söndag 29 september 2013

Jag blev kompis med en författare på Göteborgsmässan

Hon heter Lena Andersson och har skrivit blabla stycken böcker. Den senaste Egenmäktigt förfarande - som handlar om Ester och konstnären - bar jag runt i en (infernaliskt snofsig) tygkasse som hängde på min axel.

Lena, om du läser det här:

Det var jag som hade grön tröja och snygg frisyr. Jag berättade att jag hade kommit till Paris i berättelsen och att det var skitjobbigt att läsa, mmm?

Nu har jag läst ut boken och jag undrar: Tänkte du på dina stackars satar till läsare när du skrev den? Det blev väldigt jobbigt för mig att läsa din berättelse, faktiskt, och jag tycker kanske att du kan ha en något lättsammare ton nästa gång, mmm? Gärna med lite syre i så att man slipper få kvävningskänslor. Jag skulle också önska en huvudkaraktär som inte råkar gå till den där förbannade Kommendörsgatan hela tiden, mmm?

Annars var din roman ganska bra.

17 kommentarer:

Karin sa...

Jag veeeet! Men blir som en femåring på bio och vill ropa "NEJ! Låt bli att ringa honom!! Men sluta tråna. Kan du inte bara inse att..." Som väninnekören i boken. Och ändå. Jo. Mycket bra, även om man fick kippa efter luft en bra stund efteråt.

Knasterfaster sa...

Jag trodde att Lena Andersson var en som skrev barnböcker. Var det en barnbok du läste?

Singelmamman sa...

Nu har du i alla fall sålt in den boken till mig.

Knasterfaster sa...

Jag har kollat i min bokhylla nu. Jag har boken Kotten får besök av Lena Anderson. "Här sitter lilla Kotten så ensam i sitt kök, här har hon suttit länge och väntat på besök". Underbar berättelse med fina bilder!

reneesfotoblogg sa...

En helvetiskt och djävligt snygg tygkasse?

Anonym sa...

Precis vad jag också upplyste henne om igår. Men hon bara; näe, det en vuxenbok. Ha, tror hon ja.
/mocka

Anonym sa...

Den har jag med!
/mocka

Anonym sa...

Klart hon måste till kommendörsgstan. Envalldekes särskilt bra gata att gå till. Eller bo på för delen.
/mocka

Anonym sa...

Vissa dkullbtro att jag har dyslexi. Andra att jag är full. Men jag har bara vissa svårigheter att kommentera påbtelrfonen.

Marina sa...

Jag har inte läst den, men nu har jag hört så många som pratat om den, så nu får det nog bli så i alla fall, trots alla dina "varningar"!

Kalle Byx sa...

Tror inte jag vill läsa den där boken. Läser hellre dina underhållande kommentarer till den.

Agneta sa...

Skrattar åt Mockas kommentarer! :)
Kom tillbaka Mockapocka! Saknar dig :)

Titti sa...

Det kan vara lite påfrestande att var kompis med en författare. Men å andra sidan så är ju du själv författare, så då blir det lite påfrestande för henne med.

Anonym sa...

Gick också stolt omkring med en sådan där tygkasse. Men kompis med någon författare blev jag inte däremot. Höll mig lite i skymundan och gick som sagt där och bara myste in atmosfären.

Småländskan sa...

Håller med Agneta: Kom tillbaka mocka!
Annars har jag varken blivit eller är med nån kompisförfattare, förutom dig då Nilla!
Jag skulle vilja läsa den beiga. Är det möjligt?

Katarina sa...

Vad är det som händer egentligen? Hänger du bara med din nya kompis nu och struntar i oss, dina gamla trogna bloggkompisar? Va? Va?

nillas liv på pinnen sa...

Karin: Ja, den boken var en prövning. Herregud.

Knaster: Jag har en teori om att det inte är samma Lena Andersson. Det kan finnas två, det är så jag tänker.

Singel: Den är läsvärd!

Renée: Ja, du fattar!

Mocka: He he.

Marina: Skyll inte på mig sedan, bara.

Kalle: Mmmm, du är min favvoläsare! De andra som kommenterar här är också ganska bra, men ... ja, du fattar.

Agneta: Eller hur. Taskigt av henne att bara skita i att blogga så där.

Titti: Det är precis så jag tänker! Balansen är det viktigaste i en vänskap, jao.

Aldrig utan min penna: Men nu undrar jag faktiskt om du verkligen hade en lika fin kasse som jag hade? Det tror jag inte.

Småländskan: Japp. Kommer lägga ut den på en blogg inom kort.

Katarina: Jag är bara lite otrogen till naturen. Men idag har jag skrivit ett inlägg. Bara så där.