tisdag 9 juni 2009

Telenorterrorism

Köpte en gång en telefon av en lismande Telenorförsäljare. Trots min skepsis mot denna yrkesgrupp så lyckades han vagga in mig i tron att jag gjorde en bra affär.

När jag efter köpet tittade på betalningsspecifikationen fanns där en post som han inte sagt något om; uppläggningsavgift 250 kr.

Nu blev det strid på kniven. Inte för de 250 kronorna i sig, men för att han inte sagt något om dem. Jag kände mig lurad och gick sålunda tillbaka till det lismande kräket som skyndade sig att be om ursäkt så hemskt mycket. Han hade glömt bort att nämna kostnaden, sa han och såg oskyldig ut.

Jag föreslog honom resolut att ta bort avgiften, men se det var jätteproblematiskt , vojne, vojne. På huvudkontoret tyckte de inte om att ta bort avgifter, men denne riddare skulle förstås ringa dit och göra allt han kunde för att få dem att förstå mitt dilemma, alltså att jag kände mig lurad, och därmed gå med på att ta bort de 250 kronorna. Men det skulle bli svårt, uj, uj, uj.

Med de ledsnaste ögonen den dagen, på det köpcentret, meddelade han mig en stund senare att tyvärr så gick inte huvudkontoret med på det...

"Nähä, men då vill jag inte köpa den här telefonen", sa jag.

Försäljarnisse skruvade på sig.

"Ja, jag känner mig lurad, och jag tycker inte om att känna mig lurad", förklarade jag igen. Extra tydligt och pedagogiskt den här gången.

Då säger han:

"Men då får du de pengarna av mig. Det är ju jag som har gjort fel..."

Och med den oskyldigaste av uppsyner fortsatte han:

"Kan du komma tillbaka en annan dag och hämta pengarna, för jag har inte med mig min plånbok idag." Detta levererade han med ett ansiktsuttryck som antydde att han pga av min girighet skulle få ställa in den planerade tågresan till hans mormor i Norrland samt leva på gröt tills nästa lön kom.

Och i det här läget började förstås jag känna mig som den skyldige. Här stod jag nu och undrade om inte jag var en särdeles snål och kompromisslös person som ville ta 250 kr direkt ur en ledsen ung mans plånbok. Ungefär så. Samtidigt kände jag att något var fel. Hur hade han plötsligt lyckats vända på skuldfrågan till min nackdel? Well, jag är en sucker för skuld och alltså ett lätt byte.

"Jaha, hrmpf, eh...jaha. Ja, jag kanske kommer en annan dag då", sa jag och tittade åt ett annat håll för att slippa se de ledsna hundögonen.

Dagen efter gick jag till Telenors butik på huvudgatan, för att slippa möta sad-face, och lämnade tillbaka telefonjäveln. Och sen dess håller jag dylika försäljare på minst två meters avstånd, vilket kan förklara mitt beteende igår.

Fick för ett tag sen lite inside information om vad blivande försäljare får lära sig på sin utbildning. En sån sak är konsten att prata bort en kund så att denne inte får utrymme att säga nej, tack.

Bara det gör ju att man får lust att slå dem i huvudet innan de ens har öppnat munnen.

En gummiklubba i fickan, kanske? Eller två?

17 kommentarer:

stort och smått sa...

Usch, de är hemska!
Jag ogillar alla slags försäljare som försöker lura på mig saker jag varken vill ha eller behöver. I fredags var det en kille (förmodligen påtänd för han var onormalt hurtig) som hoppade fram med en pärm i famnen och sa tillgjort "Hej! Vill du rädda världen med mig?!"
En snabb blick på honom och mitt svar hade inte kunnat vara mer ärligt: "Eh, nej tack!!!"

Han försvann direkt. Poff.

mockapocka sa...

Heja, heja nilla!
Men egentligen skulle han fått betala ur egen fick. Är man så slarvig så man glömmer att informera om en sådan kostnad kan väl en betalning ur egen ficka, vara en god läxa. Och undanhöll han informationen med flit, då ska han bara ha!

MissC sa...

Jag har också extremt svårt för dem!!! Även om jag jobbar i butik ibland å säljer.. Men jag hör till den typen som bara säljer det kunden själv vill ha. Gillar inte att pracka på folk saker!! De där utbildningarna verkar ju helt skruvade. Hur ska de kunna sova gott om natten????

segsliten sa...

Vässa klorna och ge igen! Jag hatar att bli körd med, så försäljare av alla de slag får akta sig j-igt noga. Jag kan lätt bli deras värsta mardröm!
Kram ☺

M. sa...

Tihi... Jag kan inte låta bli att fnissa åt ditt elände med försäljaren :)

Om man har väldigt gott om tid kan man ju roa sig med att låta försäljaren prata och prata och prata och kanske ställa intresserade frågor som får henne/honom att prata lite mer. Sen kan man ju tacka nej till det fina erbjudandet och gå (dom brukar inte springa efter så långt). Då kan man njuta lite av tanken på att man befriat alla som gick förbi just då från henne/honom. Och om man har ett elakt sinne (det har jag) kan man också njuta av att försäljaren ödslat en massa tid på att inte få nått sålt, det var inte ens nära... Hehehe!

Singelmamman sa...

Håller med. Missar han att upplysa om pengar som ska dras från ens konto får han stå sitt kast. Skit på sig helt enkelt. *ursäkta språket*

karin sa...

Jag HATAR såna försäljare !!!
Samtidigt som jag tycker lite synd om dem, tänk att ha ett sånt jobb.
Fy fan alltså ....... det kan inte va lätt att prata omkull folk hela dagarna .... eller !!???
MEN jag skulle ALDRIG nånsin handla av dem.

Ha det gôtt !!
Kramen

Yvonne sa...

Men va f-n Gunilla! Varför lät du honom inte betala!?! Självklart skulle han punga ut med pengarna. Det var ju han som var slarvig!!!Dom tjänar så mycket pengar, så 250:- är ingenting för dom!
Jag hade tagit dom direkt!
Vadå, inte ha plånboken med sig??? Vem åker till sitt jobb utan plånbok??? Hallå eller!
Du är ALLDELES för snäll!

camilla sa...

Usch...jag går aldrig nära sånadär filurer. Och kommer de ändå så håller jag upp handen (och ger dom fingret i fantasin ;)

En sån ful rackare,han skulle väl ha betalat dom där pengarna,det hade varit helt rätt å riktigt!!!

Annika sa...

Två klubbor??
Känns futtigt.
Vi tar i.
Minst ett dussin tror jag blir bra. :-)

GladaKatarina sa...

Uggabugga för de där slynglarna!

Har läst några sidor med. :-) Då har du mött Freud på kajen?

ANna sa...

Åh, då är det inte bara jag som blir helt aggro bara jag ser en Telenorförsäljare. VÄGRAR gå och handla på sommaren, (maken får göra det), av rädsla för mig själv. Är osäker på om jag kan gå förbi dem utan att börja slåss. Jag blir tokgalen på att inte kunna gå in i en affär utan att behöva vara rädd för min egen ilska ;-)

Och ändå kan jag inte låta bli att tycka lite synd om dessa stackars försäljare. Deras lönevilkor är förfärliga.

Ulrika sa...

Det värsta är när dom ringer. Och för inte så länge sen ringde en kvinna (skrev nog i bloggen, kanske) och hon pratade så jäkla fort att jag inte hann stoppa henne.

De brukar ringa mig från en firma i G-borg, alltid olika och alla är så himla tjenis. Hej, Ulrika, hur har ni det däruppe?? Hur är vädret hos er? osv.
Det retar mig när dom ska vara så himla bekanta liksom. Hatar det ordentligt.

Jag är dessutom för snäll, och det retar mig också.

Han borda ha betalat från egen ficka, men jag förstår dig, jag hade också gjort som du gjorde.
Du vann ju ändå.

Starkt jobbat!
Kram!

cat sa...

Jag trillade också dit för en ung försäljare, fast från 3. Känner mig också ganska lurad.

lastbilstanten sa...

Håller på att byta operatör från Telenor till Glocalnet. För att göra en lång historia väldigt kort... Telenor ville att jag skulle betala för en månads abonnemang extra. Det ville inte jag. Så jag levde rövare med kundtjänst ett tag... och si! Dom SÄNKTE min sista faktura med 750 kronor!!!! Det ni!!! Men det satt långt inne...

nilla sa...

Stortosmått: Ja, bestämda, snabba NEJ är nog det effektivaste.

Mockapocka: Kanske han borde ha gjort men jag kände bara JAG VILL INTE KÖPA NÅGON J-A TELEFON!

MissC: Ja, inte kan de må bra av att manipulera folk hela dagarna, iallafall.

Segsliten och M: Ni verkar vara såna som jag vill ha med mig nästa gång jag passerar telefonförsäljare! Moahahaha!

Singelmamman: Det skulle jag ha sagt år honom: Skit på dig! Hahaha

Karin: Ja, har de inget annat jobb att välja på är det väl lite synd om dem. Kanske.

Yvonne: Haha, kanske jag är för snäll =)Han ljög nog om att han inte hade plånboken med sig (den jäveln!)

Camilla: Jag inser det nu haha att jag skulle ha tagit hans pengar utan att skämmas det minsta =)

Annika: Absolut! Och en spikmatta!

GK: JA hihi jag har mött Freud på kajen! Roligt!

Anna: Haha, det är nog bäst att du håller dig ifrån köpcentrum =)
ELLER att vi förbjuder Telenorförsäljare!

Ulrika: Det är förstås en del i lurendrejeriet att de ska låtsas vara en kompis grrrr

Cat: Gummiklubba och spikmatta, Cat! Go, go!

Lastbilstanten: Man får helt enkelt vara en sjujäkla fighter för att hävda sig i försäljarträsket! Good for you att du orkade köra hela loppet!

winnerhorse sa...

Åh nej, jag våndas och får lite handsvett. Så förnedrande för er båda!

Jag har också blivit luttrad. Jag säger helt enkelt; detta är inte mitt problem, utan ditt, lös det.

Följt av tystnad.

vi kan göra si eller så eller si eller såhära, brukar det bli till svar.

Jag svarar då; inte mitt problem, ditt, lös det.

Brukar funka!