Ni vet vad jag menar; tjofaderittan och tjong i medaljongen. Inte en sån träff. En helt annan sorts.
Det här var en människa jag snubblade över helt oförhappandes och är inte det lite tjosan hoppsan det också? Har man inte tid att planera livet så sköter livet planeringen själv. Eller planering och planering, det handlar ju mer om slumpmässiga frukter som hamnar i ens väg. Den här gången öppnade jag en dörr. Långt bort såg jag den här människan (en gråhårig) som genast satte fart mot mig med något vilt i blicken. Framme, redan innan han klivit in genom dörren (som jag höll upp åt honom), började han skälla på mig för att han var försenad.
Mycket kan man anklaga mig för men att den här tjommen var försenad var inte mitt fel.
Nä nä, det höll han med om. Men ändå inte. För ni vet hur det kan vara när man är ute och cyklar på dåligt underlag och gärna vill skylla det hela på någon annan för att det suger så fett att man själv är den ansvarige? En sån grej var det. Psykologisk försvarsmekanism.
Så jag tog med honom in i ett rum för att prata och det var jävligt roligt, helt enkelt. Ha ha. Vilken snubbe. Hoppas jag träffar honom igen.
6 kommentarer:
Ja nyfiken är jag då.
Men det förstod jag väl att den inte var en SÅN. Jag är ju smart! :-)
Fast jag är väldigt nyfiken på det här, det är jag. Blir det en till träff?
Nä det trodde jag inte heller. Hade det varit in SÅN träff så hade du inte skrattat så mycket, då hade du varit seriös och allvarlig och du hade inte avslöjat något för oss. Vilket rum tog du med honom till? Det känns som om det är viktigt att veta.
Men oj vilket sätt att bli bekanta på! Vet i tusan om jag hade kunnat behålla mitt lugn i en liknande situation.
Man blir oberumpeligt nyfiken.
Singel: Jag med!
Realisten: Japp.
Knaster: Bokförrådet.
Cat: Jag har viss vana, är ju äldre än du.
Kalle: Visst är det sjukt spännande? :D
Skicka en kommentar