måndag 7 februari 2011

Måndagsångesten lyser ännu med sin frånvaro (och snart är det ju tisdag)

Kanske beror det på att mina elever är så INIHELVETE söta. (Mina är mycket sötare än de andra lärarnas.)
Man blir liksom väldigt glad av att träffa dem.
Det i kombination med ledig eftermiddag har gjort min dag idag.
Och två av husets tonåringar är iväg och handlar, snart kommer de hem och steker hamburgare.
Finns något i övrigt att önska?
Nope.

11 kommentarer:

Spader Madame sa...

Va... ingen måndagsångest! Det har en annan haft i kväll!

Knasterfaster sa...

Har du slickat på dem? Jag tror inte du bryr dig om utsidan på dina elever. Har någon av dem en blå tuppkam? Hade jag en elev med blå tuppkam så skulle jag vara glad.

Den hemska tvillingen sa...

Mer att önska? Ja, en tallrik glass skulle sitta fint, tack!

Alexandra sa...

Men så härligt. Alldeles lysande till och med. :-)

Singelmamman sa...

Åh, jag älskar Knasterfasters kommentar. I övrigt låter det ju underbart. Då blir det ju en fantaastisk vecka också.

Gafflan sa...

Verkligen bra att den inte besöker dig, måndagsångesten alltså. Jag höll emot hela dagen men på Konsum exploderade det men nu är det ju snart tisdag så då går det snart över.

Magica de Hex sa...

Som om den här snöregnsslaskiga tisdagen skulle vara bättre!?

Cina sa...

Jag stod emot måndagsångesten som blev tisdagsångest istället. Jag HATAR teknik! Skulle ha lite söta elever istället. Tror jag!

* M E T T E * sa...

Oj, så mycket JAG börjar sakna mina elever nu! Inte för att de är lika små och söta längre som då... snarare stora och söta, de också. För mig var det som att gå till jobbet och träffa 23 kompisar varje dag, underbart!

Anonym sa...

Jag blir så INIHELVETE glad att du skriver hur mycket du gillar dina elever. Det betyder att de gillar dig INIHELVETE mycket också!
Under mina år i skolan gillade jag också mina elever precis så mycket, men tyvärr var det svårt för andra att fatta det. Ge och ta, respektera varann, lyssna, ta till sig... kan det vara så enkelt?
/Småländskan

nillas liv på pinnen sa...

Spader: Ja, jag vet inte vad som hänt! Skumt.

Knaster: Jag tror inte jag skulle få behålla mina elever om jag slickade på dem, hörru.
Sötet kommer inifrån och fortplantar sig i ögon och leenden och andra grimaser. I hela dom, liksom.
Jag har inte någon elev med blå tuppkam, tyvärr.

Tvillingen: Hoppas du hade nån i frysen då.

Alexandra: Det finns ögonblick! =)

Singelmamman: Hur vet du det?

Gafflan: Ja, då blir det tisdagsångest.

Magica: Nej, det kan man verkligen inte säga.

Cina: Söta elever muntrar upp, det måste jag säga. Du får passa på dem utanför någon skola.

METTE: Det är tur att den yngre generationen finns. Annars skulle man nog bli knäpp(are).

Småländskan: Faktiskt är det så enkelt. Jag är mäkta less på allt gnäll på elever. Allergisk mot det har jag med åren blivit.