Ikväll har jag varit hemma hos en arbetskompis och pratat om min beiga roman så nu har jag lite ångest. Jag undrar så smått hur jag tänker hålla fasaden uppe sen när det inte blir någon roman. Eller när jag inte får romanen jag lyckats sy ihop publicerad. Och alla vet.
"Äh, men jag tänkte aldrig att det skulle bli en bok egentligen...skrivandet var bara en slags terapi..."
"Ah, men klart jag aldrig trodde att jag skulle bli publicerad, herreguuud, liksom..."
"Jag skrev bara för mina barn och barnbarn, hade aldrig några andra ambitioner, fattaruväl."
"Asså jag tycker det är ganska B att bli publicerad, de som blir det är så himla...marknadsanpassade..."
"Hjälp vad glad jag är att jag misslyckades, det är ju vid kriser man utvecklas!"
Plötslig flytt till Uruguay.
Fall från tak vid rensning av takränna.
Det blir i alla fall inte det femte alternativet.
20 kommentarer:
prestationsångest kallas det nog:)
ha en "backup"plan, publicera din blogg annars! där har du ju din roman! så bra som någon!
tisdags-kram!
Eller så säger du bara: Det gick åt pipsvängen. Så är det med det.
Fast det tror jag inte det kommer att göra.
Det blir bra hur det än går.
Men du tänker väl inte heller ramla ner med en hängränna?
Gladmymlan: Du är snäll du! Det krävs mycket snällhet för att få ihop min blogg till en roman.
Maj: Pipsvängen. *antecknar*
Tvillingen: Hur fan kan du veta det!?
Singel: Jo, det är planen. Om jag inte dör av fallet kvävs jag av takrännan jag är inlindad i, tänkte jag.
Det är en stor skillnad på att skriva en roman och att sedan få den publicerad. En sak i taget. Skriv klart nu.
Gå en kurs i mindfulness.
Vill bara stillsamt påpeka att Astrid Lindgren blev refuserad av Albert Bonniers förlag med Pippi Långstrump ... Jag kan nog ge dig några råd om vem och vart du ska skicka "boken" när det blir så dags.
Jag skulle just skriva som Magica de Hex skrev, om Astrid Lindgren.
Och du vet ju hur det gick för henne sen?
Hon blev övre nittio vill jag minnas.
Och skrev några böcker. Och fick säkert lite pengar att leva av.
Så kör på du!
Jag längtar efter din beiga roman!
Jag har mejlat dig.
Eller så blir du utgiven och blir en hyllad författare!
Jag läste i tidningen idag om en kvinna som hoppade från 23e vånigen. Hon landade på en taxi och överlevde. Så sikta på ett biltak om du tänker hoppa.
Dock tror jag bara att det blir en massa extrajobb med ett sånt hopp. Jag kan aldrig tänka mig att taxichauffören och den kvinnan är vänner idag.
Nu tänker jag göra en plan till dig:
1. Skriv tills du känner dig färdig.
2. Stoppa ett exempel i ett kuvert och skicka till ett bokförlag.
Om du tänker efter där bakom all prestationsångest så är det det som krävs av dig. Om boken kommer ut eller inte är inte upp till dig. Du skriver så jäkla bra och det är allt du kan göra. Skriva bra och sedan låta bokförlag läsa det. Om dom ser storheten i dig (som jag gör) så kommer du få minst en bok utgiven på bokförlag.
...och om inte så kan du skicka den till ett sånt där bokförlag som trycker upp x antal av dina böcker och så kan du ge ut dom här på bloggen.
Jag vill ha en kopia i så fall! För dina texter talar så till mig. Eilert, hemorojder, kungafamiljen, döttrar på andra siden jorden, gubbar som dammsugar, grannar som har ett liv, dig gömd bakom en buske för att inte grannen ska konfrontera ditt sätt att sköta trädgården... jag läser MÅNGA bloggar. Men dina inlägg kommer jag ihåg... länge, länge... för dom lever.
Så! Nock med prestationsångest nu och fortsätt skriv! Det var ingen som sa att det var lätt så det är bara att kämpa på.
Kram
mika
Men kan ni tänka er, hunden fick tag på manuset och tuggade det till konfetti. Så himla förargligt!
I datorn?
Nä, det är jag och han, Jan vars namn jag icke kan stava till men det börjar på G, vi skriver på en gammal hederlig Halda med två fingrar.
Så det sket sig mina vänner, det blir ingen roman.
Ja, eller något i den stilen för falla från taket gör nog väldigt ont.
mvh R
Du borde istället vara i full färd med att planera cocktailpartyt vid utgivningen. Och vad du ska ha på dig när du står och signerar på bokmässan. Det är väldigt viktigt, för den kommer väl ut lagom tills dess?
Jag är väl bjuden förresten!?
Åsa: Antar att jag borde fokusera på det i första hand...
Knaster: Mindfulness? Jag tycker redan att mitt mind är så himla fullt, faktiskt.
Magica: Någon som aldrig refuserar vore bra, tack.
Ulrika: Ja, vem vill inte bli över nittio? Om allt som krävs är en sketen bok är det väl bara att skriva på.
Anneli: Ja, varför inte? (Tusen skäl men de skiter vi i just nu.)
Mika: Du vet hur man skriver kommentarer! Och bästa planen har du också, jag ska genast följa den.
Sen är det så många snälla ord att jag blir alldeles vimmelkantig. Är det verkligen min blogg du skriver om?
Renée: Klart det är Guillos (?) fel om det inte blir någon roman! Bästa bortförklaringen hittills.
Titti: Haha, jodu, klart du är inbjuden. Till bokmässan 2015 eller vad det kan bli fråga om.
Positivt tänkande?
Är det någon tröst att även stora författare blivit ratade? Jag försöker intala mig själv det, men det går sådär. Jag vill lyckas med en gång. Och det går verkligen sådär! (Illa)
Jag har en refuserad pjäs liggande i en låda någonstans. Vilket väl kan bevisa att det inte bara är stora författare som blir ratade.
Öh, fast det där var kanske inte direkt uppmuntrande?
Jag personligen blir i alla fall sjukt imponerad av alla som lyckas färdigställa ett bokmanus. Det är en prestation i sig.
Läste vad Titti skrev "Och vad du ska ha på dig när du står och signerar på bokmässan"
Jag säger bara en sak. Något bääscht! (sådär skrev jag bara för att jag tyckte beigt såg felstavat ut)
Hur jag vet det? Och det frågar du? För att jag är allvetande förstås. Allvetande och ödmjuk!
Och säger jag att det blir bra så blir det bra och det är inget som du behöver hålla på att ifrågasätta.
Du vet ju hur få lärare jag har förtroende för. :-)
Skicka en kommentar