Många cykelminnen har jag förstås, cykelfantast som jag är. Ett är från mitten av sjuttiotalet då jag bodde en bit utanför stan och alltsomoftast cyklade till skolan. (Läs: alla mornar jag missade bussen.)
De tre kilometrarna grusväg löpte längs med åkrar och hästhagar och för det mesta cyklade jag där mol allena, om man då bortser från hästarna som stod i sina hagar och betade och slängde med sina svansar.
En vårmorgon på väg till skolan på den oändligt (kändes det som) långa raka grusvägen cyklade en två år äldre kille ungefär tjugo meter framför mig. Jag kände honom inte men han hörde till en av de killar jag gick omkring och kikade på i smyg så lite speciellt kändes det att cykla där bakom honom utan några andra människor som störde så långt ögat kunde se. Det var liksom han, jag, en strålande sol, åkrar, hagar och nämnda hästar. Tystnaden stördes bara av grusknastret under våra cykeldäck och ljudet av min "skolväska" bestående av en Domusplastpåse, som hängde och slängde på mitt cykelstyre.
Plötsligt avbröts friden av en liten pippifågel som landade ett par meter framför min cykel. Ett par meter på cykel tog man sig ganska snabbt fram även på sjuttiotalet trots avsaknad av växlar och gymtränade lårmuskler och jag blev livrädd att jag skulle köra på det lilla livet, så jag drog tag i ringklockan för allt vad jag var värd. Det var en sån där rund liten silverglänsande sak som kunde snurra ett par varv om man gav den en ordentlig skjuts. Och det var precis vad jag gjorde.
Killen framför mig hoppade till, vände sig om och tittade blygt på mig under sin lugg. En lång sekund passerade då jag övervägde om jag skulle peka och förklara att det nyss satt en fågel framför min cykel som behövde plingas bort eller om jag skulle titta lite hitåt och lite ditåt och låtsas som att jag inte hade gjort något.
Vad tror ni det blev?
24 kommentarer:
...ler... man önskar att man hade vågat plinga litet till!
Hahahahaha....du tittade lite hit och dit och låsades som ingenting.....fast å' andra sidan är du lite finurlig, så du kan också ha cyklat upp jämnsides och börjat småprata med killen och talat om att ringklockan fått fnatt...*S* ;)
Äsch !!.....HUR GICK DET !!!!
Jag tror att du låssades som ingenting. Eller så frågade du honom vad han plingade för!
Är du gift med honom nu?
Precis min tanke också! Är det honom du är gift med?
Kanske är det så att de ovanstående som gissar att du är gift med honom nu har rätt:)
Jag tror du förklarade situationen :)
Det var min första tanke också....ni gifte er :)
Ha det bra och kram på dig!
Cyklade över fågeln och gifte dig med mannen?
Jo jag ser att det står ..."att det nyss satt..."
Haha, NEJ, jag är inte gift med den killen.
Åh! Den första kärleken? Som krossade ditt hjärta sådär bitterljuvt..? Eller vice versa kanske..?! :)
O vad svårt!
Nä jag vet inte..
Jag hoppas ni blev ihop!
hmm... jag tror du total ignorerade honom och att han tittade så mycket att han ramlade omkull...
Du körde väl på huvudet i diket förstås, och han fick sig ett gott skratt!
mvh R
Du blev högröd i ansiktet och tittade hitåt och ditåt...eller??
Kram
Men vem var det? *tänker så det knakar*
TALA OM! :)
Har du cyklat efter några fler söta killar, karlar på sistone?
Lite mer uptodate liksom?
De små söta minnena är ofta mycket gulligare att tänka på, än när man röd i ansiktet och svettig trampar fram som om man hade eld i baken ;)
Han cyklade omkull och ni fick leda cyklaran till skolan. ALLA dom populära tjejerna i skolan blev grymt avis på dig för att du kom där med den snyggingen!
Och sedan var ni ihop i typ några veckor, eller hur?
/Eva
Oavsett vad du gjorde så är det ju en lysande raggningsgrej. Nu behöver jag ju inte ragga men jag har en väninna som är i stort behov av det. Grejen är ju bara att i så fall måste hon köpa en cykel först....:-)
Ha, vilken cliffhanger!
Jag tror du började förklara och peka efter fågeln och då vred han på huvudet ändå mer och just då kom en bit berg i dagen mitt på grusvägen och han slirade och cyklade omkull.
När han låg utslagen ett par meter framför din cykel så insåg du att du inte ville cykla över honom och plingade 3 varv på ringklockan.
Sekunden efter har du kört över hans högra hand så att han bröt pekfingret.
Han tappade femton ekrar på bakhjulet och du var tvungen att skjutsa honom på din pakethållaren till skolan. Eftersom han inte vågade hålla om dig så höll han om pakethållaren och råkade få in det vänstra pekfingret i hjulet. Dock bröt han det inte, det blev det bara tjock och blått.
Ni kom försent och ingen trodde på förklaringen.
Dagen efter började du i en ny skola.
Spader Madame: Jag tyckte det plingade fullt tillräckligt om man säger så. =)
Stina: Jodå, jag tittade hit och dit och låtsades som ingenting.
Stortosmått: Jag var inte så kaxig på den tiden annars hade jag förstått frågat honom vad han höll på med egentligen.
Oslosk, Cina, Cat, Camilla: NEJ oh nej.
Malla: Oh, no, det fanns inte på kartan!
Singelmamman: Skulle inte kunna hända! Det värsta jag vet, näst efter krig och sånt, är döda fåglar. Har lite fobi där.
Märta: Nepp. Min första riktiga kärlek oh lala, då var jag tio år.
Sandra: Nope!
Mona: Hade det varit nu när jag är såhär snygg (som jag är nu) så hade det där säkert hänt.
Renée: Nej nej. Om det är något jag kan så är det att cykla. Här körs inte på några huvuden.
Carina: Rodna är inte min grej, men däremot hitåt och ditåt! =)
Mocka: Jodu!
Gafflan: Det har jag gjort om du kollar det sista inlägget! =)
Ulrika: Eh, nej. Det finns inga söta killar att cykla efter nuförtiden. (Och man vill ju helst undvika att bli inspärrad också.)
Mina dagar: In my dreams! =)
Cicki: Cyklar kan man ju köpa billigt begagnat! Det är bara för henne att köra på.
Maj: Hahahahahahaha! Vilken fantasi du har! Vi kanske skulle skriva en bok tillsammans baserad på den här händelsen! =)
Visst! Och slutet är ju redan givet, det står i de första kommentarerna. :-)
Skicka en kommentar