Så känns det i nuläget.
Får titt som tätt lust att ge mig i kast med det, hugga tag i den där potentialen och köra för allt vad tygen håller. Men det blir inget av med det, eftersom lusten är synnerligen flyktig; innan jag vet ordet av kommer jag på att det är så mycket att hugga tag i att jag blir alldeles matt och måste vila. Varifrån jag fick energin att skriva alla ord in the first place, kan man verkligen undra.
Horace Engdahl pratade om hybris hos Skavlan i fredags, om nödvändigheten av att ha en övertro på sig själv om man skriver en roman. Där hade han rätt, den gamla uven. Min övertro på mig själv har varit kolossal under större delen av mitt skrivande. Någonstans i min hjärnas realistiska avdelning har jag 'förstått' att sannolikheten för att få mitt manus publicerat är liten, men den insikten har jag för det mesta lyckats vifta bort. Självklart att min beiga lilla darling kommer bli en succé, har jag tänkt, hur ska jag kunna välja mellan alla förlag som vill skriva kontrakt med mig? Men kanske är det därför jag nu ligger och krälar i bottenslammet. Man kan misstänka.
28 kommentarer:
Utan den där obändiga tron på idén, texten och till slut romanen skulle den aldrig kunna skrivas. Det är för mycket arbete för att det ska vara värt att lägga ner det på något halvdant.
Satsa på succé du!
då behöver du ju bara fortsätta som du gjort hittills så har du snart ett färdigskrivet manus med potential, det är en bra bit på vägen! :)) Kom igen nu och kör så det ryker.
Och varför lyssna till den realistiska delen av hjärnan...?
Utan övertro på oss själva hade vi inte levt alls!
Imorgon börjar min intensivkurs i Egyptologi. Har lagt ribban högt, i synnerhet på den rent praktiska delen och kommer inte ha en minut till övers för sociala medier på cirkus junifär en liten vecka. Eller så.
Arbeta nu flitigt med din beiga, medan jag studerar Ramses III, Hatchetsup, snorkling, paraplydrinkar mfl tunga ämnen!
Ett visst mått av hybris vore nog inte så dumt.
Bättre spänna vaderna och sitta kvar på kuskbocken än att lyss till den både som brast....eller hur det nu var.
Får en känsla av att detta är naturligt. är det inte så med oss människor att när saker och ting är roliga då jädrans går det undan. När vi sen känner att det tar emot så blir det värre. är nog inte bara imom romanskrivandet. människan är rätt lat i grunden
Ändå händer det ju att människor klarar sig igenom nålsögat, alltså finns det en chans.
För övrigt gillar jag ordet kolossalt. Det borde användas betydligt oftare.
Om det är till någon som helst nytta så tror JAG på dig iaf!
Du har säkert bara förlagt hybrisen tillfälligt och rotar du runt där i "realistiska avdelningen" hittar du nog på den igen!
du börjar få lite scenskräck låter det som. Plocka fram det där goda självförtroendet igen och skicka in den beiga - jag är nyfiken på den
Shamrock har en point! Scenskräck. När man har hunnit tänka efter. Nä. Övertro tror jag på. Annars kommer jag aldrig våga ha utställning i sommar, inte få till en endaste målning till. Upp ur bottenslammet nu! Du skriver och jag återgår till målandet! Deal????!!!!!
Så där är jag med mitt bridgespel också. Ömsom hybris, ömsom våt fläck på ett golv! Nu tar vi och skärper oss!
Tappa inte sugen. Du har haft helt rätt inställning!
Det räcker alltså inte med vår tro på dig???
En muta då? Kan det hjälpa?
Du har en inne hos mig! ;)
Kram
Utan den tron skulle det inte bli många böcker skrivna på det här jordklotet! Men just nu, hold your horses, darlin´!
Självklart ska du tro på din roman o lika självklart ska du skicka iväg bunten till stora o små förlag men om, jag säger bara om, de inte vill publicera så kan du iaf göra det själv. Att lägga manuset i byrålådan är inget alternativ. Kolla in noff.se om du vill ha tips på mindre förlag att skicka till.
Lite hybris måste man nog ha då och då. Du får skaka fram den och börja skriva igen, för jag vill verkligen läsa din bok.
Men skit i att tro om du inte vill, det gör du ju normalt inte heller. Bara gör! Och laga därefter.
Självklart blir det succé.
Det är känslan som är själva kärnan i drivkraften. Go for it!
Förnuftet kan få spelutrymme i andra sammanhang. Typ på mattelektionerna.
Men vänta tills lusten anfaller. Jag vill inte läsa någon krystad beige roman...
Jag är faktiskt väldigt nyfiken på den här beiga romanen. Skulle man inte kunna få ett litet smakprov, bara ett litet stycke. Så att man vet lite vad man har att se fram emot. :)
Se till att hitta tillbaka till den där hybrisen! Det finns säkert någon ritual du kan utföra om den är svår att hitta ;)
Joanna: Jo, jag gör det bortemellan.
Kati: Måste bara vila lite mer först.
Marina: Ja, eller hur. Den tråkmånsen.
Titti: Intensivkurs i Egyptologi...? Ha det så himla skönt!
frunatmaken: Well, det är inte bara fördelar med ett sånt, lettmetellya.
Renée: Det där kändes en aning ekivokt... kanske för att jag läste fel på kuskbocken... en bokstav kan så lätt falla bort.
Lisbeth: Det heter affektivt filter, inte lat!
Åsa: Det är ett kolossalt bra ord faktiskt. Klart jag satsar på nålsögat, men kommer jag inte igenom där så tar jag vägen runt nålen istället.
Märta: Jag ska rota, tack för tipset.
Shamrock: Ja, men det är ju det som är så hemskt läskigt! Att det finns folk som är nyfiken på den, alltså. Hjälp!!!
Cina: Den utställningen vill jag komma och se! Du skriker till när det är dags?
Spader: Vi skärper oss! Absolut. Över en semla, va?
Erika: Inställning? Jag visste inte att det var en inställning, men kanske är det inte så stor skillnad på människor och TV-apparater, till exempel. Intressant idé.
Lippe: Mutor är alltid intressanta. Tack och bock för den.
Magica: Ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja...
Madlar: Tack för tipset! Det är noterat.
Anneli: Jag skakar och skakar.
Singel: Det låter väldigt enkelt when you put it like that. Hm, det kanske är jag som komplicerar allt.
Mocka: Nä, det vill inte jag heller! Jag tycker inte om krystat, ändå tenderar jag att hamna där.
fruntimmerslivet: Har hört att det ska vara ett bra marknadsföringsknep, att publicera typ första kapitlet på sin blogg. Men det vågar jag verkligen inte.
Cat: Jag kan göra som huvudpersonen i En dåre fri som jag läser nu: ställa mig i ett hörn och veva med armarna. Har du läst den? Gör det annars, rekommenderar den varmt.
Allra bästa du! Jag vet hur det känns. Men det är bra!!! Det betyder att du snart är klar med din roman!!! Du är inne i "tänka-över-allt-i-huvudet-väldigt-kritiskt-stadiet" När du väl är ute ur det så kommer du in i nästa fas (för mig brukar det vara "okej-jag-är-ganska-nöjd-med-det-jag-gjort-fasen", efter den kommer min "ja-men-va-fan-jag skickar-väl-in-fanskapet-då-fasen") men jag antar att det är olika för alla.
Kram
Mika
Next week semla, Yes?
Du, Horace och nobelpriset i litteratur! :))) Jag kan se dig framför mig när du skakar hand med kungen.
Mika: De där faserna låter bra, jag tar dem.
Spader: Japp! Tisdag.
Knaster: Alltså, hm, well osv. Jag kan tänka mig att ta emot nobelpriset i litteratur, men inte om jag måste skaka hand med kungen. Då får det vara.
Jag tycker det låter som om det snart är dags att hitta en redaktör, dvs en riktigt duktig och kompetent och van person som kan läsa ett prov ur din roman och ge dig lite feedback. Säkert satansläskigt men det verkar som om du skulle kunna ha glädje av en utomståendes tankar. Vad tror du om det?
Skicka en kommentar