Jag skrev inget inlägg igår på ljugardagen för jag tänkte att ni ändå inte skulle tro mig då. Oavsett vad jag skrev. Och jag hatar när folk inte tror på det jag säger, vare sig jag ljuger eller inte.
När jag var sju år berättade min bästis att hennes mamma sagt att hon (min bästis) inte skulle tro på allt som 'den där Nilla' säger. Fy satan vilken surkäring! Hennes ord sitter fortfarande som taggar i hjärtat. Som om man skulle vara en sämre människa för att man ljuger ibland? Jag kan säga att hade jag inte haft den talangen hade det inte blivit någon beige roman. Avslutade genomläsning nummer två igår och känner spontant att det hade varit väldigt tråkigt om jag istället för att skriva den suttit uppsträckt någonstans och hållit mig till sanningen hela tiden. Bevare mig väl.
21 kommentarer:
Jag måste ju börja med en applåd och ett stort GRATTIS till romanen. Nu väntar jag spänt på att den ska komma ut i handeln så jag får läsa om allt ditt ljug. Det ska bli roligt!
Att sitta uppsträckt och hålla sig till sanningen finns det redan så många människor som gör. Eller i alla fall säger att de gör.
Men författare av beiga romaner är det mer ont om. Jag föredrar den senare sortens personer.
Helt rätt! Vill gärna läsa din beige roman snart =)
Det finns ljug och så finns det ljug. Jag är övertygad om att du använder dig av den bättre varianten.
Nej, lite "beigt ljug" kan aldrig vara fel!
Sonen frågade mig igår om jag ljugit någongång i mitt liv. Jag kunde på allvar bara komma på en enda gång ...
*Sitter uppsträckt och håller mig till sanningen in absurdum*
Heja dig, Nilla!
Hur många ord är din beige roman, på ett ungefär?
Så att jag vet vad jag ska rikta in mig på när det gäller min egen...
Det finns fabulera och fantisera och så finns det ljug och det tycker jag är en djävla skillnad.
Beige ljug är fullt acceptabelt! :)
Allt blir så mycket färgstarkare med lite... färg!
Det är min åsikt! Jag skulle inte kalla det ljug. Mer "krydda" kanske...
När jag var 14 fick en kompis till mig förbud att umgås med mig. Orsak? Att hon sett mig röka... och så svor jag.
Jag kände mig väldigt misstolkad då... för att säga minst... och förvånad. Jag som var så snäll!
Kram
Min pappa har lärt mig att jag inte får ljuga men jag får vara vårdslös med sanningen bara jag inte skadar någon annan. Jag tycker han uttrycker det bra och det känns inte så "fult" när man använder det uttrycket.
Kram
Sanningen är överskattad helt klart :) Sedan kanske man kan kalla det för livlig fantasi i stället för lögner ;)
Strunta i den gamla bästisens mammas ord. Hon var nog bara avundsjuk för att du kanske hade mer fantasi än vad hon ,(kompisens mamma och kanske kompisen själv) hade.
Ibland om man har god fantasi kan det komma med en liten osanning ibland.
Själv ljuger jag som en häst travar, och ändå har jag inte skrivit någon roman där man kanske inte håller sig till sanningen utan till hittepåsaker som man själv är fylld av.
Alla ljuger. Vissa ibland och andra desto oftare. Ibland kan t.o.m sanningen såra mer än vad en liten vit (eller svart, beige, blå etc) kan göra...
En liten lögn här och där piggar väl upp?
Word, Nilla! Själv har jag en hel del teorier om framförallt etymologi, men även annat om det kniper. "Hittar du på nu?" frågan familjen. "Nix", svarar jag "men jag har en teori. Vänj er!"
Ja bevars mig väl. Eller inte.
Ljug är allvarliga saker som man inte ska skämta om tycker jag. Jag tycker inte om när folk ljuger på ljugaredagen. Andra dagar gör det mig inget att folk ljuger.
En (eller två) vanlig hederlig vit lögn kan man ha stor nytta av då och då :)
Tant Björn: Well, vi får väl se hur roligt det blir.
Singel: Tack, det var typ vad jag ville höra.
Andra intryck: Snart och snart, men en vacker dag så.
Åsa: Och den sämre när det behövs.
Marina: Kul har det i af varit för mig att dikta ihop skiten.
Hanna: Nu tror jag du ljuger...
SOS: Du ska inte använda min berättelse som mall i det avseendet för den är kortare än vad förlagen vill ha. Liten men naggande god, skulle jag vilja påstå. Vi får väl se vad förlagen tycker...
Renée: Vadå för skillnad? Hur menar du nu?
Märta: Just det!
Mika: Herregud! Ska man inte få röka och svära när man är fjorton?! Var är världen på väg???
Lisbeth: Jag kan vara VÄLDIGT vårdslös med sanningen om det vill sig. Faktum är att det inte alltid ens finns någon sanning att vara vårdslös med.
Cat: Och i den här tillvaron behöver man verkligen livlig fantasi för att överleva. I just say.
Ulrika: Hon flyttade till Västerås den där mamman och där är det nog inte så roligt att bo. Så hon har fått sitt straff, kan man säga.
Om hon lever kanske jag skickar henne den beiga.
Spader: Ja, det är ju det jag säger! Herregud, vad tråkigt det skulle vara annars.
Karin: Innovativt av dig att kalla dina lögner för teorier, jag kanske tar efter dig där!
Magica: Vadå 'Eller inte'? Vad menar du med det? Va?
Knaster: Visst är det lite B att ljuga just på 1 april? Bara för amatörer.
Anneli: Och några blaffiga svarta då och då...
Nä, det sorgliga är att jag inte ljuger. Alls. Kanske för att min vardag är galen nog som det är ...?
Skicka en kommentar