onsdag 23 februari 2011

Så himla godkänd

Har läst igenom en del av min beiga roman och den får godkänt. Utan minus. Jag inser att det låter drygt att säga så, men ni får tänka på att godkänt i det här fallet är en subjektiv bedömning. Det handlar egentligen bara om att jag har samma typ av humor som den som skrivit berättelsen. Och den som skrivit den är ju jag.
Om jag även ska vara lite kritisk så kan jag känna att mina karaktärer är lite överdrivna ibland. Huvudkaraktärens svägerska, till exempel, är fruktansvärt jobbig så fort hon öppnar munnen. Så jobbiga mäniskor finns nästan inte och det är det jag menar med överdrivet. Lite för mycket. Så pass att man vill dränka en gammal tubsocka i ättiksprit och täppa till hennes trut med den. Lite den känslan. Och det är ju kanske inte vad läsare vill ha när de på semestern lägger sig med en god bok i hängmattan för att koppla av. Risken är att de ramlar ur den där hängmattan för att de brusar upp i affekt. Det händer mig minst en gång per sommar men då är det i allmänhet någon kvällstidning jag läser. Och jag faller inte så långt för när jag ligger i hängmattan nuddar rumpan gräsmattan. Makens förtjänst.
Vare därmed hur som helst, den beiga är i alla fall godkänd så här långt. Gäller bara att få något förlag att inse det också. Alltså sen när jag har skrivit klart de återstående tre fjärdedelarna.

23 kommentarer:

Eva sa...

Jag ser redan Horace framför mig! Det ska bli väldigt roligt att läsa den färdiga produkten!
(vad ska du har för klänning på Nobelfesten?)

Monika Häägg sa...

Humor är alltid bra att ha. Det livar upp tillvaron.
Varför kallar du romanen för Den beiga? Blev bara lite nyfiken...

Åsa Hellberg sa...

Åh, vad bra att du själv garvar. Då ÄR det bra.

Singelmamman sa...

Jag gillar att bli affekterad. Har tyvärr ingen hängmatta att trilla ur, kan ju i och för sig ändras till sommaren. Men jag kan slå näven i balkongbordet av ilska, så att champagneglaset hoppar. Håll fast vid den där tonen, låter som en mycket läsvärd bok.

Och jo, de värsta människorna finns irl, inte i böckerna.

Anna-panna sa...

Haha, jag tycker förstås att det är toppen med helirro personligheter i böcker. Det får liksom mig själv att framstå som så himla normal. Det tycker jag är skönt!

Dessutom ser jag fram som sjutton mot att få läsa din beiga bok!

Kalbomàman sa...

Jag känner en svägerska som är precis så irriterande. Inte min, som tur är. ;D

Anitha Östlund Meijer sa...

Det är jättebra att ha med karaktärer med stora gester som syns och hörs. Sådana som folk minns när de läst boken

marie ettanbo sa...

Heja heja! Målet är nära!

Shamrock sa...

Vad kul! Jag ser fram emot att få läsa den beiga romanen

Agneta sa...

Men nu får ju jag lägga på ett kol. Sa vi inte Bokmässan? Men kanske inte i år? Nästa år?

Maj Korner sa...

Roligt! Och jag är så glad både att du tycker om det du gjort och att du säger att du tycker om det!

Du har all min beundran och respekt!

Mika sa...

Härligt va?!

...tre fjärdedelar kvar... inte illa alls!

Gud vad jag längtar att få läsa!!!

Kram
mika

XXX sa...

Så klart att du är mycket väl godkänd!

Gafflan sa...

Ja! Om du gillar den och skrattar högt då kommer jag garanterat att älska den! Så skynda dig nu att skriva färdigt resten så att jag får läsa någon gång :DD

Malde sa...

Bra!!! Man brukar ju vara sin egen värsta kritiker.

:-)

Marina sa...

Det låter kanon! Att du faktiskt gillar det du skrivit måste vara ett jättebra tecken :) Ser med spänning fram emot att få läsa ytterligare ett utdrag!! (väldigt gärna med svägerskan involverad...)

MissC sa...

Guuuuud så spännande!! Vill läsa NU!

Magica de Hex sa...

Jag ska ge dig lite inside information ...

reneesfotoblogg sa...

Jo, det vill jag!
Läsa om hur man täpper till käften på någon med en gammal tubsocka indränkt i ättiksprit. Då kommer jag att skratta så jag ramlar ut hängmattan. Lite burleskeri (heter det så?) kan aldrig skada.

cat sa...

Jag skulle kunna tänka mig att ibland ge min egen svägerska den behandlingen med tubsockan, så din roman har redan fått godkänt även hos mig :)

nillas liv på pinnen sa...

Eva: Hö hö, ja, vad ska jag ta? Syndigt svart kanske?

Monika: När jag läste igenom de första sidorna jag skrivit i höstas kändes berättelsen, och i synnerhet huvudkaraktären beige, som i tråkig, och på den vägen är det...

Åsa: Tack för tilliten! =)

Singel: Slå i balkongbordet blir bra! Grannarna kommer kanske undra, men då kan du ju rekommendera dem min bok.

Anna-Panna: DET gör jag också! =)

Kalbo: Svägerskor är inte alltid att leka med! Andras, alltså.

Raz: Ja men så bra då. Inte många kommer glömma min bok.

Marie: Eller hur! Om man jämför med avståndet till månen i alla fall.

Shamrock: Är du säker på det...?

Sos: Eller 2015. Om den finns kvar då.

Maj: Ja, om man inte tror på det själv lär man inte komma långt...Man har liksom inget val.

nillas liv på pinnen sa...

Mika: Oj, det känns som att förutsättningarna för big disappointment är goda...

Tvillingen: Tack, tvillingen! Nu känns det bättre...;)

Gafflan: Ja ja jo ja. Jao.

Malde: Man kan ju alltid hoppas på att jag är superduper sträng. *hoppas*

Marina: Jaaoe. Kanske det. Bara hon inte skrämmer bort mina läsare.

MissC: Det kan du inte vara så säker på! Vettu.

Magica: Låter oerhört intressant...Jag skulle kanske speeda upp skrivandet lite...

Renée: Rätt tubsocka intryckt i rätt mun kan onekligen vara komiskt. Har du en bra hängmatta?

Cat: Ha, det finns alltså såna svägerskor..he he he.

Katarina sa...

Ha ha ha. Jag hjärtar din humor (ja, vad sjutton, man måste väl hänga med i internet jargongen?) och om jag trillar ur hängmattan när jag läser din beiga roman är det nog för att jag skrattar så mycket. :-)