fredag 23 april 2010

Men seriöst

Skulle ni tycka om en person som tränade två-tre gånger i veckan OCH dessutom åt superhälsosamt (läs: inget socker)?
Nej, jag tänkte väl det.

18 kommentarer:

Maj Korner sa...

Johodå! Jag tycker om mig själv.

gladmymlan sa...

oh näää jag gillar bara småfeta personer som käkar choklad:)))

Malla sa...

Jo men visst skulle jag gilla den männsikan. :) Absolut.

Knasterfaster sa...

Jag tror inte på att man är vad man äter. Jag skulle nog gilla den där människan. ;)

Tänkte bara sa...

Precis en sådan jobbar jag med.
Hon ser bra ut och dessutom har den fan mage att vara både trevlig och genom snäll oxå.

Ewa sa...

Ja det skulle allt jag göra serru

Katarina sa...

Jo, det skulle jag visst.

Då slipper jag ju dela med mig av chokladen.

XXX sa...

Åh vilket dilemma. Vad består träningen av? Mentala övningar? Skrivövningar? Lerknådning? JO då skulle jag nog kunna överväga ett visst intresse....
Lycka till.

Fru Venus sa...

Gilla och gilla...jag skulle nog vara lite lätt irriterad (men få mer choklad till mig själv) ;-) Kram

Magica de Hex sa...

Lyllo dig som ska vara tjänstledig och SKRIVA! Jag vill också!

Singelmamman sa...

Ja självklart! Då kunde jag få sållskap på träningen och någon som hjälper och peppar när det är svårt att motivera att jag ska äta nyttigt. Men just socker tycker jag är plättlätt att avstå. Det finns saker som är svårare att låta bli. Goda ostar, vin, mat, att ligga i soffan. Men gilla en sån person, ja absolut!

Eva sa...

Man måste väl ge personen i fråga en ärlig chans iallafall :)

Agneta sa...

Ja, det skulle jag. Och det skulle nog du också göra.
Om personen var trevlig vill säga...

nillas liv på pinnen sa...

Maj: Okej, då skulle du kanske tycka om mig också?

Gladmymlan: Det är det jag misstänker gäller för de flesta. Ingen kommer gilla mig om jag blir för perfekt, liksom.

Malla: Är du helt säker?

Knasterfaster: Okej, då kanske jag kan fortsätta med mitt sockerstropp då. Sockerstopp, menade jag. Men sockerstropp var inte helt fel uttryck. Är man inte lite stroppig om man inte äter socker?

Tänkte bara: Läskigt. Då går man ju hela tiden omkring och känner sig i underläge, liksom.

Ewa: Du också? Jag kanske rent av kan fortsätta med sockerstoppet?

Katarina: Det förstår jag är en fördel!

Tvillingen: INTE mentala övningar iallafall. Herregud, jag vill ju inte tappa kontakten med mig själv. Träningen är gammal hederlig Friskisjympa.

Fru Venus: Det är det jag tänker; att alla människor runt omkring mig skulle gå omkring och vara smått irriterade på min perfekthet. Jag måste nog börja äta socker igen.

Magica de Hex: Ja, det är så lyllo så jag har gått omkring sista dagarna och fått såna där lyckorus varje gång jag tänkt på dig. Lite som sockerdricka i blodomloppet.

Singelmamman: Men, vad är det för fel med att ligga i soffan??? Det fattar jag inte. Faktum är att jag halvligger i soffan just nu och det känns väldigt rätt.

Ystrasystra: Det är mig själv jag pratar om, så, jag tror att hon (jag) ska få en ärlig chans. Känns lite väl hårt annars.

nillas liv på pinnen sa...

Stortosmått: Det är jag. Alltså, en supertrevlig person.

Malde sa...

Japp! Jag är ju sådan själv! Nästan i alla fall... Fast jag har ju ett (stort) antal kilon att bli av med.

cat sa...

Bara personen i fråga inte förväntade sig att jag skulle hänga med på träningen, så skulle vi nog ändå komma överens :)

Maj Korner sa...

Jag är övertygad om att jag skulle älska dig! :-)