onsdag 16 december 2015

Jo


Man skulle kunna låta kvinnan vingla till när hon slänger upp den svarta tygväskan på axeln. Så tung kan den vara. Hon får tillbaka balansen med hjälp av presentinslagningsdisken och klämmer fast väskan hårt under armen. Så hårt att blod börjar droppa från den (skräck). Vår protagonist (som varit med förr) frågar kvinnan om de ska ta en kaffe, samtidigt som han gör SÄPO uppmärksam på situationen med ett kodat sms (agent). Han ler mot kvinnan, för att lugna både henne och sig själv, och noterar att hon har vackra nyckelben som möts i en inbjudande halsgrop (romantik). På vägen till caféet färgas kvinnans kappa allt mer blodig för varje steg, och det är förmodligen inte en saftig blodpudding hon har i väskan (realism), snarare en granne som satt sin sista potatis.

Blev ni rädda? Det är ju ändå tanken med skräckgenren. Meningen var också att ni skulle få feeling i halsgropen. SÄPO-inslaget, däremot, känns lite sökt, så jag kanske tar bort det.

5 kommentarer:

Marina sa...

Lite "hajen-dunkande" i bakgrunden också (med tanke på en framtida lyssnarbok) så känns det som ett klart koncept!

Den där tjockisen sa...

Lite läskigt med kvinnor som går omkring med blödande väskor på Clas Ohlson. Jag ser fram emot fortsättningen. Men du kan ha rätt angående SÅPO, det kanske blir för mycket. Skräckromantik låter mycket intressant. Och Clas Ohlson är ett läskigt ställe.

Kalle Byx sa...

Vackra nyckelben är synnerligen distraherande.

reneesfotoblogg sa...

Aha, så du har hakat på den nya trenden med spänningsroman?

nillas liv på pinnen sa...

Marina: Hjälp ska jag göra ljudbok av den också, det låter jobbigt.

Tjockisen: Ja. skräckromantik på Claes Ohlsson låter nydanande. Men då ska hela berättelsen utspela sig på Claes Ohlsson. Och det där caféet då. Det kan ju ligga precis bredvid.

Kalle: Tycker du? Nu var jag tvungen att kolla på mina egna i spegeln, men de var bara typ en trea på en femgradig skala.

Renée: Finns den genren redan? Fan.