måndag 23 maj 2011

Skåne var fint

Så fint att jag skulle kunna tänka mig att flytta dit.
Och helt omöjligt är väl inte det, mitt liv åren framöver känns som en ganska öppen historia. Bara jag får leva, det är det enda lilla krav jag har. Uppfylls det så blir det nog ganska kul. Blandat med sorg och elände förstås, det kommer man ju inte undan, ens om man är kung till exempel. (Fast till skillnad från mig får han skylla sig själv.)
Denna måndagsmorgon hör till sorg-och-eländeskategorin. Endast en familjemedlem hemma förutom jag och den har jag lyckats hamna i luven med. Och nu ska jag cykla till jobbet med dåligt samvete en masse för att någon annan inte har cykel och måste gå. Fi fan vad orättvist! Jag får faktiskt ont i huvudet av dåligt samvete.

11 kommentarer:

Singelmamman sa...

Den sortens huvudvärk känner jag igen. Men någon cykel har jag inte.

Marina sa...

Har man bara ett enda litet krav så tycker jag att man faktiskt borde få det uppfyllt!

Anna sa...

Ja, vi har det inte lätt vi som är felfria... ;)

(Och visst är Skåne fint. Jag bodde där i tre och ett halvt år under "min uppväxt". Har många fina minnen därifrån.)

Mina dagar sa...

Åh, nu är jag här hos henne som är så hiiiimla bra!!!!:D TJOHO....

För tre år sedan åkte vi husbil längs hela skånes kust, och det var kärlek dé!!!

Känner igen det där med dåligt sambete! Fan att vi mammor alltid ska få det!! Varför är det så? Klart att vi har rätt!!!! Vi har ju levt myyyycket längre än dom där (snor)ungarna!!! Eller hur!!;);)

I morse var det regnigt och kallt här så det tjafsades jättemycket om långa och korta tajts....jag förlorade?????????????????????

Kram

cat sa...

Om det är någon tröst, så är inte min måndag så strålande bra den heller.
Totalröra på jobbet och rörigt i mitt huvud när jag ska försöka få röran mindre rörig.

Realisten sa...

Jag kom i luven med mig själv i morse. Fast det är ju inte så sensationellt. Det gör jag varje morgon. Hm. Man kanske skulle tycka synd om dig och inte om sig själv här...

Åsa Hellberg sa...

Sluta luvas. Kramas istället.

nillas liv på pinnen sa...

Singel: Det räcker väl med huvudvärk. Men det brukar ju du inte ha? Bara dåligt samvete kanske?

Marina: Word!

Anna: Nej, folk förstår inte hur svårt vi faktiskt har det!

Mina dagar: Varför förlorar vi? Vi borde ju vinna, tycker jag.

Cat: Sådana dagar på jobbet ska man sätta på sig hörlurarna och lyssna på Westlife eller nåt.

Realisten: JA, faktum är att man på den här bloggen tycker synd om MIG. Jag kommer snart till dig och tycker synd om dig, deal?

Åsa: Luvas har sin tid och kramas har sin. Om man försöker blanda ihop de två kan man råka åka på en smäll.

Ulrika sa...

Stackare. Får man bara leva finns ju möjligheter till både sorg och elände blandat med lite glädje.

När du blir rik på dina böcker så kan du ju lätt flytta vart du vill. Skåne vet jag inte mycket om, jag längtar till ostkusten, från Stockholm och neråt, kanske vi kan mötas i Skåne?

nillas liv på pinnen sa...

Ulrika: Vi kan mötas varsomhelst!
Och rik på att skriva böcker blir man inte, det har en mänscha i branschen hamrat in i mig.

Mika sa...

Klart du ska flytta till skåne! Båstad är en solklar plats att bosätta sig på. Där finns MÅNGA trevliga människor....förutom mig då förståss.

Kram