tisdag 9 november 2010

Om att skriva en berättelse

Första gången jag tänkte att jag ville skriva en bok, och alltså bli författare, var jag kanske tio år. Sedan dess har jag gått och väntat på idén till den där boken. Den stora romanidén. Under tiden har jag skrivit massor med andra texter men romanen har jag inte trott mig om att kunna börja skriva på förrän jag haft handlingen utstakad, förrän jag vetat hur berättelsen ska sluta. Jag har också tvivlat mycket på att jag någonsin kommer ha det där upplägget och en föreställning har vuxit fram om att jag inte kan skriva långa texter, bara korta.
Så började jag i september på min skrivarkurs där det ingår ett skrivprojekt som sträcker sig över ett helt läsår, så nu har jag liksom inget val, det är bara att skriva på. Vare sig jag kan eller inte. Och jag skriver på. Utan att ha någon tydligt utstakad handling, för den föds hela tiden under vägen. Just nu är jag väldigt fascinerad av det; hur berättelsen växer fram nästan av egen kraft. Hur det ena som händer leder till det andra, hur det tuffar på. Det är inte ett expresståg, snarare ett gammalt ånglok som puffar på i maklig takt, men det går framåt.
Och här vill jag uttrycka den lycka jag känner när jag skriver, har försökt en stund nu, men, nej, det finns inte ord.

26 kommentarer:

Äppelträdet sa...

Det låter underbart! Och kanske finns det hopp även för mig som också går och väntar på den stora romanidén.

Anonym sa...

Jag önskar jag satt på samma tåg som dig. Då skulle jag också skriva. Jag har tiden men har inte gått kursen. Nu ska jag fundera ut ett slut på min bok. /Knasterfaster

Alexandra sa...

Åh. Ett gammalt ånglok låter ljvligt. :-)

stort och smått sa...

Jag vet hur den känslan känns.

cat sa...

Jag var och lyssnade på Johan Theorin nyss när han berättade om sitt skrivande och han sade något liknande.
Han sade att hans karaktärer får ett eget liv och de är nästan som om det är karaktärerna som bestämmer vad som ska hända härnäst och inte han själv.

Johan Theorin är ju en stor författare, så kanske är du nu inne på helt rätt spår till att bli en stor författare själv :)

Anonym sa...

En sån lycka att du inte ens kan sätta ord på den, det måste vara höjden av lycka! Underbart!
Kommer mig att tänka på ett bröllopstelegram vi fick (ja, så gammal är jag, att man fick telegram på den tiden), som avslutades med "... och höjden av lycka måste slå rot där en har att trycka och en ta emot". Förklaring: både min man och jag jobbade på tidn. då, han på civiltryckeriet och jag på annonsmottagningen.
Lycka till Nilla!
/Småländskan

Cicki sa...

Jag började också drömma tidigt om att bli författare. Gjorde som du, skrev korta texter, kåserade och lite annat. Att det skulle bli en bok så småningom visste jag och ändå vågade jag inte tro på det. Men så blev det. Det är mer biografisk än vad jag gissar ditt/dina alster är. Fortfarande 12 år efter utgivningen så är jag barnsligt stolt över att det blev av.

Så heja på kära Nilla, jag tror jag vet hur du känner dig.....:-)

Spader Madame sa...

Om lyckan är obeskrivlig så är det ju... fantastiskt! Congrats på den! Vaknade i morse-petade mig litet närmare Esset och tänkte precis det samma! LYCKA! KRAM!!

reneesfotoblogg sa...

Nu minsann kommer det positiva puffar ut skorstenen på det gamla loket. Stånka på!
mvh R

Maj Korner sa...

Härligt Nilla! Jag gläder mig oerhört åt det du beskriver. Även om du säger att det är obeskrivbart så tror jag jag fattar ändå.

Huskatt sa...

Vem vet, det kanske blir en hel roman till slut :D
Oavsett vad, så är det rasande fint att ha något man tycker väldigt mycket om att göra.
Och skulle det bli något läsbart och..jo, jag läser brutala mängder böcker och gärna udda grejer och..ge oss ett smakprov!

Åsa Hellberg sa...

Fasiken vilken skön känsla.

Stina sa...

Jag är så glad för din skull att du tagit dig tiden att skriva. Och snart får jag bli glad för min skull också (när jag får läsa!) :)

Tant Björn sa...

Åå.. jag gläds med dig. Underbart att få göra något man drömt om sedan barnsben.
Hurra för dig!

Shamrock sa...

Jag brukar oxå ha en bra början, en hyfsad mitt men inget slut till mina berättelser. Vad kul att det tuffar på för dig

Magica de Hex sa...

Jag tycker att det är ungefär lika underbart att ha upptäckt att jag INTE vill skriva den där historien som har legat och grott inne i mig sedan tonåren (och som jag trodde skulle bli en ungdomsbok). SKÖNT. Nu är jag fri att "hitte på" en ny!

Anneli sa...

Vad härligt det låter!
Jag vet precis hur det känns när orden inte räcker till.

Anonym sa...

Lycka till! Strong on you!

♥ Carina ♥ sa...

Jag tror att vi som hänger här VET hur lycklig du är när du skriver :)
Kram

Lena sa...

Skrev barn berättelser när barnen var små, men nu har den glöden försvunnit.

Jag önskar dig all lycka med ditt skrivande!!!

Kram

Lena

Snäckskalsdalen. sa...

En lyckoblipp!
Kram

regnnatt sa...

Man blir så himlens glad över att du kan :D Önskar dig verkligen LYCKA TILL. Minns när jag först hittade din blogg att jag tänkte Denna mänska skulle jag kunna läsa massor av. Så blir det nog ;)

Madlar sa...

En härlig känsla när tankarna går inåt o bildar ord, meningar o innehåll i en berättelse där man inte vet det självklara slutet. Har inga problem med novellformat men har fortfarande inte fått ihop ett vettigt synopsis till en roman. Fortsätter med korta texter o krönikor så länge, är kanske inte ämnad att skriva en "riktig" bok.

nillas liv på pinnen sa...

Äppelträdet: Börja skriv så kommer den nog.

Knaster: Skriv på du! Slutet kommer när det kommer.

Alexandra: Ja...lite så.

Stortosmått: =)

Cat: Jag har inte läst något av honom, nu blir jag sugen.

Småländskan: =) Tack!

Cicki: Åh, lyllos dig som fått ihop en! Well, jag ska också dit var det tänkt.

Spader: Ja, det finns ju lite lycka här och där! I datorn och i sängen till exempel.

Renée: Ja, jag håller på att bli helt odrägligt positiv kan jag känna. Men det är ju så skönt att vara hemma, kan inte hjälpa't.

Maj: Ja, det tror jag att du fattar! =)

Huskatt: Jag är så feg, jag vågar inte lägga ut smakprov...usch, va läskigt det skulle vara.

Åsa: Ja! =)

Stina: Haha, I wish!

Tant Björn: Ja...faktiskt. Underbart.

nillas liv på pinnen sa...

Shamrock: Men har du skrivit hela början och mitten då? Kommit ända fram till slutet? Då ska du ser att det ramlar på plats.

Magica: Nähä? Ja, men va kul, hitte på är väldigt, väldigt roligt. Jag ser fram emot att höra vad du hitter på för bus.

Anneli: Vi måste helt enkelt vara gjorda för att skriva. Det finns ingen annan förklaring.

Anonym: Strong on you? Måste vara en engelsklärare som skrivit den här kommentaren.

Carina: Jaha? Framgår det?

Lena: Glödar kan komma åter!

Snäckis: Blipp, blipp! =)

regnnatt: Nähä? Tänkte du så? =O

Madlar: Eller så är du det...

* M E T T E * sa...

Löööövli!