Uppladdning del 2

Prestation, prestation, prestation!
Det är vad allt handlar om nuförtiden.
Ta trädgården till exempel. Om man inte har en välansad fint klippt gräsmatta så tittar grannarna genast snett på en. Det finns ingen förståelse för att jag kanske värderar andra saker i mitt liv än de gör. Att man måhända tycker det är viktigare med en djupkvalitativ, självaltruistisk och genomträngande livskvalité än en välklippt jävla gräsmatta!

Det är vad jag tycker.

Uppladdning del 1

Jag sitter och väntar på att jag ska gå ut och klippa gräset.
Om det börjar regna innan jag kommer ut är det ingen idé. Det går inte att klippa blött gräs, säger min make och i det här fallet är jag säker på att han har rätt.
Om ett flyplan skulle störta i mitt villaområde skulle jag rent teoretiskt kunna klippa ändå, såvida det inte störtade exakt i vår trädgård, men jag tycker inte att det passar sig att gå ut och klippa gräset precis när ett plan har jämnat någon grannes hus med marken. Lite takt och ton får man ha.
Har ni förresten läst Bodil Malmstens böcker om hennes liv i det lilla stenhuset i västra Frankrike? Om hennes kamp med mullvadarna som hela tiden gräver upp hennes lilla trädgård? Nu har hon flyttat men när hon bodde där kunde hon nog inte klippa gräset. Man vill ju inte få hyvlad mullvad i gräsklipparen.
Man kan också ramla och bryta benet när man går ut för att hämta gräsklipparen, eller bli förgiftad av bensin när man försöker hälla ner den i klipparens lilla tank och råkar hälla den över sig själv istället så att en del kommer in i munnen.

Jaja. Nu går jag ut och klipper gräshelvetet.

Reumatism och sprit

Jag har de senaste månaderna fått ont i vissa leder. Vissa fingerleder. Jag tycker inte det stämmer med någonting eftersom jag inte har reumatism i mina blodsband bakåt men vem har sagt att livet ska vara logiskt? Om det är något man inser med åren så är det väl just att livet är fucking ologiskt.
Nå, nu har jag dammsugit internet på information om reumatism (och diagnostiserat min som artros), och den senaste nyheten på området, som trumpetades ut så sent som förra veckan, är att alkoholdrickande är bra mot reumatism. Man har konstaterat i någon undersökning att de som dricker alkohol minst var tredje dag inte känner av sin reumatism lika mycket som de som inte dricker. Tror fan det!
Allvarligt talat, vilka är det som utför de här studierna om alkoholens fantastiskt positiva verkan som redovisas med jämna mellanrum? Jag tror vet att alkoholproducenterna har ett finger med i spelet här. De har en massa pengar att beställa  'undersökningar' för. Det är vad jag tror. (Och när jag tror något kan man lika gärna kalla det vetenskap, så säkert är det.)
Riskerna med att dricka alkohol minst var tredje dag glömde de att nämna.

Hur ser man cool ut i glasögon för långsynta?

Eftersom yngre människor tror att glasögon är dyra får man här ett ypperligt tillfälle att impa på dem.
Trixet är att samla ihop alla läsglasögon man köpt på diverse mackar, och som nu skräpar i hemmets alla vrår, och stuva ner dem i handväskan. När man sedan är ute och rör sig bland folk, eller när man är på jobbet, så byter man glasögon ungefär varje kvart. Det ser coolt ut, sanna mina ord.

En annan idé jag har är att sy en top av dem. Det fungerar också fint att virka ihop dem. Resultatet blir så otippat och coolt att man omedelbart får den önskade uppmärksamheten.
För, ärligt talat, vem förväntar sig att se en medelålders tant i en glasögontopp? Det är det ingen som gör.

Snipp snapp snut, idébanken är slut.

Hemma

Jag är tillbaka på brottsplatsen, dvs hemma, och här är det fortfarande extremt välstädat. Så välstädat att jag ägnat förmiddagen åt att städa. Jag måste ju upprätthålla detta fantastiska tillstånd nu när jag slitit så för att uppnå det.
Man kan tycka att det inte skulle finnas något mer att putsa på men så är det förstås inte, man blir nämligen aldrig klar. Det finns alltid något mer att ta itu med och, om inte annat, kan man se till att ligga ett steg före. Ett steg före något som jag inte vet vad det är, men i alla fall. Jag vill vara på den säkra sidan.
Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att detta tvångsmässiga tillstånd kommer gå över (med besked). Men som fenomen finner jag det synnerligen intressant.

Posttraumatisk städstress

Om någon funderar på att storstäda för att det kommer kännas bra när det är färdigt så vill jag höja ett varningens finger. Det känns inte bra efteråt.
Jag blev färdig med projektet för ett och ett halvt dygn sedan och sedan dess har allt som på något sätt påmint mig om städning framkallat ren och skär ångest. Jag kan t ex knappt titta på TV för i alla TV-serier och filmer, i alla fall de amerikanska, är det extremt rent i alla hem. Kom igen, liksom, så där rent kan det inte vara! Bara i interiörer som aldrig bebotts av människor och det är väl i och för sig fallet. Inte en fläck, inte ett dammkorn; det är så att man blir förbannad.
Sedan reklamen, i pauserna, för diverse rengöringsmedel, alltså fy fan, säger jag bara. Så jävla patetiskt, sjukt och extremt fördummande! Någon jävla flaska med rengöringsmedel i handen på någon fru Perfekt och vips glänser hela köket. Man måste helt enkelt vara väldigt avtrubbad som inte stämmer reklammakarna. Eller åtminstone slänger ut TV:n genom fönstret.
Jag lider också av en (förhoppningsvis) tillfällig fläckfobi. Normalt sett ser jag inte fläckar, lyckligt lottad som jag är. Städningen ändrade tyvärr på det. Ju mer jag städade desto fler fläckar såg jag och nu ser jag fläckar i storlek av en myggskit. Alltså en tiondels knappnålshuvud ungefär. Jag kan bara hoppas att detta går över och att jag snart återgår till mitt normala jag.
Tur i oturen är det dock att vi inte är hemma närmaste veckan annars skulle jag förmodligen gå omkring och skrika åt alla att inte stöka till, smula ner, kladda ner osv eftersom jag städat! Vi klarar oss utan det. Istället är det en annan familj som får göra det grovjobbet så det blir beboeligt igen för vi har hyrt ut huset en vecka. Och de betalar till och med för det. Jag får tacka dem med en blomma eller nåt.

Tjolahopp

Shit, vad jag längtar efter att börja blogga igen!
Men det ska jag inte för jag håller på och storstädar. Jag vet, jag tror knappt på det själv. Har hållit på ett par dagar nu. Tvättar till och med fönster. Och hela köket skiner. Så där så att jag borde passa på att bjuda hit gäster.
Till min hjälp har jag yngsta dottern och hennes killkompis. De har somnat inne på hennes rum nere i källaren trots att det är mitt på blanka eftermiddagen. Så jobbigt är det att storstäda. Jag har stått i trappen två gånger och skrikit: "Hur går det med städningen?", men de sover i alla fall. Nu funderar jag på att skrika: "Jag ska ringa och beställa en pizza till mig, vill ni ha något? Nehepp!"
Det kan eventuellt väcka dem ur tonårskoman.

Uppdatering: Pizzaskriket funkade över förväntan. Jag hann inte ens ropa "Nehepp!", innan de svarade. Då låtsades jag att jag inte hörde dem och ropade "Nehepp" i alla fall. Nu hör jag att de är på väg hehe.

Jiiiizes!

Vad trött jag är på min blogg nu.
Den skriver så himla mycket skit. Som att choklad och pizza skulle ta ut vartannat energimässigt t ex; sådan kvalificerad smörja. Att överraskas varje dag med vad bloggeländet ska fabulera ihop tar väldigt på krafterna.
Jag återkommer när jag har vilat upp mig.

plus minus noll

Nu har jag ätit en salami- och baconpizza. Allt salt i den borde ta ut sockret i dajmstruten jag köpte tidigare idag, så att jag står på noll igen.
Men så var det chokladen jag sitter och mumsar på nu (eftersom jag i förra inlägget fick svart på vitt på att choklad inte är godis). Jag borde förmodligen beställa en pizza till för balansens skull, men jag är ju proppmätt.
Hur skulle ni ha gjort?

Sockerångest

Idag har jag för första gången denna sommar ätit en GB-glass. Att jag inte gjort det tidigare beror på det faktum att jag har godisstopp och att GB-glassar definitivt kan kategoriseras som godis med allt sött klägg som är på dem. Från och med nu kategoriserar jag dem dock som glass.
Det var lite 'special occasion' förstås, när jag väl hade bestämt mig för att jag skulle gå in i den där kioskaffären och köpa min glass. Lika delar ångest och förtjusning. När jag nu skulle ta steget kände jag att jag ville ha en lakritsglass eftersom lakrits är det jag har saknat mest under min avhållsamhet.
Väl inne såg jag att det bara fanns en lakritssort och den hade pinne så den ville jag inte köpa. Besviken sökte jag vidare i frysdisken efter sorter som varken hade pinne eller strut. En del glassar finns i små kartonger nuförtiden men just därför är det svårt att veta om en pinne döljer sig där. Ben & Jerry har också börjat sälja små bägare i många olika smaker men de är väldigt dyra.
Efter en kvart eller så ville jag inte längre ha någon glass och då tog jag bara nåt. En dajmstrut blev det. Man kan inte stå över glassboxen och välja i en kvart i en i övrigt tom affär (bortsett från innehavaren som står och ler bakom kassaapparaten) och sedan gå ut därifrån utan att köpa något. Det ser inte klokt ut. Så nu har jag helt ofrivilligt och i onödan sabbat mitt godisstopp eftersom dajm är godis. Fast nu är det glass.

Andra saker som inte längre ingår i mitt godisstopp:
Choklad
Kladdkaka
Rabarberpaj och vaniljsås
Hårda karameller
Kolasås
Chokladsås
Tårta