Man kan säga att jag inte skulle klara mig utan mina bloggvänner. Och då skulle man vara ganska nära sanningen.
Först har de vänligheten att läsa all ångestfylld
skit smörja dynga substans av differentierad art som man (typ jag) spyr ur sig på sin blogg, sen fyller de kommentarsfältet med allsköns uppmuntrande tillrop, konstruktiva råd och tankeställare.
Jag har tur, jag.
7 kommentarer:
:)
Hurra och lycka till!
Om du vill, hjälper jag dig gärna på vägen.
Tur finns inte, bara skicklighet och så sånt som att du FÖRTJÄNAT det eftersom du serverar oss världens bästa blogg!!!
Jag tycker att du ska skriva en smått ironisk bok om en kvinna som går igenom sin medelålderskris... och liksom vaknar på andra sidan men denna gång lite bättre och lite vassare.
En bok full med glädje för dom små tingen... en bok som jag vill läsa!
Ninis: =)
Åsa: Tack, tack! =)
Magica: Qué!? Jag hoppas du förstod att jag skojade...
Men om du vill så är jag förstås inte sen att tacka ja...*hjälp*
Barndomsminnen blir det nog inte dock. Men det där med skrönor fastnade jag för.
METTE: Åh, Mette! Vad skulle jag göra utan dig???
Mika: Det kanske blir något sånt ja...Men komma ut bättre på andra sidan...? Då måste man väl först erfara det i verkliga livet?
Hm... nej det tror jag inte... såvida den inte ska vara självbiografisk...
Skicka en kommentar