Britta sträcker ut armarna mot Vera. Den ena måste hon trycka in mellan Vera och Hans, så tätt står de två turturduvorna, och ingen ansats gör de att sära på sig. Kramen blir konstig och obekväm, men det gör inget. Det blir konstigt ibland, man får ta det med en klackspark. Hon tar Hans hand och hälsar. Den är stor och varm, inte alls konstig och obekväm. Tvärtom. Oj, vilka händer. Hon släpper taget och börjar vifta. ’Oj, oj, kom in, kom in.’
2 kommentarer:
Spänningen stiger ...
Eller hur! 😱
Skicka en kommentar