Tycker jag.
Vad ni andra tycker skiter jag i.
Och, ja, jag har skrivit klart mitt beiga manus. Typ. Vilket innebär att det fortfarande finns en massa att peta i. Eftersom det är svårt läskigt när andra läser det så låter jag bara en i taget göra det. Min första läsare läste det för tre veckor sedan. Hon tyckte om det, och när jag hade smält hennes feed-back skickade jag det till min andra läsare, min lillasyster, som också tyckte om det. Nu har min tredje läsare manuset och hon har bara läst halva än så länge och jag har ingen aning om vad hon tycker. Alltså är jag under svår psykisk stress just nu.
En vacker dag (kan komma att dröja som ni förstår) kommer jag skicka in min lilla beiga till ett förlag. Om det förlaget gillar så skickar jag det till nästa förlag. Och så vidare.
21 kommentarer:
Jaja, trumpet eller trombon... huvudsaken att det tutar.
Ser fram emot att få läsa din beiga.
Åh, hurra!!!
Grattis! Tänk att du snart kanske blir en publicerad författare :)
Jag hoppas på det.. ATt manuskript blir storstilad roman i flerfärgstryck. Då någonstans måste finurlighet belönas. Och du är finurlig. Vilket jag gillar
Oaktat det faktum att du glömde min läsning :-) ser jag mycket fram emot din bok. Jag vet att jag kommer tycka om den.
Åh, vad skoj med den beiga, Stort grattis!
Det ska bli så spännande att få chans att läsa den när den blir utgiven.
Jag skriver "när" för jag räknar kallt med att du får den utgiven :)
Jag ser en bild framför mig av ett lock som sitter på framtill på trumpeten. Har till idag trott att det var trombon men måste troligen ändra uppfattning om jag vill ha rätt. Jag bestämmer mig för att det spelar ingen roll om den har lock eller inte för mig är den en trombon. Det kanske stämmer det man säger att inget är som väntans tider.
ha en fin helg
:-)
Vad roligt - och så spännande!
Jamen då kan du ju sätta igång med nästa succéroman, du vet den där som ska heta: "Vem fan är det som spelar trombon på mornarna?"
Klokt av dig att välja en kommenterande läsare i taget, för annars blir man galen när synpunkterna kommer in. De brukar kunna vara lite motstridiga, lindringt sagt. De är de ju när de kommer en och en också, men man hinner liksom ta in dem och väga dem i lugn och ro. (Nåja...)
Hej Nilla!
Har saknat dig men nu ser jag ju att du är tillbaka. Härligt!
Och härligt att den beiga är färdigskriven!!!!!!!
Blir bra ska du se!
Men jag orkar inte vänta. Kan det hela snabbas på på något sätt?
Du är tillbaka! Yippi.. Äntligen!
Den beiga är klar, det är ju fantastiskt. Grattis till det.
Jag vet ju inte vad din bok handlar om men med tanke på din blogg så är jag säker på att den är välskriven. Jag ser fram emot att den kommer ut i handeln.
Sen det där med tutinstrumenten så har jag ingen aning om hur dom låter, men jag antar att det låter hemskt tutigt.
Så jäkla skönt alltså att du skriver "vad ni andra tycker skiter jag i".
Rätt där Nilla!
Spännande. Har aldrig läst en beige roman. Inte vad jag vet i alla fall. Lycka till.
Tjing!
Hur lång är din bok, antal ord/sidor? Ska du skicka in digitalt eller papper?
Låter lite läskigt att släppa ifrån sig sitt manus till andra. Men antagligen en procedur man måste ta sig igenom.
Hahaha! Ska du ha igång budgivning eller vill du bara ha bekräftelse? (Jag vet inte om du glömt ett "inte" eller om du skojar... jag tar det som ett "skoj"... det blir roligare så!)
Nilla!!! Jag längtar så efter att få läsa din beiga! Jag tror det är alldeles underbart beige!
Smål: Huvudsaken att det tutar!
Åsa: F'rallandel. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle komma hit.
Cat: Ja, man kan ju publicera själv om ingen annan vill göra det...
ÅSA: Ja, finurlig kanske jag är?
XXX: Jag glömmer aldrig din läsning, förstås. Men jag var inte riktigt klar då... Om man säger.
Zelda: Kul att du har sån tilltro till mitt lilla projekt. Men man kan ju ge ut själv så sannolkheten är rätt stor att den kommer ut vad det lider.
Lisbeth: Jag är verkligen inte speciellt insatt i blåsinstrumentvärlden, har jag insett...
Magica: =)
Marina: Jo, lite, det måste jag medge.
Karin: Långsamt, är mitt tempo. I nästan allt. Och lite sugen börjar jag bli på att påbörja nästa skapelse. Inte för att jag har en aning om vad den ska handla om men det visste jag ju inte om den beiga heller när jag började.
Cina: Hoppas kan man alltid...=)
Shamrock: Haha, det är tveksamt, mycket tveksamt.
Ulrika: Tutigt och hemskt! Har varit inne hos dig och läst ikapp mig. =)
Smål: =)
Kalle: En roman som handlar om det lilla anspråkslösa vardagliga livet, du vet...
1sidamedord: Den är 174,5 sidor lång och jag kommer skicka in digitalt till de förlag som vill ha digitalt och papper till de andra. Ca fem-sex totalt i en första vända.
Omblandannat: MUCHO läskigt. Andra (än man själv) kan ju tycka och tänka precis vadsomhelst. Helt okontrollerat.
Mika: Bekräftelse! Kan man aldrig få för mycket av. Och jag har INTE glömt ett inte, skulle aldrig komma på fråga.
Tänkte väl det!
Men fy BUBBLAN så bra att det är klart! heja Nilla!!!
Skicka en kommentar