Skomakare bliv vid din läst

Anbuden har haglat in från SVT, TV4, TV3, kanal 5, MTV, Cartoon network, CNN och BBC sen mitt kommentatorsjobb igårkväll.
(Not so much.)

*återgår till rättningshögen med nationella prov*

Idol 20 nov 2009

Bestämde mig för fem minuter sedan att jag skulle testa en ny karriär, den som TV-kommentator. Och när passar det bäst om inte i kväll till Idol?
Hade som vanligt problem med att få på TV:n så jag ligger lite efter nu men Peter Jidhe presenterar just nu Martin Stenmarck som hoppar in istället för sjuka Anders Bagge (och jag hinner inte med för nu är presentationen över och jag hörde att Jidhe sa att kvinnor går ner i spagat för Stenmark. ?! *inte jag iallafall!*)
Nu är det dags för Tove!


Uppdatering 1
Nu har Tove sjungit och ärligt talat hade jag svårt att koncentrera mig på det eftersom jag behövde ändra en konstig mening i min text. Men jag tror inte hon var sådär jättebra som hon kan vara? Hon sjöng Sweet dreams are made of this (eller vad de nu var gjorda av?) Herregud vad jag är dålig på simultankapacitet! Tur att det är reklam nu. Tove hade något leopardaktigt på sig...? *osäker*

Uppdatering 2
Just nu visar de reportage från Skåne när Kalle var hemma och hälsade på sin mamma! Den kramen utanför dörren, och den puss som Kalle fick på kinden fick mig nästan att börja gråta. *längtar efter mina barn* Nu sjunger Kalle Elton Johns Your song, och shit den är underbar. Han sjöng den till sin mamma! Och hans mamma gråter. (Men gud, nu säger Martin Stenmarck att han vill vara Kalles mamma. Eller hans flick- eller pojkvän. (Mia madre!)) Kalle är bäst!!!

Uppdatering 3
Erik står nu på scenen och har redan slutat sjunga My life would suck without you. Shit, jag hinner inte med. Andreas tyckte det lät som ett julklappsrim när Erik sjöng, om jag fattade det rätt *fattar inte så mycket*. Jag tyckte Erik lät som han brukar. Bra.

Uppdatering 4
Reza sjunger Carole Kings You've got a friend. (Har tjuvkikat i Expressen om ni undrar hur jag kan veta sångtitlarna så bra. Och orginalartisterna tom.) Gosh, vad jag tycker Reza är cool! Älskar hennes röst! Juryn är nöjd.
Nu är vi hemma hos Mariette och hennes flickvän. Så fina bilder av dem; man blir glad!

Uppdatering 5
Mariette har precis sjungit Eva Dahlgrens Ängeln i rummet och hennes flickvän sitter i publiken och gråter. Juryn är dock inte imponerad *fågelholk*. Jag tror jag gillade det men jösses det är inte lätt att koncentrera sig åpå sjungandet och skrivandet samtidigt. Dessutom är jag lite hungrig tror jag. Em reklampaus har sällan varit mer välkommen, puh.

Uppdatering 6
Nu ska Tove sjunga för sin farfar. Det får mig att tänka på min farfar. Han skulle ha gillat att jag sjöng för honom på TV, det är ett som är säkert. Han sjöng själv i kör tills han var 80 (och dog). Han köpte en elorgel till mig och mina syskon men ingen av oss lärde sig att spela på den, om man inte ska räkna klinkandet (eller vad det nu är på en elorgel) som ibland ägde rum. Jag hade alltid dåligt samvete för att jag aldrig tyckte det var roligt (att spela på orgeln alltså). *ont i hjärtat*
Men Tove var det, ja. Det var vackert när hon sjöng Ted Gärdestad för sin farfar. Tror jag.

Uppdatering 7
Kalle äger!!! Han sjöng To be with you eller vad låten heter *hinner inte kolla Expressen* Fan va Kalle är bra! His voice is golden!

Uppdatering 8
Erik sjunger nu för sin pappa som är hans bästa vän. (Varför vill inte mina barn ha mig som bästis?!? *snyft*) Men vad sjunger han? Har aldrig hört den här låten, måste kolla Expressen. Jaha, Bon Jovis Always... *inte ett dugg klokare*
Nu strör juryn lovord över Erik. Jaha, var han bra alltså?

Uppdatering 9
Nu är vi hemma hos Reza. Hon har ingen familjemedlem i Sverige att sjunga för om jag fattar det rätt, men hon ska sjunga för sin mamma i Kuala Lumpur. Fick se en bild av dem tillsammans. Så fin! Åååååååh, hon sjunger When I need you, guuuud jag älskar den låten! Den lyssnade jag massor på när jag var 14-16 ungefär. Mmmmmm, den är underbar! Men hon gör den inte lika bra som Leo Sayer. Oj, nu fick hon en live-hälsning från sin mamma och Rezas tårar rinner i floder! (Och var är mina döttrar?!? Jag behöver dem nu!)

Uppdatering 10
Nu sjunger Mariette Green Days Time of your life. Om jag hört denna låt förut så vet jag inte om det. Har en känsla av att hon gör den ganska annorlunda? Lite folklorestuk på den. Lite tjohej, liksom. Den här stilen passar Mariette. Nu sammanfattade Jidhe kvällens känsla: Man svettas av kärlek. Man svettas av kärlek. *upprepar* Hm, jaja. Men han är ju väldigt populär. Kommer nog få behålla programledarjobbet.

Uppdatering 11
Nu är det spännande. 4 ska bli 5...nej, tvärtom! Bara 200 röster skiljer mellan de två som ligger sämst till säger Jidhe (som fortfarande är kvar). Nu måste jag verkligen lyssna på snabbgenomgången så jag vet hur de lät. *lyssnar* Fy ,fan va bra Kalle är! Måste bara säga det. Erik; nja... Reza är också bra, jag tycker om de som sjumger till sina mammor. Mariette...
(Tove missade jag igen.)
Nu kommer min kvalificerade gissning: Mariette åker hem.

Uppdatering 12
Ah, va fan, man kan ju inte ha rätt jämt.

Uppdatering 13
Tove sitter också säkert. Och Kalle! Ska Reza eller Erik få åka hem? De två ska nu sjunga om och jag är medvetn om att detta inlägg är smärtsamt långt vid det här laget. Men ni (som har orkat läsa ända hit) får tänka på att det här är träning för mig. Jag ska ju kankse bli profesionell TV-kommentator (när jag lärt mig att stava till proffesionell (hur FAN stavas det?!).
Erik tycker det är jobbigt att han var tvungen att sjunga om. Tro fan det. Åååå, nu sjunger Reza When I need you... Mitt liv får mening igen! Underbart! Sjunger hon alltså.
Nu ska jag se till att få en till uppdatering! TYcker inte om 13.

Uppdatering 14
Neeej, Reza får lämna! =(

Drömmen om Youtubefilmen

När jag surfar runt på diverse bloggar där ute (där ni är) så blir jag så avundsjuk på alla som lägger ut bilder sådär till synes utan minsta besvär. För att inte tala om alla som lägger ut egna och andras Youtubefilmer som om det vore en piece of cake.

Jag har i och för sig kunnat det där med att lägga ut egna bilder en gång. Eller två gånger tror jag till och med. Det var i båda fallen efter att en av mina tålmodiga döttrar noga gått igenom med mig hur man gör.

Men, som ni vet, för att behålla den sortens praktiska kunskap behöver man träna genom att göra det igen och igen. Och det är där det går åt helvete.

Digitalkameran som jag köpte någon gång i våras för att kunna fylla bloggen med vackra bilder (och med vilken man dessutom kan filma!) har dessutom slut på batteri, så först skulle jag behöva ta reda på hur jag laddar den. Och då måste jag rodda i alla sladdar som följde med vid köpet vilket är obehagligt när man har något som skulle kunna klassificeras som sladdfobi.

Men om jag en vacker dag klarar av det så ska jag lägga ut en film på mig själv där jag cyklar till jobbet, tittar på TV, äter godis och bloggar. Den är väl värd att vänta på?

Det är så bra att kommunen sparar

För blott ett par år sedan fick eleverna betala sin skolbiobiljett direkt i biljettkassan på den kommunala biografen. Logiskt kan man tycka.
Men det tyckte inte kommunen som insåg att de kunde spara en slant på att inte ha personal avsatt till det.

"Låt lärarna samla in pengarna och skolassisterna sedan ta hand om dem", sa den ekonomiska kommunen och därmed var det klubbat.
De slitstarka lärarna var inte så slitstarka när det kom till kritan och drog ner på antalet biobesök när de insåg att en ganska betydande andel av eleverna behövde ett tiotal påminnelser för att hosta fram de kronor det var fråga om.
Nå, när väl pengarna var inhöstade dumpades de gladeligen på skolans assistenter som fick gå till banken med alla mynt och sätta in dem på biografens konto.

Ända tills kommunen kom på att man nog kunde spara lite pengar på att sparka ett antal skolassistenter. Då hade inte de kvarvarande assistenterna, som fick en mycket pressad arbetssituation, längre tid att gå med biopengarna till banken, och det kan man ju förstå.

"Låt lärarna gå till banken med mynten efter att de samlat in dem", sa och bestämde den ekonomiska kommunen på sitt handlingskraftiga vis. "Lärare har ju gott om tid", sa de inte men det måste de väl ha tänkt?

Biopengarna från igår ligger fortfarande kvar i min jackficka. Och där kommer de förmodligen ligga ett tag.

Lite trött

Kanske beror min trötthet på mina effektivitetsryck.
Som i morse.
08.45 körde jag igång en lektion i sal 208.
08.52 kom jag infarande på en biograf där en klass stod och trampade otåligt, väntandes på att få betala 12 kr och bli avprickade av mig för att kunna bänka sig i biosalongen innan filmen startade kl.09.00.
"Mäh! Kommer du äntligen?"
"Vad seeen du är!"
Stressade elever som himlade med ögonen över sin tidsoptimist till lärare.

Fem minuter senare hade jag prickat av och tagit betalt av alla. Och rätt växel var utdelad. På fem minuter, alltså! Innebär ca 10 sek/elev.
Hur gick det till? Inte en aning. Men jag kan fokusera när det gäller.
08.58 satt alla elever på plats.
"Vadå seeen, jag kom ju i precis lagom tid...", sa jag lite nonchalant till biografvaktmästaren när jag släntrade ut genom dörren för att sen springa tillbaka till skolan där jag 09.02 återupptog pågående lektion.

Sen gick dagen i ett som vanligt.
När jag kom hem och skulle hänga upp ytterjackan på galgen upptäckte jag att den hade slagsida; 348 kr i tior, femmor och enkronor i ena fickan.

Varför la jag inte vartannat mynt i andra fickan för jämviktens skull?
Det ska jag fundera på när jag går och lägger mig ikväll.

Jag är inte en siffernörd

Nu när jag svarade på kommentarerna till förra inlägget blev det 13 kommentarer.
Det är ju tur att jag inte är skrockfull.
För det är jag inte.
Alls.
Men jag tycker själva talet 13 är lite...fult kan man säga.
Så om någon kan vara snäll och skriva en till kommentar till förra inlägget så vore det snällt.
Då blir det 14 kommentarer där. *informerar*
14 råkar vara mitt turnummer ända sen jag var tio och kär i en kille som bodde på nr 14.
Inte för att det hör till saken.

7 gillar jag inte heller.
Kan vara bra för er att veta tänker jag.
Gärna 6 kommentarer. Eller 8.
Men inte 7.

Imorgon är det måndag

Tänkte att det kunde vara bra för er att veta.

Lite åksjuk

Kvar idag, av alla mina sjukdomssymptom igår, är bara migränen så jag får väl vara tacksam antar jag.

Men för att inte livet skulle bli alltför lättlevt har vi idag varit ute och åkt till en stad 11 mil härifrån, dvs 22 mil fram och tillbaka mycket krokig väg. När jag åkte denna väg när jag var liten, vilket hände varje midsommar, kräktes jag ungefär tio gånger vardera vägen. Ibland hann pappa stanna bilen, ibland inte.

Idag kräktes jag inte en enda gång eftersom jag nuförtiden sitter fram och fokuserar stenhårt på vägen. Allt annat får tänkas bort, ungefär som när man föder barn. (Förvisso är det lättare att föda barn men man kan ändå dra vissa paralleller.)

Lider nu av posttraumatisk stress men det kanske ger sig framemot kvällen.
Lite mat såsmåningom, turkisk peppar, cider och körslag kanske kan liva upp...? *optimistisk*
Hoppet är det sista som överger människan.

Not so Fridayish

Det blev inte så mycket tjotjim i eftermiddags, fredagen till trots, för jag blev så trött efter lunch att jag släpade mig fram de sista timmarna.
Nu har jag migrän och hosta,vilket är en särdeles fin kombo, förstadie till feber (är jag helt säker på) och konstig känsla i lungorna.
Misstänker förstås svininfluensa och har mentalt börjat förbereda mig på att mitt liv kanske bara blir 47 år långt. Skulle det sen visa sig att jag överlever så blir det en glad överraskning.

Fredag tralaa

Nu sitter jag här vid datorn på tok för sent igen.
Men det är ju fredag imorgon och då är det liksom legitimt att vara trött på jobbet, så jag sitter en stund till.

Blandningen mellan utmattning och fredagslyckohormoner kan ge ganska intressanta cocktailar framemot 16-tiden på fredageftermiddagar. Man går omkring och fånler åt tillvaron, garvar extra högt åt sina egna skämt, blir superduperbuddies med sina kollegor (även de man inte stod ut med i början av veckan) och avfyrar med jämna mellanrum ett och annat jubeltjut i cool kombination med några danssteg.
Jaja, ni känner säkert igen er,
för det är väl inte bara jag?