Tack,nu har jag fått min beiga roman legitimerad av er, känner jag.
Kanske ska speeda upp tjänstledighetsprocessen genom att skicka in början på romanen till min chef? Jag väntar fortfarande på besked om huruvida jag får vara tjänstledig även under våren. Det måste vara minst två veckor nu sedan jag frågade, och vid påstötning har jag fått beskedet att min chef ska ringa mig i slutet av denna vecka. Väldigt lång tid, tycker jag.
Men de kanske är oense i ledningsgruppen. Några kanske tycker: Let her go! Medan andra säger: Hell no!
Så kan det vara.
18 kommentarer:
Kan vi hjälpa till på något sätt? Skriva en inlaga, eller vid avslag en protestlista?
De får passa sig så de inte blir omtalade.
Som det förlag som tackade nej till Astrid Lindgren.
Som den som sa att marknaden är mättad när alla grosshandlare köpt telefoner.
Som den som sa att internet är en fluga.
Förhindra Nilla att skriva en roman med färg, det kan straffa sig!
Vad hade de för mejladress, sa du?
Får och får! Det är väl inte andra som ska bestämma om du ska vara ledig?
Hade jag varit ledningsgrupp hade jag varit väligt kluven; å ena sidan - Skönt, nu slipper vi bråkstaken och å andra sidan - Så lätt ska hon inte slippa undan!
Tja, det kan gå hur som helst det där.
Och förlåt, kunde inte låta bli!
Jag hoppas verkligen att du får förlängt.
Lycka till!
Håller tummarna för att du får tjänstledigheten beviljad. Väntar ju med spänning på att din beiga bok ska ges ut!
Jag kan tänka mig att demonstrera för att du skall få fortsatt beviljad tjänstledighet. Jag känner att jag skulle kunna stå med ett plakat någonstans och ropa något.
Sådan väntan skapar ångest.
Ångest lär vara bra för skapande har jag hört.
Att skriva en roman, oavsett färg, är ju nästan jämställt med att skapa världen? Visst?
(och nej, har i nuläget inte planerat nå´n ny blogg)
Det är klart att de vill ha tillbaka en så briljant hjärna som din PRONTO!
Håller tummarna för att du får ledigt. Min chef tar oxå väldigt lång tid på sig för att bestämma om jag får ledigt eller inte
Knasterfaster: I'm in!!!
Buss på dom!
Kanske är det så att dom skjuter det på framtiden... sån är jag i alla fall och dom flesta jag känner...
...men jag är bra på att skrika och följer gärna med Knasterfaster och METTE på barrikaden!!!! (Jag tar med en stor kanna kaffe och sittunderlag!!!)
Förmodligen tycker alla Hell no, men så vill de ändå att du ska vara glad. Men så kommer de också att tänka på att det är litet jobbigt att ha dig på plats som en jävla doctor Phil, Tell it like it is, nu inför gy-11. Så de tänker spela litet svårflirtade bara, tillräckligt för att du ska vara förbaskat tacksam eller så.
Och så klart håller Spader tummarna. Vad annars? KRAM!
Åsa: Haha, jag återkommer vid ev avslag.
Maj: Haha! Du är söt!
Renée: Nej, man kan ju tycka det...Det är klart, jag kan ju säga upp mig men jag vågar inte det. Då kanske jag blir en baglady på gamla dar.
Tvillingen: Jodu, åtminstone ett par av rektorerna hör till gruppen 'Skönt nu slipper vi bråkstaken'. De fattar inte att det är de som är jobbiga och att det är därför jag måste bråka med dem.
En bra chef och jag är from som ett lamm. Jodå, det skulle jag visst vara.
Anneli: Jag med. Suck.
Märta: Tack, jag behöver nog en jävla massa tummar.
Knaster: Tack, dig kan man lita på. Det blir bra ute på Olaigatan, lite till vänster om stora dörren. Där har nämligen min chef sitt arbetsrum.
Titti: Nog skapar men EN värld i alla fall. Coolt är vad det är. Jag får väl ta lite av väntångesten och speeda upp skrivandet.
Magica: Man kan ju tycka det, men jag är en s k rough diamond, alla ser inte värdet av den.
Shamrock: Va? Ska du också ha ledigt? Skriva bok? =)
METTE: Okej, du ser på Knasterfasters svar var ni ska samlas.
Mika: Haha, sittunderlag är alltid bra att ha. Min chef är inte Blixt Gordon så det kan nog stämma det där med skjutandet.
Spader: Hahaha! Jag som älskar Dr Phil. Not.
Aha! Nu kom jag på dig! Du har inte släppt taget än.
Om du säger upp dig, vad får dig att tro att du inte kan få en ny tjänst om ett år eller två?
mvh R
Jag vet Nilla, jag tillhör samma andas barn. Dom kan väl fan bara skärpa till sig så att vi slipper bråka? Hur svårt kan det vara liksom?
Tvillingen: Eller hur! Fan, liksom. Allt ska man behöva ta hand om själv.
Skicka en kommentar