Har precis skickat i väg en bild på mig till en bloggvän som aldrig träffat mig, men snart ska, hoppas jag.
En hyfsat nytagen bild skulle det vara och jag har funderat och funderat.
Eftersom alla bilder är svåråtkomliga nuförtiden (antingen är de i en kamera, någonstans i en dator eller på en cd, alt i ett usb) så hade jag bara tillgång till några som redan fanns i min dator på ett åtkomligt ställe. Urvalet var m a o starkt begränsat. I synnerhet som de flesta bilderna visade mina döttrar och inte myself. På några bilder var jag tillsammans med mina döttrar men det kändes lite förfelat; ungefär som att jag vill visa upp dem hellre än mig själv haha. Och, jo, det vill jag ju, men nu var syftet med bilden att min bloggvän ska känna igen mig när hon möter mig.
Återstod gjorde två bilder på bara mig; en där jag böjer huvudet framåt och ser ut som att jag har ett gigantiskt överskott av hud i ansiktet. Tänk rännor och sanddynor. Den gick fetbort.
Note to self: Luta aldrig huvudet framåt bland folk.
Kvar var då en bild där jag står och fånler i skarpt solljus uppe på en fyr, med ögonen som små springor och håret...ska vi inte tala om.
Nu får man bara hoppas att hon inte ställer in träffen.
25 kommentarer:
Haha, vad roligt. Mitt rekommendation är att inte vrida på huvudet eftersom halsen, eller skinnet på den, inte hänger med:)
Lägg in bilden för tusan! Kram åsa
Känner igen problemet. Jag skulle också skicka en bild till en bloggvän för en tid sedan. Jag hittade inte en enda bild som visade hur jag verkligen ser ut. Märkligt. Kul att du skall träffa en bloggis!!! :D
Haha, du är säkert fin som en sommardag! :)
Har aldrig fattat det där. Alla, och då menar jag verkligen alla, jag känner är supervackra i verkligeheten och blir hur fina som helst på bild. Utom jag. Jag ser ut som en apa. Varför är det så?!
Så är det på bilder. Inget kul alls. Är det verkligen så jag ser ut är alltid frågan. Så är den bilden raderad :O) Hoppas att hon känner igen dej.
Kram
Skitjobbigt att se sig själv på bild. Själv retuscherar jag bilderna med väldigt mycket ljus och konstrast (färgen försvinner) och vips så är jag slät och färglös. För övrigt undviker jag att vara med på bild eller rörliga bilder så långt det går.
Jag tror du är skitsnygg. Med våra klimakteriemått mätt. Det är iaf jag för jag har livlig fantasi. Och i lagomt dunkelt ljus, med hög krage som döljer dubbelhakorna så ser jag nog rätt fantastiskt snygg ut.
Särskilt om den som betraktar är halvblind, nästan åttio år (då är en 42-åring fräsch) eller överreligiös (då är a l l a vackra).
Lustigt det där med utseendet. Nästan alla säger att det är insidan som räknas, men när det kommer till en själv och man ska "visa upp sig", vill man ju se bra ut...nja, man försöker väl i alla fall;)..
Om det vilket jag förmodar är du på "bloggbilden" så är jag helt övertygad om att du är superdupersöt:)
För själva dragen förändras ju inte! Eller du fattar hur jag menar!?
Jag brukar dra bak mina kinder ibland när jag är på det humöret och guuud vilken skillnad det blir:D
Är Dotox eller vad det heter väldigt dyrt? Funderar på att börja spara ihop en peng!
Hoppas träffen blir kul!
Trevlig helg!!
Kram Eva
OM det kommer en dag när nån behöver se ett foto på mig så hoppas jag att jag har köpt mig en ny, pikkuliten kamera, så liten att jag kan svälja den och ta ett foto på min vackra insida. Det hoppas jag. Men jag tror att du är super-snygg-trevlig, så det så!
Det är ju så väldigt mycket trevligare att själv befinna sig bakom kameran tycker ju jag. Tror nog att din bloggvän inte blir det minsta avskräckt :)
Åsa: Haha, nej, det tror jag att ni ska få slippa.
Knasterfaster: Mycket märkligt fenomen det där. Måste ha något med nutidens megapixlar att göra.
Malla: Haha, det är jag INTE.
Märta: Jag fattar inte heller nåt. Ett mysterium är vad det är.
Ewa: Ja, många bilder blir raderade, det är ett som är säkert.
Gafflan: Retusch...är det något man kan lära sig?
Ulrika: Haha, ja, med våra klimakteriemått mätt kanske...=)
Veronica: Vilken jävla insida?!
Mina dagar: Jag VAR superdupersöt när jag var sex år gammal. Nu är jag 47...
Fru Venus: Ring Lennart Nilsson, han är en fena på insidesfoton. Frågan är om man är så himla fräsch på insidan i min ålder...?
Jag väljer att lägga tyngd på rubriken, du är snygg egentligen.
Tänk så lika vi är allihop. Alla tycker vi att vi är fula på bild, även fast det faktiskt är det som andra ser och tycker om ändå!
Jag tror du är vacker som en dag. Så vacker att ... man får ont i ögonen! Det tror jag.
Det finns inte så många poser man kan inta numer utan att förfallet syns. Live kan man ju "le stort och gå fort" och hoppas att det inte syns.
Jag säger som alla andra, det är klart att du är snygg. Och egentligen också för den delen! ;)
Roligt med bloggträff! :)
Och för att ni alla ska slippa undra... jag kastade mig över mejlen och tjoho där är Nilla! Livs levande, eller ja nä inte direkt, men det känns så. Och pst... ni får inte säga något till nån. Hon är jättefin, snygg! Och jag ser verkligen fram emot att träffa henne. Nu är det bara en liten tid kvar!
Vadå bild på dig själv? Ni kan väl komma överens om ett kännetecken typ att ni båda tar på en gigantisk röd solhatt eller militärbrallor, sandaletter, bandana och poncho. Då blir det ju jättelätt att känna igen varandra ;)
Jag vill också se hur du ser ut!!!
Åh vad roligt med bloggträff! Det är verkligen jättekul!
Jag tror att jag har någon sorts förträngningsmekanism i mig.. Jag kan se mig i spegeln och tycka att "såå jävla pjåkig är du ju inte!!" och sedan tar jag en bild på mig själv och får f-n chocken över hur jag ser ut! Varför??? ;o)
Spännande att träffa en bloggkompis.. Jag har träffat två st IRL och det var hur kul som helst!! :o)
Häftigt att träffas!! Himla kul idé!
tar någon min bild, ja, då försvinner min ädla själ.....kram agneta
Bloggträff?
Underbart.
Ska också.
Snart.
Cat: Jag föredrar också att befinna mig bakom kameran även om jag för den sakens skull inte tar några fotograf-foton.
Knaada: Tack. Det var det som var meningen. Intelligent läsare du.
Maj Korner: Vadå tycker om ändå?
MUD: Tack haha, det var väldigt rart sagt.
frunatmaken: Det tillämpar jag också irl. Man kanske helt enkelt skulle bojkotta kameror? De är ju så jävla dåliga nu för tiden!
Stina: Du som också är lärare vet ju...eller, jag vet det iallafall...att man kan vara älskad trots att man är gammal och ful. Att de små liven faktiskt inte bryr sig ett skit om hur man ser ut om man är över 40. Att det enda som räknas är om man själv tycker om dom och därtill behandlar dom schysst.
Det är ju en tröst, ack ja.
Singelmamman: Lalalallla, jättesnygg.
Men jag kan vara rätt trevlig i alla fall, om jag är på det humöret.
Madlar: Att vi inte tänkte på det!? Mask för ansiktet också så hade hon inte behövt se mig överhuvudtaget ju!
SoS: Nej, det vill du inte. Tro mig.
Fast vi ska ju ses på bokmässan förresten...
Pia: Jag känner helt igen mig i det där. Jag kan stå framför spegeln och tänka: Just nu och här kan någon få ta ett kort. Men det är det ju ingen som kommer och gör...
Catiiis: Ja, man lär ju känna folk i bloggvärlden och börjar tycka om den ena efter den andra. Då kan det kännas kul att träffas på riktigt.
Snäckdalen: Det är nog så det är! Kameran får inte med själen, och när själen är det vackraste man har då blir ju bilden lite...fattig, kan man säga.
Fiffilura: Kul! Vem?
Skicka en kommentar