onsdag 29 april 2009

mamma

I söndags cyklade jag ut till min mammas grav.
Det är nästan 15 år sedan hon helt oväntat dog, dagen före sin femtiofemte födelsedag.
Det blir allt glesare mellan gångerna jag besöker graven. I söndags fick jag börja med att skrapa bort mossa från stenen.
Jag saknar henne ibland.
Idag är det så.

14 kommentarer:

Yvonne sa...

Igår var det 10 år sedan min pappa dog. Vi åker inte till graven jätteofta heller. Jag har honom hos mig hela tiden, så graven har blivit mer symbolisk numera. Vi ser till att någon av oss sätter nya blommor, vattnar osv. Men för mig finns han HÄR! =)

Jag saknar honom också jättemycket vissa dagar...

Mz.olsson sa...

Åh, vad tråkigt att du behövde mista din mamma i förtid så där... Vad hände??
Så skönt att du har en syster...

mockapocka sa...

Jag med nu när jag läser ditt inlägg. Det bara väller över mig och jag torkar tangenterna med skjortärmen.

stort och smått sa...

Tråkigt...
Skickar en kram...

MissC sa...

Awww... Förstår men kan ändå inte förstå fullt ut!! Jag går ju inte i dina skor ;) Men mina tankar finns hos dig, om du förstår vad jag menar!

Kram

GladaKatarina sa...

*KRAM* Min dog 1989. Vissa dagar är inte som andra.

Karin sa...

De där mödrarna ........
miste min i höstas !!
Kan bara hålla med att guuuud vad jag saknar henne ibland .......
Kramen

Ulrika sa...

Jag känner med dig. Min mamma dog för 16 år sen, hon blev 56.
Pappa dog ju för dryga sex år sen, han blev hela 63 år, och honom saknar jag ibland så otroligt mycket.

Ingen av dom dog oväntat dock utan efter en tids sjukdom. Undrar vad som är värst, när man vet vad som ska hända eller inte?

Kram!

Ann-Louise sa...

Femtiofem...det var ju alldeles för tidigt. En mamma som är så skönt att ha, både för egen del och för sina barn. Jag känner din saknad.

Min mamma går i pension I DAG. Gjorde sin sista dag på jobbet denna onsdag, och jag hoppas verkligen vi får tid tillsammans nu. Fast det vet man aldrig, så det gäller att inte skjuta upp ett dugg till morgondagen.

Skogshuldran Titti sa...

Tror man behöver få sakna lite ibland...
Kram!

Camilla sa...

*kramar om, varmt och ömt*

tandgnisslur sa...

Jag visste inte att er mamma inte levde. Ni pratar så levande om henne på ett positivt sätt. Hon verkar ha varit en kanonmamma.

M. sa...

Saknaden är en så levande känsla. Den griper tag och fyller en.

Den man saknar var ju speciell och viktig. Och saknaden krymper tiden lite. Längesen blir inte riktigt just så längesen.

nilla sa...

Tack alla för goa kommentarer!

Mz Olsson:
Mamma hade en symptomfri hjärntumör, så hon var "frisk" ända till den dag hon dog. Ingen visste om tumören, inte hon själv heller.
Och , ja, min syster är oerhört viktig för mig.