Maken och jag träffade igår en f d granne när vi var och handlade.
I många år bodde vi i samma hus och åt i samma matlag men sedan vi flyttade för tio år sedan har vi inte setts.
Så första minuten blev sådär ni vet, "nämen...det var inte i går"...*chockad av hur gammal den andre ser ut*..."näe, det var verkligen länge sen...verkligen..." Och här försöker man bättra på intrycket genom att ta av sig mössan och rufsa till håret lite snyggt...
"Verkligen länge sen..."
Ja, och sen pratade vi om döden.
Döden, döden, döden.
Och så lite sjukdomar.
Vi har tydligen kommit i den åldern nu.
Eller iallafall maken och grannen.
Jag är ju bara 47.
20 kommentarer:
Hur gammal är maken då, 48? :-p
Jag kan se det framför mig, gubbarna pratar och du står bredvid och tuggar tuggummi med en uttråkad min i ansiktet!
Visst är det märkligt.
Maken sa ofta när han jobbade att förr pratades det tjejer/kvinnor och till dessa relaterade nöjen.
Nu (i 40-50årsåldern) pratades det bara om vilka som dött och vilka mediciner alla åt.
Ett åldersfenomen till att lägga till listan ;)
Ja! Och 47 är ju ingen ålder!
Och maken är vadå?? 48 eller? :)
Kram
Hmmm. vill inte ens tänka på att jag då är 10 år äldre än dig ...
*njuter av att jag är 40....i två månader till*
Det var mig ett tråkigt samtalsämne.
Men det är väl som du säger.
Vi är för ung för att prata om sådant ;)
Tack för att du fyllde på min lista :)
Ha det bra och kram på dig!
Konstigt va, men visst tycker man att alla andra har åldrats men inte vi..hehehe.
Kramelikram
Jaha, ja då leder du ju i år. Ännu.... Men döden är ju alltid så intressant.
En liten rättelse här. Du är 46. Jag är i alla fall 45 och det är bara januari. Eller hur gamla är vi...? *känner mig plötsligt mycket osäker *
Nu blev det verkligen tant/gubbpoäng eller rättare sagt varning ;)
Vet du Nilla, det är bara att gilla läget;) Jag är 42 och har märkt att samtalsämnena oftast handlar om sjukdomar.....har inte riktigt ´kommit till döden än.....
Förresten, har jag berättat att jag har ont i ett knä...;);)
Vi ska alla den vägen vandra..... ;)
47 är minsan ingen ålder på en häst!
Maj Korner och Carina:: T o m lite äldre än så!
Stortosmått: Och slänger med håret...
Ulrika: Jag kan inte minnas att vi kom in på mediciner så det har vi kvar till nästa gång. =)
Sandra: Eller hur! Ingen ålder alls.
Magica de Hex: Om inte 47 är någon ålder så kan ju inte 57 heller vara det. Logik.
Annika: Sen går det fort förstår du. Det är bara att grabba tag i något och svischa med!
Camilla: Nej, det är inte så tråkigt att prata om det.
Och vassego! =)
Tant Brun: Eller, det är när man stöter på andra man inte sett på länge som man inser hur gammal man blivit...
Singelmamman: Jag kommer nog leda resten av mitt liv. *inser*
Mocka: Nej, jag är 47. Just nu är vi i den period av året då jag är två år äldre än dig. Du fyller 46 i maj. *informerar*
Madlar: Haha, det kan man säga. Men jag ska börja dansa afro nästa vecka, det kanske hjälper upp det hela lite? Eller blir det värre?
Det blir spännande att se.
Ironia: Men din stackare! Då kan du ju inte jympa och dansa. Men kolla på Let's Dance kan du förstås.
Cina: Ja, vi ska ju det. Ingen idé att kämpa emot.
Missupsidejsi: Vilken tur att jag är en häst då!
Tog ni verkligen livet av så många i matlaget? Tur att ni flyttade innan ni själva rök med.
Jag skulle skriva något om att vi är jämngamla. Om jag bara kan bestämma mig för om jag fyllde 47 eller ska fylla 47. Orkar inte räkna efter idag - det är helgdag ju.
Katarina: Ja, det var ett vegetariskt matlag förstårdu.
47, eller nästan, hade jag aldrig trott efter att ha sett dina typ 20-årsögon på din blogg! (Well, 30-års kanske.)
Du är ju inte gammal alls! Esset däremot är skitgammal! Alternativet är ju inte så himla kul -inte kul alls! Döden -döden...
Skicka en kommentar