Men helgen gick naturvidrigt snabbt. Vips var den över, och jag och Ninja på väg hem igen. Hur kan tid gå så fort? Det kändes nästan surrealistiskt att kliva av på perrongen i Örebro igen, tyckte både Ninja och jag. Som om hela Skånehelgen bara varit en dröm. Och det kanske den var. Vem vet egentligen? Kanske är hela livet en dröm. Skulle inte förvåna mig.
Nåväl. Nu har två dygn till passerat utan några större fadäser. Botten på min kompostpåse rämnade utanför grannens dörr igår kväll, men med tanke på hur flinkt jag svepte upp innehållet igen så blev det sammantaget en positiv upplevelse. Missade min tid till tvättstugan, också detta igår kväll, men jag tänker att det aldrig skulle ha hänt utan anledning. Antagligen behövde jag vila eller liknande. Glömde bort att jag hade bjudit in en Sydafrikan till en lektion idag, för att berätta för mina elever om Sydafrika. Kom på det när hon stod där i dörren vid lektionens början. Men därmed fick hon lära sig att lärare också är människor, alltså blev det en win-win.
Och i övrigt går det också bra.
3 kommentarer:
Ja, tänk om man vaknar upp och upptäcker att det liv man levt bara varit en dröm. Undrar just hur den verkligheten skulle se ut då. Nä, jag släpper den tanken. Snabbt.
Jag vet! Det är sådär med Skåne. Men jag fick i alla fall med mig några dyrgripar hem när jag var där häromdagen och på min blogg är det Skånetema idag. Det vill du väl inte missa?
AC: Det blir en aning svajigt om man tänker på det, ja. :P
Karin: Det vill jag INTE missa! Vill bara ha mer och mer av Skåne för var dag som går.
Skicka en kommentar