Tio saker

Några reseminnen:

Har blivit uppläxad av hotelmanager i London för att jag, tillsammans med min kompis, stod och hängde i hotellfönstret topless. (Alltså, vi svarade bara några killar som ropade till oss från andra sidan gatan!)

Har bott i bungalow direkt på stranden i Thailand för 5 kr/natt.

Kom en gång till Caracas busstation kl. 03.00 på natten och hamnade mitt i ett skottdrama.

Jag har övernattat på bordell i Malaysia.

Jag har sett Mount Everest i gryningsljus.

Jag har åkt Transibiriska järnvägen och bilat USA från coast to coast.

Har varit i Kina och lyckats övertala kinesiska myndigheterna att låna ut pengar till mig. (Har lite dåligt samvete för att jag aldrig betalade tillbaka dem...)

Fick klart för mig att jag ville bli lärare i en liten stad uppe i Anderna.

Jag är inte rädd för döden. Inte vad jag vet iallafall.

Awesome

Igår fick jag två awarder, eller rättare sagt en award två gånger.
Båda kommer från "gamla" bloggvänner som funnits i min länklista sedan tidernas begynnelse:

Grynet och Ulrika.

Tack söta ni för att ni tänker på mig i termer av awesome (hur det nu är möjligt)!


Jag skickar den vidare (tre gånger) till min syster Mockapocka!
I och med mottagandet av awarderna åtar man sig att avslöja tio pikanta (eller inte så pikanta) detaljer om sig själv: (Mockapocka: Eftersom du får den tre gånger ska du avslöja trettio grejer!)
Men just nu kommer jag inte på en enda intressant sak om mig själv...*blackout*

Återkommer!

Nä, det funkar inte.

Positivt tänkande ska ju vara rena laxermedlet för lyckohormoner som ni kanske hört. (Kay Pollack, Mia Törnblad (blom?) m fl, ni vet.)

Som av en händelse kom jag att ägna mig åt positivt tänkande på väg hem från jobbet idag.
Utan att ens veta om det, minsann.
Och det måste väl ändå vara bästa sortens positiva tänkande; det som kommer spontant och naturligt, eller hur?

Jag fick för mig att det var onsdag och att jag skulle titta på Bonde söker Fru ikväll.
Jättemycket tänkte jag på bönderna och deras kärleksäventyr i den lantliga sommargrönskan.
(Alltmedan jag kämpade mig framåt på min 0-växlade cykel med matkassar högt och lågt.)
Jag tänkte också en del på det faktum att det bara var två dagar kvar till fredag. Yey.

Men vad fick jag för det???
En fet besvikelse när jag insåg fakta.

Hej tisdag

Huvudvärk
Trött
På dåligt humör
Försenad till jobbet

Äppelkaka, röd tråd och fredag

Klockan är halv elva och jag borde ligga och sova nu.
Men det går inte för jag har gjort en äppelkaka som vi skulle äta ikväll och som ännu inte är äten. Sådant kan man inte hoppa över.
Även om det innebär att man sen inte kan sova pga av övergödd mage som behöver smälta äppelkaka och vaniljsås. Och kaffe.
Måste sätta på kaffe. Ett ögonblick bara.


Nu så.
Äppelkaka, vaniljsås, kaffe och min dator.
Vad mer kan man önska?
(Kanske att jag hade en röd tråd i detta inlägg.)


I vilket fall så gör det inget att jag kommer sent i säng ikväll, för det är ju måndag imorgon.
Alltså inget man missar när man vacklar omkring i ett zombieliknande tillstånd och låtsas (så gott det går) att man har koll på läget. My speciality.


Och sen är det snart fredag! Tjoho!



PS Makalöst god äppelkaka! *mumsfilibabba*

Ett litet lyft (måste få vara okej i min ålder)

Urusel kan man säga att jag är, ja.
Men kanske inte helt värdelös ändå?

Jag är ju superduperbra på att:

* Göra det jag har lust för
* Cykla i alla väder
* Lösa problem
* Räkna
* Prata engelska (wow wow wow, säger jag bara)
* Förstå hur saker och ting hänger ihop (här äger jag!)
* Laga mat
* Mysa med min familj
* Sitta i soffan
* Sitta överhuvudtaget
* Gympa till musik
* Lyssna på musik
* Vila
* Prata när jag har något att säga (och det är ganska ofta)
* Klaga
* Ha rätt i diskussioner
* Ha rätt i största allmänhet
* Skriva
* Åka på semester
* Skita i hur jag ser ut när jag går till jobbet
* Simma runt runt vid strandkanten i hav och sjö
* Läsa
* Se seriös ut
* Äta bananer (äter en nu)
* Fika
* Dansa (mina tonåringar håller inte med, men de har fel)
* Åka tåg
* Äta godis
* Bli förbannad (och det är jag otroligt bra på!)

MajGadd, det är tur att jag har några brister också, får man ju lov att säga!

Vad är ni superduperbra på?

Varför är jag så hopplös???

Åkte till jobbet för en timme sedan för att göra allt jag bör ha gjort på måndag morgon och här sitter jag nu och bloggar!

Jag har något inre motstånd (som förmodligen består av granit, cement, Karlssons klister och duracellbatterier) mot att göra sånt som jag måste göra. Det är inte det att arbetsuppgifterna jag har att göra är tråkiga (iallafall inte alla), tvärtom. Så varför gör jag dem inte bara?

Som grädde på moset glömde jag ta med kassen med träningsgrejerna som jag plockat ihop (och som i denna stund står hemma i hallen) så nu kan jag inte gå och träna heller som jag hade tänkt.

Arbetselak och glömsk. Finfin kombination.
Lägg därtill en något överviktig åldrande lekamen med sladderhäng här och där.
Wow, liksom.

"Du, ska vi ha dig som lärare på Matte B-kursen också?"

"Ja, så blir det nog..."

"Annars blir vi sura. I och för sig så ger du oss magsår och huvudvärk, men vi är ju vana vid dig nu och då är det inge bra att byta lärare."

Och jag älskar dem också!

Vi är många (jabbidabbidooo!)

Ända tills idag har jag levt i villfarelsen att jag varit ganska ensam om att inte vara aktiv i pensionsväljandet. Jag, ett antal a-lagare och de som inte förstår svenska ungefär.
I flera år har jag sålunda gått omkring och känt mig hopplöst oföretagsam och allmänt B, i synnerhet med tanke på att jag varken kan skylla på alkoholmissbruk eller språksvårigheter.


Så läser jag alla kommentarer till inlägget jag skrev igår och inser att jag ju bara är en i mängden av den motvilliga pensionsväljarmassan. Som en del i en folkrörelse. Nästan som om jag vore normal faktiskt, och pensionsväljarna onormala.

Intressant känsla.

"Ta vara på möjligheten till en bra avkastning och gör ett medvetet val för din avtalspension"

Om inte förr så vaknade min hjärna till liv när jag nyss kom hem från jobbet och öppnade ett brev som hade den käcka rubriken:

De flesta av oss är inte gifta med en tennisstjärna.

Så vi får ägna några minuter åt att tänka på pensionen istället.

Det är uppenbarligen "hög tid" för mig att välja vem som ska ta hand om min avtalspension.
"Vilket försäkringsbolag du väljer kan innebära en skillnad på många tusenlappar inför livet när du slutat jobba."

En liten fråga i all anspråkslöshet:

Hur i smällfeta helvete ska jag veta vad jag ska välja för att få bästa avkastning när jag går i pension NÄR INTE ENS DE S.K. EXPERTERNA VET DET???

Nej, just det, det kan jag inte eftersom INGEN kan det.

Enda resultatet av hela denna valfrihetsorgie är att de makthavare som borde ta ansvar för de skattepengar jag betalar in på ett sånt sätt att jag får min lagstadgade pension när det är dags, då kan sitta och säga: Oj, vad tråkigt att du får så lite pension men det var ju ditt val. (Och så kommer de lägga sina huvuden lite på sned och tycka en smula synd om mig och alla andra som gjorde så korkade val, varpå jag kommer spärras in för våld mot någon tjänsteman som för mig kom att symbolisera hela pensionssystemet. Hoppsan, he he.)

Himla smarta de är, får man lov att säga.

Och, NEJ, jag kommer inte göra något "aktivt" val den här gången heller.