Konstaterar att den rätta måndagsmorgonkänslan inte vill infinna sig. Har nu jobbat några veckor och jag kan fan inte uppbringa den där ångesten ni vet, den där känslan av att jag hellre tar livet av mig än startar en ny arbetsvecka.
Nu är det mer typ: "Nu går jag till jobbet och sen kommer jag komma hem igen." Jag vet, det låter som att jag har lobotomerats, men det har jag inte.
Det kan kanske bero på mognad. (Chansar vilt, jag närmar mig ju 50.) Eller avsaknad av något näringsämne. Kolhydrater, kanske.
Jag vet inte, men jag skrev betydligt intressantare måndagsmorgoninlägg förr i tiden, det kan man i alla fall slå fast.
13 kommentarer:
Kan det vara så att du tycker jobbet är riktigt ok nu när du varit borta ett halvår? Då är det bara att gratulera.
Sitter också på jobbet och kan inte påstå att jag vare sig gråter eller jublar ...
Eller så har din långa paus från jobbet gjort sitt
Vänta bara. Vilken måndag som helst är ångesten tillbaka.
Själv är jag hemma med febrig dotter - jag tror att det faktiskt finns en gud och att han är god! *njuter av livet idag*
Du jobbar väl inte heltid nu? De där lediga timmarna är skillnaden mellan liv och död, tycker jag som också jobbar deltid.
Jag tycker att det är befriande att läsa om någon som okejar en måndag.
Jag bestämde mig för att gilla måndagar men jag tror fullt o fast att måndagar inte gillar mig. Surt.
Jag kör på!
Aha! Det är därför du sitter fast med författandet! Det vet ju varenda människa att ångest och lite vansinne är som balsam för kreativiteten. Lägg därtill lite misär (missär?) och svält så kommer storverken på löpande band.
mvh R
Jag tycker nog att måndagar är helt ok jag med. Men det kan bero på att jag låtsas att det är en annan dag.. och så brukar jag inte lyckas vara så produktiv på jobbet på måndager. Heller.
Jag tror att jag skrev bättre kommentarer innan jag fick snor i hela huvudet.
Det är väl bara att gratulera. Vem behöver ångest :)
Jag fyllde 50 i januari!
Fast min granne påpekade lite försynt att det gjorde jag ju för tre år sedan.
Men va f... det är ju mycket roligare att fylla jämnt jämt! Man känner sig som en mycket viktigare person då, utvald liksom och får mer tyngd och pondus. Eller nåt sånt...
(man lever på hoppet, sa grodan)
FiaLisa: Kan det vara det, tror du...?
Magica: Det är kanske den vägen vi skall vandra...
Shamrock: Hm...och lite annat kanske.
Sos: Ja, det är den säkert! Får vi hoppas. VAB är Guds gåva till mänskligheten these days.
Maj: De spelar rätt stor roll.
Åsa: Du kanske ska ta det säkra före det osäkra och undvíka min blogg på måndagar...jag är lite oberäknelig, you know...
Gafflan: Sån kan man inte bestämma, så mycket vet jag.
Renée: Jag får väl sluta äta då. Och klä mig i trasiga kläder kanske?
Singel: Jag tycker det var en jättebra snorkommentar!
Anneli: Jag.
Titti: Usch, jag vill INTE fylla jämnt. Funderar redan på hur jag ska fly när det blir aktuellt.
Tycker inte det är extra jobbigt bara för att det är måndag. En sketen torsdag kan kännas minst lika blytung.
Skicka en kommentar