Skåne har börjat packa. I sommar flyttar han hit.
SÅ JÄVLA PÅ TIDEN, tycker jag som inser att livet kan ta slut när som helst. Förhoppningsvis lever man till runt åttio, men det finns ju inga garantier, SOM BEKANT!
Slutligen har Skåne förstått det. Efter mina enträgna förklaringar av livets villkor. 'Du kanske dör imorgon och då kommer vi aldrig få bo tillsammans', och hundra liknande haranger har gått på repeat i fyra år. Skåne har dödsångest och det har jag utnyttjat. Mina osjälviska mål helgar medlen ju.
För det är för hans egen skull jag tjatat hit honom. JAG klarar mig bra på egna ben, men han behöver liksom mig. Inte för det mest basala, han klarar av att bo själv och laga sin mat, men han behöver ju ha ROLIGT också. Lite fart och fläkt i tillvaron. ÄNTLIGEN har han fattat det.
Jag borde fira.
6 kommentarer:
Äntligen det var på tiden, glad för er båda.
Men vad klokt fattat av Skåne. Det var ju verkligen på tiden.
Markattan
Nina och markattan: Eller hur! Ska hälsa Skåne från er.
Åhå! Hälsa från mig och Esset också!
men jösses, här händer det saker! Vad KUL! Grattis, det där kommer att bli hur bra som helst!
Spader: Ska jag! :)
Karin: Man kan hoppas!
Skicka en kommentar