Dagen då jag skulle kväva semesterångesten genom att ta itu med diverse arbetsuppgifter. Och vad händer? Ingen ångest såklart! Enligt lagen om alltings jävlighet.
På sitt sätt bra förstås, hela syftet var ju att må bättre och nu har jag ju gjort det idag. Problemet är bara att jag inte vet varför. Mycket irriterande för en känslig och matematisk själ som jag. Det är som att det sitter en liten jävel på min axel och bara njuter av spektaklet, så känns det.
3 kommentarer:
Det gör det med, sitter en på axeln alltså.
De där små jävlarna....
Så sjukt tråkiga och med en jävligt trist attityd.
Markattan
Kalle och Markattan: Jag som var så säker på att de inte fanns på riktigt, och så gör de det!
Skicka en kommentar