fredag 11 december 2015

Det här är inte ett skitinlägg utan ett ganska viktigt inlägg om olika yrkens villkor

Ergonom. Smaka på det ordet

En sådan kom till vårt arbetsrum idag. Jag har jobbat som lärare i tjugo år, och det här var första gången, alltså var jag laddad till tänderna. Nu jävlar skulle jag äntligen få det här med den dåliga belysningen utredd. Ett lysrör snett bakom huvudet är inte tillräckligt, det förstår vem som helst (förutom mina rumskompisar som ser oförstående ut varje gång jag klagar på skumrasket).

'Du kanske kan ta den där', sa ergonomen och pekade på en golvlampa som stod övergiven vid gaveln på min bokhylla, med sladden virad runt foten. Jag kunde svagt erinra mig att den lampan stått där och varit i vägen under hela hösten. Ergonomen (Patrik) drog fram lampan till mitt skrivbord, stoppade in kontakten i eluttaget och det varde ljus.

Jag tänkte att det verkar ganska lätt att vara ergonom. För att stötta honom i hans ergonom-identitet fick han också visa mig hur man gör när man sitter på sin stol och har underarmarna på bordet.

Det hände tusen grejer till på jobbet idag (man är ju lärare och inte ergonom), men jag tycker det räcker att berätta om en sak per dag.

8 kommentarer:

Marina sa...

Det kanske är en karriär som ergonomi man skulle satsa på. Det låter ju hyfsat lugnt och inte sådär väldans komplicerat. Under förutsättning att lampan fungerar då alltså.

Agneta sa...

Jag har haft med ett par ergonomer att göra. De lämnar en del att önska, kan jag säga.

reneesfotoblogg sa...

Pannlampa? Det är både snyggt och praktiskt!

Markattan sa...

Jag fick rådet att inte bullerdämpa arbetsplatsen för mycket för då kan man bli rädd för omvärlden....
Kanske inte när jag satt vägg i vägg med en byggarbetsplats i över ett år.

Markattan

Den där tjockisen sa...

Jag brukar få höra att jag gärna ska stå upp och jobba ibland. Ha! Som om det skulle hända. Jag hatar att stå. Jag gillar i och för sig inte att jobba heller. Men det får jag i alla fall betalt för.

nillas liv på pinnen sa...

Marina: Om den inte gör det kanske man klarar av att skruva i en ny glödlampa, tänker jag?

Agneta: Jaha? Jag som alltid trott att en ergonom skulle vara lösningen på mina arbetsmiljöproblem. Men de kanske inte gör så mycket nytta då.

Renée: Finns det lätta sådana? Jag har nämligen en känslig nacke, och vill inte ha en pannlampa som väger ett kilo, typ.

Markattan: Hm? Jag är mållös inför det uttalandet. Låter som förstapristagaren till utmärkelsen Konsten att slingra sig ur det som behöver göras.

Tjockisen: Men det är inne att stå vid sitt skrivbord, får du förstå. Och det som är inne är verkligen INNE i det här landet.

reneesfotoblogg sa...

Kan tillägga att man iklädd en pannlampa gläder sin omgivning till det yttersta. Jag håller nämligen på att avlida av skratt varje gång min väninna drar på sig sin för att gå ner i sin svarta källare.

Knasterfaster sa...

Jag har också träffat en ergonom i höst. Det var en kvinna. Hon mätte avståndet från mina ögon till skärmen. Jag fick ett lapp att ta med till en optiker för att få ett par terminalglasögon.