Då var det den där Vera då

Att Britta tycker att Vera är tråkig säger ingenting, för hur rolig är hon själv, Britta Spitta?

Inte den roligaste som jag haft att göra med. Hennes konstanta klagande är sannerligen en prövning. Varför kan inte människan vara nöjd någon gång då och då? Förstår hon inte själv hur hon tär på omgivningen?

Men nu skulle det handla om Vera, och inte om Britta.

Vera, alltså. Hon lär vara i sextioårsåldern eftersom Britta (och jag själv) är det. Men när jag ser henne framför mig ser hon snarare ut som femtio. Hon är antagligen en välbehållen sextioåring, helt enkelt. En med tjockt ganska blankt hår som faller snyggt på axlarna. Cendréfärgat. Medioker kroppsbyggnad, inget märkvärdigt med den. Man ser dock på lystern i hennes hud att hon tränar en del ute i friska luften. På hållningen och glansen i ögonen kan man se att hon är kär, eller dylikt. 'Eller dylikt' eftersom man ju ibland kort och gott kan vara hög på livet utan att en annan människa är sexuellt inblandad. 

Hur det förhåller sig för Vera är oklart. Kan ännu inte se det framför mig.