NU JÄVLAR...

...ska det bli ett bra år!

Ses då.

Och jag blir så förbannad på de (kontrollfreaks) som bara tar EN pralin

För att återgå till konspirationstemat:

Man kan lite lugnt och fint fråga sig varför vi är så många som mår illa och har ont i magen när vi, i dessa juletider, går och lägger oss på kvällen. Varför kväljningar och känslor av nederlag övermannar oss när vi försöker komma till ro för natten. Varför vågarna kraschar när vi ställer oss på dem på morgonkvistarna och varför soppåsen svämmas över av skrymmande askar med knövligt plastinnehåll som inte går att vika ihop. Jag kan fortsätta länge som ni förstår.

Kan det händelsevis vara så att det finns de som tjänar pengar på att försänka svenska folket i chokladkoma? Som ev har en baktanke med att bygga berg av chokladaskar precis vid kassorna och hjärntvätta oss med chokladpralinsomröstningar? Som skulle ha stämts för länge sedan om detta vore USA? Va? Va?

Men vi är ju smarta konsumenter och inte så lättlurade som vissa tror.Vi kommer inte speciellt mycket längre till sitta på våra allt ymnigare arslen och göda chokladaskfabrikanterna genom att vräka i oss praliner. Nej, det kommer alldeles snart bli ett slut på känslor av misslyckande för att vi tryckte i oss ytterligare en askjävel!

Hur då?

Förslag tas emot med tacksamhet.

Min ideologiska plattform

Vill betona att det finns ett ideologiskt ställningstagande bakom mitt NEJ till nyårslöften.

Varför föregripa framtiden när det inte går?
Varför försöka lyfta sig själv i håret när det ju gör ont?
Varför stövla runt i pölsa när man kan glida fram på en räkmacka?
Varför ställa krav på sig själv när man kan låta bli?


För övrigt tror jag att chokladasktillverkarna är i konspiration.

Äntligen dags

Jag har ingen talang för nyårslöften eftersom jag, som bekant, inte klarar av att styra upp min tillvaro i förväg.
Däremot har jag ett antal nyårsönskningar för jag är väldigt bra på att önska mig saker.

Mina önskningar för 2010:

1. Att jag får mitt genombrott som människa. (Vad det är frågan om för genombrott är lite oklart. Något som gör mitt liv lätt att leva vore bra.)

2. Att jag börjar prata franska flytande. Vägen dit ska vara lustfylld och kantad av franska filmer, romaner och besök. (Alltså, jag ska besöka Frankrike.)

3. Att jag blir vältränad och börjar utstråla hälsa, charm, stil och grace. (Ja, men är det så jävla mycket begärt?!?)

4. Att jag blir lite mer lyckad i största allmänhet; snyggare, på bättre humör, mer omtyckt och morgonpiggare.

Summering av mitt 2009

Årets mest markanta förändring:
Min entré i cyberspace. För ett år sedan idag publicerade jag mitt första inlägg på min blogg och jag hade INGEN ANING om vad som väntade.

Årets insikt om mig själv:
När jag skummar igenom min blogg framträder ett karaktärsdrag tydligare än alla andra, nämligen att jag aldrig gör det jag planerar att göra. Jag tror att det är rebellen i mig som tvärvägrar så snart en plan uppenbaras. Ganska charmigt om man tänker efter. Men lite opraktiskt. Fast mest charmigt.

Årets höjdpunkt:
När jag fick för mig att jag skulle bli författare. Det var en kul tanke.

Årets kris:

Lite svårt att sålla här men jag måste ändå säga att en kris höjer sig över de andra.
Hur klarar en mamma av att hennes favoritmänniskor i livet glider ifrån henne och skaffar sig andra favoritmänniskor än den arma modern i fråga, och andra favoritplatser än hemmets lugna (och, jaja, ibland kaotiska) vrå?
Ja, inte vet jag. (Kanske har mammans frenetiska bloggandet något med detta att göra? Är kanske denna blogg endast en krisöverlevnadsmanick?)


För övrigt är jag just idag glad att mina barn inte längre är små, för då hade jag i dessa snörika dagar haft dåligt samvete för att jag inte med glatt humör dragit iväg med dem till pulkabacken.

Så himla färdig

Så, då är jag i princip klar.
Även lockarna är på plats.
(Inte för att jag vill se ut som Anna Anka, men man vill ju matcha TV-bilden.)

Bara julklappshandlandet kvar.
En kvart in till stan, en kvarts shopping, en kvart tillbaka. Approximately.

*hoppsar hela vägen upp på stan*

Dags för julstök

Nu är det hög tid att ta itu med julstädningen.
Ska handla julklappar också.
Och laga julmat.
Och klä granen.
Tur att det är en dag kvar.
Och julmaten kan man ju för övrigt slänga ihop på julaftonsmorgonen.
Så det inte blir så stressigt imorgon, tänker jag.
Men först lite skönhetssömn, så jag är snygg och utvilad när årets myspyshelg gör entré.
Go'natt!

GodisGodisGodis

Ikväll blev jag tvungen att äta godis trots att jag slutat med det.
Makens fel kan man säga. Han kom hem med extra mycket godis till pepparkakshusproduktionen.
Extra mycket för att det skulle räcka trots att jag hela tiden äter av godiset medan resten av familjen bygger och skapar.
Om han hade tänkt på att jag hade slutat med godis så hade han inte köpt extra mycket och då hade jag inte behövt börja äta godis igen ikväll.
Men man kan kanske inte begära att han ska hålla reda på när jag har slutat äta och när jag har börjat igen?
Nej, det kan man nog inte.

Det kanske är min mössa det är fel på...

Gick över bro med min cykel och där stod plötsligt en hel hoper karlar.
"Hrmpf" och skrammel, skrammel med cykeln för att få dem att skingra sig något.
"Akta tanten", säger en av dem då.
Tanten!?
En snabb koll på deras hållning och fånleenden visade att de ju var i, typ, min ålder!
Fifan, vad sur jag blev.
"Tack, FARBROR!", ska jag säga nästa gång jag hamnar i den situationen.
Det ska jag fanimej.

Problemet med för många dagar kvar till julafton

Jaha.
Och vad ska man göra nu då?
Jag har aldrig haft så många dagar mellan skolavslutning och julafton och känner mig helt rådvill.
Visst, jag har massor jag skulle kunna göra.
För omväxlings skull skulle jag kunna göra klart allt inför jul i tid.
Jag skulle kunna ta en sak i taget och kvällen innan julafton nöjt kunna konstatera att det, för omväxlings skull, blir en perfekt jul detta år. En jul där jag hunnit förbereda allt.
Inga trötta "Äh, va fan, jag skiter i det", skulle jag behöva yttra på tröskeln till julafton.

Usch, vad hemskt!
Jag avskyr verkligen perfekt.
Och för övrigt behöver jag läsa. Maj Korner tror inte på att jag kommer läsa minst två böcker i jul.
Men hon ska allt få se!


PS Rätt tipsrad kommer när jag vet svaren.