Sjukt roligt, men var fan ska man göra av all läs- och skrivlust som alstras? Den trycker på kan jag meddela. Något så infernaliskt! (När man slår upp infernalisk i synonymordboken är följande betydelser uppradade: helvetisk, satanisk och djävulsk. Enligt logikens lagar är alltså infernalisk en svordom - kan vara bra att veta för den som har svordomsfobi. Inte jag.)
Tillbaka till trycket. Tänk er in i en situation där det tryckte på så infernaliskt att ni nästan tappade andan. När ni blev upptryckta mot en hissvägg, till exempel, eller var ni nu blev upptryckta. Så känns det, vilket både är bra och dåligt. Bra för att det är roligt att tänka på allt jag vill läsa och skriva. Dåligt för att jag blir en aning deprimerad av att tänka på allt jag vill läsa och skriva; jag kommer ju inte hinna innan jag trillar av pinnen eftersom jag kanske bara har typ fyrtio år kvar att leva. Om jag läser en bok i månaden har jag bara fyrahundraåttio böcker kvar. Och om jag skriver en bok då och då kommer det kanske bara bli tolv totalt sett. Tretton med den beiga som jag ju redan skrivit.
Jättebra, jättebra. Not.
9 kommentarer:
Bättre än inga alls kan jag tycka. Som inte ännu känt det där trycket.
Du får läsa två i månaden. Strunta i trycket. Om det går. Härligt med bokmässa. Hälsar en avundsjuk tant i Sumpan.
Lev som om du vore odödlig.
Jag har blivit nedtryckt i en eka kan det jämstållas med upptryckt mot en hissvägg? Jag bröt ett ben i en fot då, det kändes inte bra alls. Skadan uppstod när jag hoppade ombord. Det andra då jag nästan tappade andan hände sedan, så det var ju både bra och dåligt.
Det här inlägget var väldigt realistiskt skrivet.
Singel: Plötsligt händer det, du vet.
Spader: Eller tre i månaden, då blir det 1440 böcker. Det känns mer rimligt.
Nästa år kanske? Vi kan ordna tantbloggträff där då.
Knaster: Ja, nedtryckt i en eka tycker jag matchar upptryckt mot en hissvägg. Själv har jag inte brutit foten men jag vet en som har. Hon snubblade på sina tofflor.
Realisten: Vi har en del gemensamt, du och jag. Insikten om att realism är den enda vägen framåt, till exempel. Visst?
Lena Anderssons senaste roman (rekommenderas!!) tar högst två timmar att läsa. Las och skriv, skriv och läs. För det är ju bland det roligaste som finns, så då kan man ju bara hålla på, eller hur?
Oh no, jag som redan var deppig när jag vaknade blev inte direkt gladare av en uträkning av hur få böcker jag kommer hinna läsa i mitt liv! Jisses, kanske måste börja lyssna på ljudböcker i bilen så att jag tar tillvara på tiden bättre.
Åh vad kul att gå på bokmässa. Jag tycker att man skulle få ta lite ledigt då och då när man hittar en bra bok som man vill sträckläsa
Karin: Det ligger något i det du säger. Något litet. Eventuellt.
Och DEN boken har jag redan läst. Herregud.
Hanna: Ja, SKYNDA DIG!
Shamrock: Det skulle man verkligen.
Skicka en kommentar