Det här med att vänta på förlagens respons: inte så mycket min melodi. Jag blir liksom urlakad. Som en ål på tork. Den blir snabbt matt, om ni förstår liknelsen. Ändå måste den hänga där, kanske i flera månader. Inte undra på att den inte får så mycket gjort på sin aubergine (om den har en).
Nu hör jag röster här och där med irriterande uppmaningar om att jag ska sluta vänta och skriva på mitt nya skrivprojekt istället (bla bla bla). Och DÅ vill jag bara säga!
Nej, det tänker jag inte.
15 kommentarer:
Jag funderar på att ge ut min bok själv (när eller om den blir klar), för att vänta (på att bli ratad) är verkligen inte min grej.
Eh. Därmed inte sagt att du väntar på att bli ratad! Jag menade enbart mig själv!
Härligt. Du är en kvinna som vet vad hon INTE vill. Jag ska fundera på situationer.
Jag hade oxå svårt att börja på mina nya skrivprojekt i väntans tider. Och nu vill jag bara bli klar med boken innan jag sätter igång med nästa, vilket blir efter bebis och allt sånt.
Har gått igenom hela igen och skickat den för två till korrningar igår! Sen ger jag ut den själv.
Good luck!
Intet är som väntans tider ;)
Jag skickade mitt första manus till fem stora o fem små förlag. Hälften hörde av sig inom 2 månader o tackade artigt "nej tack". Jag gav ut på Vulkan. Blir inte rik men det känns kul att hålla boken i handen :)
Är det ålen som har auberginen nu...eller???
Ställer mig lika undrande som Marina här!
Dessutom kom jag att tänka på en limerick:
Det var en flicka från Gränna,
som sin stjärt så hårt kunde spänna
att uti detta hål
hon kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna.
Seså, skriv nu!
Du kan ju läsa mitt nya inlägg medan du väntar.
Jag HATAR att vänta. Har jag bestämt mig för något så vill kag ha det... Igår helst.
Jag förstår inte varför man ska vänta... Dom som säger: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Har jag bara ett svar till:
BULLSHIT!
Du kan ju låta oss få läsa lite ur den beiga medan vi väntar.
Stå ut! Snart är det sommarlov.
Köp auberginer, gröp ur dem, blanda gröpet med köttfärs och fyll auberginskalen med det. Gratinera med ost i ugnen. Det är gott!
Agneta: Jag tycker inte heller om att vänta på att bli ratad. Kanske blir det egenutgivning här också vad det lider.
Spader: Jag tror det är bra att veta vad man INTE vill.
Duktiga tjejen: Ja, good luck till dig!
Cat: Suck. SUCK.
Madlar: Jag ska kolla upp vulkan!
Marina: Ja, har du aldrig sett en ål med en aubergine? Du verkar typ förvånad.
Märta: Tack, Märta för den inspirerande limericken! Vem sprudlar inte av skrividéer efter att ha läst den?
Magica: Och när kommer nästa?
Mika: Verkligen! Man blir bara helt dränerad av att vänta.
Singel: Ja, varför inte? Jag vill ju att den ska bli läst.
Knaster: Det ska jag göra! Det låter smaskens.
Jag håller med, den där väntan är verkligen inte rolig. Men snart är du igång med skrivandet igen. Något måste man ju sysselsätta sig med medan man vänta, så varför inte bok nummer två :)
Märta! Haha.
Nilla, jag fattar precis (utan att ha varit där på det sättet) men jag tänker mer vad gör man om man inte skriver? Jag tror att jag har glömt det.
Skicka en kommentar