Bergochdalbanan, dvs själva livet, om man inte kör det i repris förstås. Då kommer man osökt in på spörsmålet huruvida man ska leva i det förgångna, i nuet eller med siktet framåt. Älta det som var, bara leva här och nu eller dra ner rullgardinen och bara titta framåt utan att ta lärdom av det som var. Fy fan säger jag vad besvärligt livet är och trots att jag är lastgammal så begriper jag mindre och mindre av hur livet ska levas.
Jag hatar gåtor och tänker inte gissa. Säg vad det är nu. NU.
Annars kanske det kan vara som Singelmamman sa. Så är det i alla fall i en låt som Esset sjunger. Han är fruktansvärt gammalmodig Esset. What to do about that?
Jag tror att det är en liten, liten man som går upp på taket och så ner igen och aldrig kommer tillbaka, alltså på sätt och vis tar slut (OBS! Detta ska läsas med en lätt irländsk brytning, annars går man miste om en viktig dimension)
Nej, nej, bara säga den med aldrig så liten, men tydlig, irländsk brytning - en sådan kan man för övrigt ha när man ska meddela det mesta, det blir så mycket roligare då om du frågar mig :)
11 kommentarer:
Livet.
Hormonbalansen!
Bergochdalbanan, dvs själva livet, om man inte kör det i repris förstås. Då kommer man osökt in på spörsmålet huruvida man ska leva i det förgångna, i nuet eller med siktet framåt.
Älta det som var, bara leva här och nu eller dra ner rullgardinen och bara titta framåt utan att ta lärdom av det som var.
Fy fan säger jag vad besvärligt livet är och trots att jag är lastgammal så begriper jag mindre och mindre av hur livet ska levas.
Thats life.
Jag hatar gåtor och tänker inte gissa. Säg vad det är nu. NU.
Annars kanske det kan vara som Singelmamman sa. Så är det i alla fall i en låt som Esset sjunger. Han är fruktansvärt gammalmodig Esset. What to do about that?
Snilleblixtarna.
Jag tror att det är en liten, liten man som går upp på taket och så ner igen och aldrig kommer tillbaka, alltså på sätt och vis tar slut (OBS! Detta ska läsas med en lätt irländsk brytning, annars går man miste om en viktig dimension)
Realisten: JAAAAAAAAA!
Åsa: Eventuellt kan den också kvala in men jag måste kolla det först.
Renée: Tänk inte så jävla mycket, lev bara.
Singel: Yessss.
Spader: Okej, förlåt, verkligen. Jag hatar också gåtor, det gör jag. Gillar bara mina egna.
Kalle: Nu måste jag tänka ... upp och ner och kommer aldrig tillbaka ...? Alltså mina tar aldrig slut i alla fall, så mycket vet jag.
Eva: Ähm, ska man alltså först översätta den lilla berättelsen till engelska?
Nej, nej, bara säga den med aldrig så liten, men tydlig, irländsk brytning - en sådan kan man för övrigt ha när man ska meddela det mesta, det blir så mycket roligare då om du frågar mig :)
Eva: Okej, jag får träna upp den accenten. Ska försöka hitta något på internet som jag kan apa efter.
Nilla, vill du lägga upp din irländska brytningsträning på YouTube åt oss sen då? Tackar, tackar.
Skicka en kommentar