Vad gör man inte för att få ihop ett blogginlägg en torsdag i december. Och varför inte prova en ingång via musikens värld för att förnya genren? Recept rakt upp och ner är ju lite boring.
Alltså väljer jag följande strof som av en händelse poppade upp i mitt huvud:
Ingen tycker om mig, ingen vill ha mig,
bara för jag äter mask.
Den sångtexten kan man inte klaga på. Rytmisk, kreativ och originell, plus att man direkt får sympati för jaget i texten.
Men nu var det mat vi skulle fokusera på och då är min ståndpunkt att man självklart borde kunna äta mask utan att bli utesluten ur gemenskapen. Att äta lamm, gris och räkor är ju allmänt accepterat, och vad är egentligen skillnaden?
Låt oss begränsa jämförelsen till räkor för enkelhetens skull. Räkor och maskar: långa och slibbiga, korta och klibbiga, den ena sorten i skal och den andra utan. Jag anser att man kan se det så. Att en räka är en mask i skal. Vilket med fördel kan jämföras med en man au naturell och en i frack. (Ja, jag kollade på Nobelfesten och fick kanske inspiration därifrån). Utifrån ser det ena ut att vara en människa och det andra en pingvin, men vi vet ju att det substantiellt sett är samma sak.
Och alltså är en räka en mask.
9 kommentarer:
Ingen tycker om mig
Ingen vill ha mig
för att jag äter mask
långa och slibbiga
korta och klibbiga
ligger dom i en ask
ja biter av dom huvet
suger ur dom musten
kastar sen skalet bort
ingen tycker om mig
ingen vill ha mig
åhh, vad mask är gott!
Alltså. Av flera olika skäl gillar jag inte ditt inlägg nu. Mask. Euw.
Så då är det ok om jag äter räkor och avstår mask?
För det är ju bara jag som väljer merjobbet att skala...
Markattan
Renée: Fint tillägg, tack ska du ha.
Spader: Nä? Du tycker inte att jag ska spinna vidare på matbloggeri?
Markattan: Neeej, det är inte okej.
En gång var det någon som kommenterade mitt matinlägg om gräshoppor med att "så går det när Marina goes matblogging"... Det känns som om fler platsar i den kategorin!
Jag vill inte bjuden på mask och jag är inte så förtjust i räkor heller. Ska jag vara ärlig så föredrar jag naturella män men det kan de för all del vara även om de bär frack. Nobelpristagare attraherar mig. Jag bryr mig inte om utsidan, det är det de säger som tänder stjärnglans i mina ögon.
Jag förstår ditt val av ingrediens i detta ditt första avsnitt av matbloggen.
Maskar behöver inte tuggas, bara sväljas. Alltså ett bra val när man fått en tand mindre att tugga med!
Likheten med räkor är också mycket psykologisk. Om man blundar och tänker "räka", så gör den det hela lite lättare att svälja.
I händelse av ett nytt inlägg i matbloggen, så kunde det innehålla tex. Nillas hälsogröt för juldagsfrukost (behöver inte heller tuggas) eller Nillas julpuré (gjord på skinkan som då inte heller behöver tuggas).
Tackar på förhand och ser med tillförsikt fram emot de recepten!
Hörde just idag ett inslag på radio om att vi framgent kommer att börja äta svenska insekter, vi kan inte fortsätta äta så mycket kött ... Kras, knak, mums? Kanske lite som att äta räkskal?
God jul!
Marina: Jag tror att vi har en lukrativ nisch här!
Knaster: En nobelpristagare kan väl inte vara så svårt att få på fall? Det finns ju jättemånga att välja bland.
Titti: Nu ska vi inte driva med människor som förlorat en tand! Men jag har testat och fördelen med puré (gärna på rester så slipper man slänga någon mat) är att man inte hinner känna vad det smakar om man placerar ett sugrör i gluggen och bara drar i sig skiten.
Magica: Vilket torde innebära att jag som inte äter kött heller inte behöver ge mig i kast med insekterna. Medans du, som den köttgormet du är, får vänja dig vid insekter frukost, lunch och middag. Grattis!
Skicka en kommentar