pendlandet. Tarvar nästan en diagnos.

Knaster: Nej, jag gjorde ju inte det! Jag satt i mitt överhettade vardagsrum, kanske det som var felet.

nillas liv på pinnen sa...

Gladmymlan: Jag får ångest vid tanken att kommande läsare ska bedöma! Men jag kanske kan bosätta mig på någon liten ö utan bredband när den dagen kommer. Ö i Söderhavet, kanske.

Tvillingen: Lite fegande i kombination med självömkan och vägran att se möjligheter kan råda bot på de flesta ångesttillstånd!
Tack för kramen.

Renée: Jo, världen går under. Tjoff, plask och sedan var det slut.

Glimra: Det är nog likadant med min familj. De behåller mig av ren barmhärtighet, skulle jag tro. Och säger snälla saker för en hundralapp styck.

Åsa: Nu funkar det att blogga! =D

Cat: I wonder...Ibland tycker jag ju att jag skriver såinihelvete bra...

Spader Madame sa...

Åh, vad jag känner igen mig i tänket. Nu kanske det inte gäller just skrivandet för mig, utan annat. Men ändå. Vi som hänger här var och vareviga dag tror ju stenhårt på dig. Glöm inte det! KRAM

* M E T T E * sa...

Jag förstår att det är sommarbastuvärme även hos författaren - jag blir också lite koko när hjärnan hettas upp till alltför många grader. Snart är det kallt och skönt igen och så ska du se att alla bitar faller på plats. Och i värsta fall kan du ju alltid ge ut den under pseudonym och sen skratta hela vägen till banken (för utgiven blir du) (oj, glömde, du måste berätta din pseudonym för oss då)

Madlar sa...

Analysera inte sönder dina texter. Även om du petar och petar blir du ändå aldrig nöjd. Och det där med att andra ska läsa och tycka....det är skitläskigt men ett nödvändigt ont om du inte vill lägga boken i byrån o låta den vara där tills dödsbostädningen....då bunten troligen hamnar i papperssorteringen.

Marina sa...

Jo, det finns något "sånt där" klämmkäckt uttryck om att "det ordnar sig alltid" fast det ska sägas på bred värmländska också, men det är lite svårt att få ner på pränt...