Frågespalten goes krukväxtexpert eftersom krukväxtfunderingar ramlar in via google. Eller hatfunderingar, skulle man kunna säga i det här fallet och jag kontrar med en motfråga:
Är det inte lite taskigt att utrota dem?
Min egen ormbunke skulle (om den kunde) blänga ilsket på mig bara för att jag ger den här frågan utrymme i min spalt. Om jag utrotade den skulle det ta hus i helvete. Och det har jag full förståelse för. Alla behöver känna att de har ett värde, och vara trygga i förvissningen om att deras ägare inte vill dränka dem i koncentrerad saltsyra. Man ska respektera sina medvarelser, det är min devis. Inte överheten, nödvändigtvis, men blommor och blader - absolut. Och vad har en liten ormbunke gjort för ont? Inte mycket.
Tänk så här: 'Jag blir glad när jag ser min ormbunke.'
Glädje smittar och till slut kommer du och din ormbunke leva i någon slags harmoni trots ditt svekfulla sinne.
10 kommentarer:
"Jag blir glad när jag ser min ormbunke"???
Jag såg en film där de rökte på. De sa också konstiga saker.
En gång i tiden hade jag ormbunkar och trots att jag är en ganska glad skit så lyckades vi aldrig leva i harmoni.
Jag tror vi hade lite olika syn på det där med hur mycket vatten man behöver. Stackars sate kan man ju kanske tycka i efterhand om den stackars ormbunken som råkade ut för mitt svekfulla sinne.
Ska man nödvändigtvis ha krukväxter så varför inte ormbunkar? Fast jag tror aldrig att jag blev riktigt glad när jag såg mina sådana under min krukväxtperiod, jag vill minnas att de var till största delen bruna till färgen...
Ormbunkar har ett värde. Absolut. Ett absolut värde.
Jag blir gärna bästis med någon enstaka ormbunke Kan till och med tänka mig ett par, tre ormbunkskomisar. Men en tvåmeterhög ormbunksskog skrämmer mig lite. För att inte tala om hur rädda alla andra trädgårdsväxter blir, de som ännu inte kvävts av monsterormbunkarna.
Vi, trädgårdsväxterna och jag, skulle behöva lite extra råd och stöd i vår Pteridophytafobi. Lite KBT-behandling, kanske?
Visste inte att någon kunde hysa sådant agg mot en stackars ormbunke. Själv föredrar jag dock de som växer fritt ute i skogen.
Det var längesedan jag odlade ormbunkar. Så väldigt länge sedan att jag inte riktigt minns hur länge sedan det egentligen var.
Undrar vart de tog vägen, mina ormbunkar? Kanske emigrerade de till
granngården...
Konstig fråga tycker jag. Krukväxter som är så lätta att göra sig av med. Det är bara att ge dem till grannen , ställa dem i trapphuset, placera ut dem i skogen eller tappa dem från balkongen. Det enklaste sättet att bli kvitt dem är att sluta vattna dem. Då dör de så småningom. Utrota - det låter hemskt.
Spader: Usch, vad ser du på för filmer, Spader? Du vet att det inte är bra med droger?
Zelda: Ja, det kan man verkligen tycka.
Marina: Det kan vi knappast skylla ormbunkarna för, eller hur ...
Kalle: Självfallet.
Karin: Pfreityfonfobi? Har jag aldrig hört talas om. Och KBT ... jag är skeptisk.
Cat: Jag vet! Varför går folk omkring och hatar sina fellow beings? Själv föredrar jag ormbunkar både ute och inne.
Titti: Kanske dags att anlita en privatdetektiv?
Knaster: Jag säger detsamma. Varför utrota när man kan döda dem?
Eller gräv upp dom och skicka dom till mig. Jag tror dom kan utrota min skvallerkål. Man blir aldrig glad av skvallerkål.
Det är sådant evigt kacklande och fnissande i rabatterna.
Skicka en kommentar