För övrigt skriver jag som en gud just nu

Ninasskrivarlya har utmanat mig på en riktig tuffing. Jag ska nämna något jag är exceptionellt bra på. Jao.
Det som nu automatiskt poppar upp är min förmåga att tramsa. Jag är exceptionellt bra på att tramsa. Jag förstår om ni nu suckar och tycker att det inte gills men då ska jag berätta att jag har livat upp mången tryckt och gråmulen stämning med mitt tramsande. Ibland har motsatsen skett, måste jag tillstå, men man kan ju inte lyckas jämt. Ibland har mitt tramsande gått så förfärligt överstyr att jag inte längre minns det. Nästan. Några ångestfyllda minnen hänger fortfarande och dinglar i det tillgängliga minnet, några som inte ens kvalar in i kategorin: det som inte dödar blir ett bra blogginlägg. Ni fattar, de skulle inte ens bli bra blogginlägg och då är det illa.
Nu tror ni kanske att jag var kriminell eller liknande när jag var yngre men det var jag inte, kanske är bäst att påpeka.
Från något exceptionellt bra till något exceptionellt dåligt på bara några rader.
Det är jag också väldigt bra på.

Alla som är sugna på att anta utmaningen tar den!

Måndagsmorgon hey hey

Läser krönikör i morgontidningen som orerar om vår stads fina gator och affärer, hur hon njuter av att bara strosa omkring på och i dom. Om det inte vore för alla människor hon möter som ser så bittra och stressade ut. Dystra och allvarliga. Hon spekulerar i huruvida det hör till den regionala karaktären och slår fast att fler borde göra som hon, strosa omkring med sprudlande humör och le mot sina medmänniskor.
Och jag tänker: varför vara så negativ och gnällig i en måndagsmorgonskrönika? När man kan välja att vara positiv!
So sad.

Från en underbart rolig, härlig och ärlig tvilling

Med följande motivering har jag fått en award av Den hemska tvillingen:

Priset skickar jag vidare till Nilla för att hon håller på att skriva en bok, en beige bok ska det bli. Det ser jag fram emot. För Nilla skriver bra och det är något jag verkligen uppskattar.

Det måste betyda att Tvillingen tycker om mig, jag kan inte tolka det på något annat sätt. Kanske innebär det också att jag får följa med henne på hennes Thailandssemester som hon snart ger sig iväg på? Eller dylikt. En årsförbrukning av toapapper går bra. Tvillingen har ett väldigt fint guld-dass, det var därför jag kom att tänka på just toapapper, men jag kan ta något annat också. Kåldolmar eller kyckling till exempel.

Hur fångar man läsarens uppmärksamhet?

Ägnar dagen åt att läsa en mycket bra bok. Diggar, som vi sa på 70-talet. I inledningen sågar en tjej av sig tummen så att blodet sprutar. Det kan man kalla öppningsscen. I jämförelse är början på min roman lika spännande som en luktlös smygfis.
Hur vill ni att en bra bok börjar?

Hej igen, proppskåpet

Vår elektricitet är väldigt känslig. Överkänslig skulle jag säga om det inte vore för att jag inte tycker om det begreppet - man är väl precis så känslig som man behöver, eller hur!?
Känslig, alltså.
När det är kallt ute tycker Mr Electricity att han har nog med att värma upp huset. Kanske, om vi skött oss, kan vi få sätta på spisen för att laga lite mat. Skulle någon samtidigt komma på idén att sätta på en maskin tvätt släpper han allt ansvar som den missförstådde förfördelade välgörare han inbillar sig att han är, och pang går strömmen.
Idag hittills, tre gånger.
Men jag klagar inte. Vi har ju ström då och då. Det är mer än man har när man är ute och campar. Utan el då.

Framförallt

Undrar man ju vem den där Onti Anusen är.
Det låter lite finskt.

Google google kära vän, håller du utav mig än?

Ur dagens skörd av sökord folk kommit hit på:

godkänt minus 

onti anusen

klimakterie grinig 

kräkningar och näsblod 

migrän yrsel näsblod 

nillalivet 

nillas

Det verkar vara en kul blogg det här.

Så himla godkänd

Har läst igenom en del av min beiga roman och den får godkänt. Utan minus. Jag inser att det låter drygt att säga så, men ni får tänka på att godkänt i det här fallet är en subjektiv bedömning. Det handlar egentligen bara om att jag har samma typ av humor som den som skrivit berättelsen. Och den som skrivit den är ju jag.
Om jag även ska vara lite kritisk så kan jag känna att mina karaktärer är lite överdrivna ibland. Huvudkaraktärens svägerska, till exempel, är fruktansvärt jobbig så fort hon öppnar munnen. Så jobbiga mäniskor finns nästan inte och det är det jag menar med överdrivet. Lite för mycket. Så pass att man vill dränka en gammal tubsocka i ättiksprit och täppa till hennes trut med den. Lite den känslan. Och det är ju kanske inte vad läsare vill ha när de på semestern lägger sig med en god bok i hängmattan för att koppla av. Risken är att de ramlar ur den där hängmattan för att de brusar upp i affekt. Det händer mig minst en gång per sommar men då är det i allmänhet någon kvällstidning jag läser. Och jag faller inte så långt för när jag ligger i hängmattan nuddar rumpan gräsmattan. Makens förtjänst.
Vare därmed hur som helst, den beiga är i alla fall godkänd så här långt. Gäller bara att få något förlag att inse det också. Alltså sen när jag har skrivit klart de återstående tre fjärdedelarna.

Godkänd minus

Är jag godkänd idag?
Det vette fan. Du har på dig morgonrocken fast klockan är över tolv, it doesn't look good...
Men jag har skrivit en uppgift på min skrivarkurs, det är bra...väl?
Fast du ska ju skriva två!
Jo, jag vet, men jag har hela kvällen på mig.
Det låter som dålig framförhållning, du vet att ansvarstagande ingår i betygskriterierna?
Jag har varit ute med min hund också!
Det ingår i vardagssysslorna så det räknas inte.
Nähä.
Men du är väl godkänd då, vi säger så. Godkänd minus.
Godkänd minus?
Det betyder att du är är godkänd. Men nästan inte. 

Idag är vi värda semlor

Denna vackra förmiddag som är idag har jag nästan skrivit en hel A4 på min beiga roman.
YES! YES! YES!
Mitt romanbygge går inte så snabbt som ni antagligen förstår men jag är glad att det går framåt överhuvudtaget.

Här kommer ett litet utdrag från dagens arbete som ni inte kommer förstå då det är helt ryckt ur sitt sammanhang. Ni får helt enkelt ställa upp och vara delaktiga utan att begripa. I eftermiddag firar vi med semla!

Jag kan be honom låtsas att han är min fästman, att han heter det jag vill att han ska heta, och sedan betala honom för besväret. Jag har sett ett liknande upplägg på film, Sandra Bullock hade huvudrollen. 
     Men hur ska jag föreslå det? Han kanske kommer känna sig som en prostituerad, som någon jag köper. Och det skulle han ju också vara. 
     Allting verkar så enkelt på film, där renderar det poäng att bete sig som en galning. I verkligheten blir man betraktad som onormal, i den minst smickrande av bemärkelser, för minsta lilla sak.

När jag ändå har er på tråden: Störde det er att jag använder ordet 'minst' två gånger i sista meningen?