Känslan?
Har inte hunnit känna så mycket.
Har bott här i tio år. Kom hit som nydumpad efter ett långt äktenskap. Kände mig ensam. Det tog ett tag innan livslusten kom tillbaka, men sedan dess har jag haft det bra här i mina tre rum och kök. Ungarna har kommit och gått, så som unga vuxna ofta gör. Några män har också kommit och gått. En har stannat kvar.
Har aldrig förr flyttat in i ett (till stora delar) nybyggt hus. Nu vet jag hur det är. Kaos. Innan man kan börja packa upp sina grejer behöver huset byggas klart. För såklart är inte huset klart bara för att det är klart. Åh, nej.
Man behöver också städa. Och då menar jag inte dammsuga och kamma mattfransarna. Jag menar hyra släp och köra bort ton av byggskräp och blåsa huset rent på byggdamm. Låter lätt som plätten, men det är det inte. Det är ett sjujävla jobb.
Samtidigt ska gamla lägenheten tömmas och städas. Jag har köpt både flytthjälp och flyttstädning, men det är ändå massor jag behöver göra själv. Hur är det möjligt? Det ska jag fundera på när den här pärsen är över.
Men nu ska det inte gnällas mer. Det är lördag, ju. Min favoritdag. Ska först bara lämna tillbaka en duschväggsjävel som inte kunde monteras på grund av fukt för nära dörrkarm vilket byggnadsnämnden inte hade godkänt.
Trevlig helg!
Det är jobbigt med motgångar. Jag gillar dem inte.
Kanske är det dem man växer av och bla bla bla.
Men jag vill ändå inte ha dem.
Det är lite sjukt att jag nu har bloggat varenda dag i nästan fyra månader. Sjukt, med tanke på att jag inte haft något att skriva om minst varannan dag. Ändå har det kommit något skit.
Jag sent på kvällen: 'Fan, jag måste ju blogga också ...'
'Och jag har fucking ingen aning vad jag ska skriva.'
'Kan ju inte skriva ingenting.'
'Jo, det kan jag ju!'
Dagens mest frekventa frågeställning:
Ska det här kastas? Det är Skånes ljuva stämma som klingar.
Mitt svar i nio fall av tio:
Nej.
Vilket gör Skåne nervös. Folk med ordningssinne blir lätt nervösa i flyttsammanhang eftersom de (flyttsammanhangen) tenderar att bli lite röriga. Go with the flow och Trust the process är inte förhållningssätt som Skåne kan relatera till.
Men å andra sidan har han fixat ett extremt välstrukturerat flyttlass åt mig. Jag har aldrig sett på maken. Flyttgubbarna kommer gråta glädjetårar när de kommer in här. Och det är ju roligt!
Att vara mitt i en flytt är sinnessjukt. Det är något Vera borde tänka på när hon nu huvudstupa kastar sig in i en ny kärleksrelation. För det språnget från klippkanten KAN leda till en flytt så småningom. Och flyttar är inte att leka med. Något jag har en känsla av att Vera skiter högaktningsfullt i, eftersom hon är i förälskelsestadiet och tror att hon aldrig mer kommer känna smärta och desperation. Eller ens möda och besvär.
Åtminstone borde hon redan nu börja rensa och kasta gamla grejer hon aldrig använder. Det som går att sälja kan hon lägga ut på Blocket.
Det som hände i hallen, hände det verkligen?
Sträckte Britta ut armarna mot Vera, till exempel? Nej, det tror jag inte. Jag tror att hon närmade sig utan några utsträckta armar. En kind mot en kind och en hand på Veras arm. På tå eftersom Vera är längre. Ett stabilt leende för att signalera no hard feelings över att Vera tog kontakt enkom för att få tillbaka en VHS-film Britta lånat för så länge sedan att det inte går att begripa att Vera ens minns den. Leenden signalerar välvilja och fred.
Det stämmer dock att Hans handslag sände chockvågor genom Brittas kropp. Det var så ... gediget. Inga konstigheter, bara varmt, tryggt och rejält. Ett sånt som sänker blodtrycket och ökar produktionen av oxytocin. Ett sånt som kan ställa saker på ända och få vem som helst att ifrågasätta sitt leverne.
Vilken man han verkar vara denne Hans! Allt med honom har varit fantastiskt så här långt; hans längd, hans framåtlutande gång, hans långa grå hår, hans pinniga ben, hans överjordiska handslag. Jag måste nog ge honom några mindre attraktiva personlighetsdrag också, så att han inte blir helt orealistisk. Jag behöver göra honom till en vanlig dödlig. Kanske låta honom sprida en doft av korv omkring sig? För han älskar processat kött, det gör han. Hans klädstil lämnar också en del i övrigt att önska. Tycker Britta, alltså, själv har jag inga synpunkter. Låt folk klä sig som de vill, är min inställning.
Vilken inställning har ni?
